Att hålla vid och fast kring ett sådant här stort projekt kräver sitt fokus. Det mesta kan ju te sig som att det är ganska enkelt, och att man fortskrider helt enligt planerna. Man sanningen är att det händer även saker mellan textraderna och bilderna.

Det som byggs händer ju inte bara. Någon har ju först haft tanken, som sen ska passa in i målet och helheten. Tanken ska sedan förvandlas till en planering och praktiskt genomförande och tillslut ett färdigställande. Och detta gäller allt, det finns inte en detalj som det inte tagits ett beslut om.

Det finns en historia om en liten pojke som fick som jobb att sitta i en potatiskällare och sortera potatis. Efter en dag så gav pojken upp, fast arbetet inte alls egentligen var så betungande. Hans chef frågade oroligt om felet, var inte lönen bra, fick han inte sina rast och så vidare. Pojken skakade tungt på huvudet och sa att lönen och rasten och miljön nere i potatiskällaren var det inget fel på. -Men vad är då felet pojk? Frågade chefen på nytt. -Jo, svarade pojken. Det är alla besluten, det är alla besluten.

När vi hörde historien så kände vi lite, att det är ju som med vår båt. Vilken kulör, vilket material, vilken form, när och hur och varför! Men i detta ligger också vår styrka, att hela tiden påminna varandra om målet och så har vi dessa små möten med dagsmål, veckomål och långsiktiga mål. Rätt fokus ger resultat. Det mesta som sker är ingen slump. 

Förutom alla besluten så har man alla dessa dagar man upplever nöje, missnöje, ilska, frustration, värk, kyla, oro, funderingar och lite mer frustration men även stor stolthet och glädje. Många dagar är man en stor människa, andra dagar känner man sig rätt så liten. Man har väder och vind, och man är uppe på nätterna och kollar förtöjningar och fendrar och hoppas man inte ska blåsa bort. Man har värkande kroppar, knän och höfter som ibland kräver läkarbesök. Och skitig blir man, så kopiöst. Fokus på ekonomin gör att vi har lagt alla kronor åt projektet, trasiga skor och bristande garderob hör till vardagen och ibland tittar man ner i plånboken och konstaterar att idag blir det potatissoppa, vilket i och för sig är gott. Och i perioder lider man av en bedövande trötthet då man uppå projektet även arbetar heltid och är engagerad även där. När andra sitter hemma i soffan i värmen på kvällen och tittar på Idol så står vi fortfarande i skenet av en bygglampa och drar i skruv, i kylan.

Nudlar, billig mat som värmer. Vi brukar skratta åt att det alltid är fyra ärtor med i paketet. Just fyra stycken, och vi har ätit nudlar så många gånger nu att vi kan berätta att det är en smärre sensation att denna förpackning innehöll några fler ärtor.

Nu har vi kommit så långt att vi ofta kan fira och skörda små framgångar, livet på båten börjar bli rätt så angenäm. Vårt slit och våra beslut börjar ge resultat. Bloggen berättar en hel del om vilken tid arbetet tagit, och en hel del annat. Men mellan textraderna och bilderna så finns minst lika mycket till att berätta. Fast den berättelsen är mer vår egen.

Detta långa utlägg skulle man lätt tro ha att göra med att det just nu skulle vara tungt på något sätt. Men just nu är vi inte trötta, vi fryser inte, vi kan äta annat än potatissoppa och besluten är inte svåra och det har äntligen mojnat ute på havet. Visserligen är garderoben lite knapp, men dock tillräcklig. Nä anledningen är att vi har kunnat skörda. Av hårt arbete har vi nu fått resultat och igår kunde vi tända vår kamin och skåla framför brasan med en whisky. En liten sak för de flesta, men en stor sak för oss. Häri ligger 12000 arbetstimmar så här långt och första miljonen har vi passerat med råge. Det var värt att fira.

Innan vi nådde kvällen då kaminen kunde testköras så började vi med våra fönsterramar.

