Våra semesterplaner..

En liten detalj på plats, ventil och tillika spegel har tagit plats på insidan av badrumsdörren.

Vi har semesterplanerat. Vi har inte varit utomlands sedan i höstas när vi var till Malta och vilade upp oss. Om man då inte räknar Köpenhamn en helg i våras, vi bor ju bara en timme ifrån den danska huvudstaden. Så nu har sommaren nästan passerat och vi har inte ens planerat om eller vart vi ska åka detta år. Med det eviga regnandet så känns kanske behovet något större än vanligt också. Vi har en kompis, som också renoverar båt, som häromdagen tog exakt Tjoppes ord i sin mun.

-Man kan ju inte ens måla en båt i detta land, för det ska ju alltid regna!

Helena studsade inför den Tjoppsinska meningen. En till regnhatare och soldyrkare. Kompisen har gjort många goda val i livet, bland annat har han under många år bott utomlands, i varma länder där man kan måla en båt utan hot om nederbörd.

Så nu är semesterplanerandet klart och resultatet blev följande:

Vi ska ha en icke-semester. Vi ska inte åka iväg i år och inte första halvan av nästa år heller, minst. Utan efter att ha vägt för och emot gällande tid och ekonomi så väljer vi att lägga tid på att bygga istället. För det känns som vi i byggandet har kommit ur sista kurvan på väg mot målsnöret. Så motivationen att bygga är på topp och vi får ägna småstunder, oftast kvällar, till att koppla av och njuta och hämta krafter.

Med semesterplanerna nedpackade i framtidens väska så gav vi oss på vårt däck. Det gamla originaldäcket, där en del plankor blivit utbytta under åren, men några till synes så gamla som 50 år. Fint virke, som troligtvis vuxit långsamt för det är hårt så in i vassen. Nu har vi slipat däcket.

Vi turades om att köra golvslipen. Här är det Tjoppes tur att dansa runt över plankorna med sin danspartner. Hon känns lite stel och hon för ett fasansfullt liv.

Utrymmet upplevs som större och ljusare när däckplankorna får fram sin friska lyster igen.

Gammal drevning plockas ur nåten.

Tjoppe på alla fyra, han kör med maskin först och Helena drar ur det sista drevgarnet med en drevkrok.

Tvinnat lingarn och trätjära använde man oftast förr när man tätade fartyg, som man slog i med en träklubba. Man förslöt nåten med tjärbeck efteråt, en trögflytande massa.

Helt fantastiskt, med hälften av nåten frästa så har vi fyllt en halv sopsäck med gammalt drev. Att däcket kunde rymma så mycket hade vi inte en aning om.

Nöjda med trötta ryggar så gav vi upp för dagen, och avslutade med att laga mat i vårt trevliga provisoriska kök. Nog känns det som lite semester alltid. Om än mycket kort.