I söndags när vi vaknade så var det i vanlig ordning till ett smattrande på taket. Kommer smattret jämnt och tätt så betyder det regn. Är smattret mer oregelbundet, så är det en fågel som steppar på taket, och som håller på att glida av och som försöker parera med sina steppfötter för att åter hitta epicentrum på taknocken.

Nu var det ett regn, jämnt, hårt och intensivt. Men mysigt ändå på sitt sätt, då vi låg länge i sängen och vägrade möta dagen för en stund och kura ihop oss mellan kuddar och lakan. När vi ändå vaknade helt så säger Helena:

– Regn på en söndag, betyder inte det kaffe och bakelse på eftermiddagen?

Det har nu hänt vid flertalet gånger att det blivit just kaffe och bakelse när det regnat, ofta en söndag, men även andra dagar.

– Det är Napoleon-dag idag, svarade Tjoppe och syftade på bakverket och inte den franske militären och politikern. För den mannen smakade nog krut och rök från den franske revolutionen. Han sägs ha uppdiktat namnet på bakelsen, men detta är inte säkerställt och denna regniga morgon i vår varma och sköna binge så verkade vår närmaste koppling till denna revolutionär vara att han dog på ön Sankta Helena. Fast vår Helena är både mindre död och helgonlik.

Vi klev till slut upp ur sängen och mötte dagen i arbetskläder och penslar och verktyg. Fick faktiskt en hel del uträttat vilket vi inte upplevt riktigt på sistone. Som regel har våra planer grusats an aning, och to-do-listan har inte kunnat bockats av fullt ut. Nu hade vi en bra söndag och konstaterade när vi åter gick och la oss att vi totalt missat vår fikastund, ingen bakelse varesig med eller utan Napoleon.

Ja så kan det gå. Men vårt prat kring bakverk gick ändå vidare. Att vår tradition kring att bakverk ändå ska intas på regniga söndagar bör fortsätta. Och att det ser ut att bli många många bakelser med denna regniga sommar. Helena hade av en händelse noterat lite väderfakta från SMHI, att det hittills i år på västkusten regnat mer än normalt, upp till 200-300 procent mer än vanligt. Så det är med risk för övervikt om nu inte söndagarna bara inträffar var sjunde dag, vilket de hittills gjort. Men det är nog bara mest tur. Stadens bagare kan dock vara trygga inför framtiden, vi lägger några kronor som annars gått till skruv till deras levebröd. Så framöver behövs ingen väderfakta från SMHI, det är bara att åka ner på kajen och titta hur feta dessa två båtbyggare blivit.

Arbetet fortskrider. Och Tallship är över. Vi finns i skrivande stund kvar vid gamla varvet, och planerar att gå över snart. Men en hel del av de gamla segelfartygen som deltog i racet har kommit tillbaka, troligtvis på grund av vädret, och det är oklart om vår plats är ledig än. En sjöman kommer när han kan, är ett sant gammalt ordspråk, för vädret styr det mesta ute till sjöss. Och vår möjlighet att lägga in bilder ser även den regntung ut. Fast vi arbetar på en lösning så inom kort så blir det kort. Vi fotar iallafall kontinuerligt, så inget missas.

Vi kan då avslöja att vi flyttat vårt provisoriska kök för att få loss mer däcksyta. Och så har vi börjat titta på att slipa däcket och fräsa nåt. Vi behöver nog hyra något rejält slipverktyg, en golvslip, för våra handverktyg är förvissor bra men lite små.

Så vi kan konstatera att allt är i sin ordning sånär på att det är för mycket utav regn, för lite av bakverk och inga bilder i blogginläggen. Och med dessa ord så kurar vi ihop oss mellan kuddar och lakan igen och hoppas att nästa gång vi slår upp ögonlocken och lyssnar till smattret, så hoppas vi att det är fågelskrället som tappat balansen  på taknocken.

Regntunga skyar!

Tjoppe och Helena