Nio stycken ramar står och väntar på att bli monterade, ytterligare tre ska vi ha men dessa ska vara öppningsbara.

Här har vi ritat ut på insidan var första ramen ska sitta.

Helena borrar ett hål i vardera hörn, som Tjoppe sen sågar från utsidan.

Först drar Tjoppe streck och sen sätter han sågen i däcksbyggnaden.

Första hålet klart, nu ska fönsterramen på plats.

Helena leker Hedvig från A till Ö. Vi gamlingar behöver ingen närmare presentation men unga läsare kan behöva veta att A till Ö var ett barnprogram när vi var barn. Och Hedvig (Birgitta Andersson), en tant som bodde i en stuga och som tyckte om att cykla vingligt fick en lång näsa när hon inte förstod ett ords innebörd. Till sällskap hade hon en uggla, Helge, på taket som spelades av Bert-Åke Varg. Inte förrän hon förstått det svåra ordets innebörd så blev hennes näsa normal igen. Och man gick igenom hela alfabetet med svåra ord, så Hedvig fick många långa näsor. Helenas blev bara lång en enda gång, fast hon förstod alla orden Tjoppe sa.

Nä detta är inte en näsa, det är pipen på pistolen som vi fyller med Tec7. Helena drar en sträng runt ramen innan den sätts på plats och skruvas.

Och från utsidan så fogas ramen runtom så kanten får fuktspärr. Och så här hölll vi på tills vi fått dit fyra ramar.

Nu saknas glaskassetterna till fönstrena och vi sätter i dessa när vår beställda leverans har kommit.

Och vi ska även förstärka upp fönstrena med reglar innan vi isolerar och sätter inneväggar.

Vi kände oss nöjda såhär långt för dagen började gå mot sitt slut. Vi hade tidigare under dagen inhandlat ett spirorör för att förlänga vår skorsten så den stack ut ovanför plåten på vår övertäckning. Konstig båt vi har med två tak i dagsläget. Vi hade även inhandlat lite fin björkved.

Janne Giraffer höll på att sätta glassen i halsen när Tjoppe stack upp ett rör ur taket. För övrigt så har Giraff-snubben börjat klaga på att glassen är kall nu när det blivit höst. Kanske borde vi göra något åt kraken. Men nu kan han få lite värme från röret till vidare.

Troppe river lite tidningspapper och har några bra stickor till hands.

Och så sätter han eld, och den tar sig direkt. Nu finns det en gammal sägen som säger att ifall man har lätt att få fyr på brasan så har man bra kärleksliv. Ja, nu har ni alla svaret.

Luckan på glänt i början för lite extra drag. Och Tjoppe springer upp och kollar hela skorstenen i alla skarvar att den håller tätt. Det ser mycket bra ut.

Ja så här var vår inne temperatur när vi började elda, sköna 14-15 grader. Brrr..

Men med värmen från brasan utvärtes så höjde vi ett glas whisky för den invärtes värmen och skålade för vår milstolpe och stod och tittade in i lågorna tillsammans.

-Skål min bäste kompanjon, detta gjorde vi bra säger Tjoppe.
-Skål, vi är nog inte helt värdelösa fyller Helena i.

En bild på oss själva, mycket glada. Vilken härlig dag, allt slit är bortglömt och förlåtet.

Det sprakade gott i brasan. Och sen ställde vi till det med lite grillfest och en kompis och en son dök upp och gjorde oss sällskap. En fantastiskt trevlig kväll och temperaturen steg på alla dess sätt skulle man kunna säga.

Fina 25 grader, varm och torr värme. Det här är lyx.

Vi summerar denna dag som en av de roligaste och stoltaste under vår tid med projekt Sunshine.

För fulla segel!

Tjoppe och Helena

Här följer en arkivbild tagen i december 2008, den är tagen nere under däck och man kan lätt påstå att standarden höjts en aning.

Ibland säger en bild mer än tusen ord. På samma plats där Tjoppe är på bilden stod vi och skålade framför brasan. Svårt att tro att det är samma plats.

Skepp och Hoj!