Som en liten katt ligger Tjoppe på däcket och fräser hela dagarna. Skjuter rygg och väsnas. Det skulle kunna bli en låt om nåt på en båt, för det blir många timmar att nynna under tiden innan vi är klara med denna fas. Vi och vi, däcket är mer av ett enmansjobb då vi inte har dubbel uppsättning av handverktyg. Så det är Tjoppe som får leka katt. Det är ett svettigt jobb så Helena har uppgraderat lille kisse till en stor lejon hane. För han börjar bli lite långhårig också och behöver klippa manen. Och han jobbar envist till tio på kvällarna efter att ha arbetat ”vanligt” på dagarna. Vi längtar tills däcket är klart, och fönster och dörrar likaså, då vi kan gå in i en mera småfixande period. Kropparna tar lite stryk, lejonet har problem med bakhasorna (knäna på människospråk) bland annat. Efter ett samtal med vår båtkonsult Felix af Lysekil, så fick Lejonet veta att även Felix haft samma problem i sitt liv, vid samma ålder. Hatten av för vår kisse iallafall, för nu har vi dragit upp minst åtta får ur däcket, nyklippta får som lämnat sin ull i stora högar. Att så mycket nåt blivit ibankat däcket är en gåta. Fattas bara att man får upp fåraherden också.

Helenas lott har fallit på annat, nu tyvärr med lite tidsbrist för båten då ”vanliga” jobbet kallat. Hon gav sig en av kvällarna på att grundmåla nya takdelen ovanför motorn.

Och så har vi hämtat våra dörrar till däcksbyggnaden. Vi ska ha tre dörrar, en huvudingång, en köksingång och en nödingång..eller det heter nog nödutgång. Eller kanske både och, beroende på vad som kallar, en överfull blåsa eller ett väntat glas vin inne i stugvärmen så kan det nog heta nödingång. Är faran på insidan så blir det en mer klassisk nödutgång.

Då nödutgången hamnar i främre delen mot fören sett, så minskar takhöjden betänkligt. Och således blir dörren något mindre. Riktigt gullig, lagom nog för en lekstuga.

Helena testar dörren. Nog kommer man igenom utan några större bekymmer. Extra liten är ju dörren också för att man måste ha rejäla trösklar på en båt ifall sjön är upprorisk. Innefrån så ska man alltid kunna öppna den när som på dygnet så kan man rusa ut och hoppa i Nissan (eller annat vatten om man förflyttat sig) eller runt däcksbyggnaden och ta sig i land och slippa bli blöt. Det beror nog på situationen, som vi hoppas ingen människa någonsin ska behöva råka ut för. Säkerheten är ytterst viktig. Saker är saker och kostnader som går att ersätta men människor kan vi inte byta ut. Och tre utgångar på en yta av cirka 30 kvadratmeter måste väl ändå anses som hög säkerhet.

Vi har fått leverans, ett stort paket. Vårt företag vi anlitar avseende golvvärme är ett toppenföretag, knappt har man lagt på luren så står paketet utanför dörren (och fakturan går lika fort!!) Tolv millimeters slang ska ner mellan däcksplankorna. Vi blir troligtvis den enda fiskebåten i hela landet som lagt i golvvärme i det gamla ursprungliga däcket. Spridningen av värmen blir ju inte fullt lika effektiv då man inte kan ha plåtar till hjälp. Och vi får arbeta med fyra slingor för annars skulle vattnet vara huggligt kallt efter att det passerat 240 meter slang. Värme får vi ju även från undervåningen då värmen stiger och vi slipper element som tar plats och är fula. 

 

Här testar vi att slangen går i, det blir perfekt. Sen ska nåt läggas ovanpå så vi får ett klassiskt fernissat skeppsgolv.

Annat som hänt på båten är att vi lagt dit vår ram till skylighten, nu väntar vi på den rostfria ställningen med skyddande rör. Alltid trevligt att inte längre titta upp på en plywoodskiva när man vaknar. Nu ser man, inte en blå himmel, men dock en takstol. Romantiskt så det förslår!

Ja detta var en liten lägesrapport från dessa två dårar. Och om någon läsare springer på fåraherden som lämnade sina får på vår båt, så kan ni hälsa att hans får finns nu ipackade i ett gäng sopsäckar och kan återfås mot beskrivning.

Däcksman drevar!

Tjoppe och Helena