Vi har varit en sväng till den ostliga sidan av landet. Helenas dotter skulle efter många års studier få ta emot beviset som nu färdig sjuksköterska. Vi hade ett par underbara dagar tillsammans och Helena fick tid att busa och krama sina underbara barnbarn. På cermonin som tog över två timmar så satt de snällt hela tiden. Vi satt högt uppe på läktaren och för en liten som är kort i rocken, som yngsta barnbarnet, så var det svårt att se. Han såg några blå-lila lampor och han trodde det var vatten där nere på scen. Och så sa han gång på gång med en långsam väsande röst (för man skulle vara lite tyst där) -Var är delfinerna..var är delfinerna..var är delfinerna? Han trodde nog att han var på Kolmården. Två helt underbart sköna barn.

Ett Stort Grattis Erika till Examen och Grattis till nya jobbet på Karolinska Universitetssjukhuset, Syster Erika!

Efter ett par intensiva och vansinnigt roliga dagar så var vi åter tillbaka till vår båt. Den låg snällt och väntade där på oss. Det fina vädret vi haft på ostsidan visade sig finnas även på västkusten. Nu är Sverige som vackrast!

På dagens to-do stod att få ena tanken på plats. Tjoppe började förbereda. Inga sladdar och kablar kan hänga ivägen när den stora rostfria tanken ska baxas in.

Och så bar vi ner våra nytillverkade plattjärn, där vi ska fästa tankarna i så de håller för sjögång.

Här har vi börjat skjuta på vår tank. Mot båset!

På andra sidan väggen är plattjärnen satta och så spänns tanken fast ordentligt från flera håll.

Tjoppe provar att trycka till hela sin manskraft för att se om han kan rucka något på tanken. Inte en millimeter gick den att förflytta, känns tryggt.

Medan vi höll på så pratade vi glatt och ditt och datt i vanlig ordning. Helena hade hört en rolig sak på sitt arbete som hon nu återberättade för Tjoppe. Det finns en gammal låt från gruppen Just D med Wille Crafoord som heter Relalalaxa. Anledningen till ämnet kom sig enkelt av att vinet Relax skulle plockas upp på hyllorna. Och samtidigt sjöng Helena på låten -Relalalaxa! Relalalaxa. Ja på Helenas arbete så är alla glada och öppna och sjunger gärna på morgontimmarna när butiken laddas. En kollega kom fram till Helena och sa när han hörde Helenas vackra sång. -Du Helena, en gång hade jag en flickvän som hade missförstått låten. -Jaha, svarade Helena för att få höra på fortsättningen. -Jo, du förstår, att hon hörde aldrig att de sjöng re-la-la-laxa, utan hon trodde de sjöng -Rädda alla laxar! Rädda alla laxar!

Ett gott skratt infann sig i maskinrummet när Helena återberättade situationen för Tjoppe. När vi fixat till tanken så hade vi inte haft en tanke på slangen till sjövattenuttaget. Den skulle vi behövt fiskat upp redan innan vi baxade dit tanken. Nu fanns det bara ynka 25-30 cm mellan tank och tak och slangen hängde bakom tanken. Tjoppe sa att det var bara att göra om det, plocka bort spännbanden och ut med tanken igen och ta det från början igen. Helena tvekade, provade sticka in huvudet. Jo det fick plats (kan inte finnas så mycket där då det verkar vara en liten skalle) och vidare provade hon för att se om bröstkorgen rymdes. Ja kanske, men det var lite högt upp.

-Jag tror jag kommer in, svarade Helena. -Nä inte en chans. -Jo, låt mig testa, kontrade Helena. Skicka ner en stol jag kan stå på. Och så gjorde vi. Tjoppe kom med stolen och Helena hoppade ur snickarbyxorna för de var alldeles för klumpiga.

Galen Helena provar här att sticka in huvudet. Ser omöjligt ut att kunna trycka sig in mellan tak och tank.

När bröstkorgen pressades ihop och allt annat som finns placerat där så ropar Helena. -Det är som att göra en mammografi-undersökning! Hela paketet blir tillplattat. Hon började skratta men upptäckte att det inte gick att dra in luft i lungorna, bröstkorgen kunde inte expandera när hon låg i press.

Och tillslut var hon inne med hela överkroppen och kunde få tag på slangen och skicka upp den till Tjoppe. En munter stämning infann sig över att vi lyckats med uppdraget och Tjoppe föreviga Helenas knasiga position. Detta blev en riktig rövarhistoria skulle man lugnt kunna säga.

Helenas bakdel är allt som sticker ut!

Och med draghjälp i benen så kunde Helena fiskas fram igen.

När detta var klart så behövdes det en fika. Vi fick sällskap av Helenas dotter den yngre i det vackra vädret.

Te, juice och mandelkubb. Strålande solsken och varmt!

Därefter fortsatte Tjoppe i maskinrummet och Helena gav sig på madrasserna i stora hytten. Dessa ska nu kapas för att passa in mot fören som ju smalnar av. Och därefter hade vi lite möte kring morgondagens dagsmål.

Här syns arbetet kring styrhyttsfönstrena som kostade många svordomar för Tjoppe då det var lågt i tak mellan däckstak och takstolarna ovanför.

Riktigt bra resultat tyckte Helena vid inspektionen. Tjoppe muttrade lite än, kanske inte den roligaste dagen han haft att fixa till kring styrhyttsfönstrena. -jo jo, det förstår jag, svarade Helena. Men du hade iallafall lite mera plats än vad jag hade ovanför tanken. Vi skrattade gott igen. Vilken tur att det gick bättre denna arbetsdag. Humöret på topp hela tiden och inget regn (för Tjoppe hatar ju regn).

Vi avslutade denna trevliga arbetsdag med en grillafton på flotten Jenny 2. Den skulle nu bli invigd sedan den blivit uppgraderat till version 1:2.

Tjoppe kastade ner grill, bord och stolar som Helena tog emot. Och så kastade Tjoppe loss flytetyget och så drog vi oss till utsidan av vår något större båt och förtöjde oss där.

Vi fixade en fin grillglöd och det blev grillade grönsaker på spett, majskolvar och en skiva grillad entrecote var. Nissan låg blank som en rostfri diskbänk och vi njöt och vinkade till förbipasserande båtar.

Och så höjde vi glasen (eller en pytteliten mugg som var det enda vi hade att tillgå) med rosévin och skålade för den fina arbetsdagen, det vackra vädret, för att Tjoppe har blivit farfar igen för andra gången (jo det händer mycket nu) och för att vår flotte nu är officiellt invigd.

Och vi satt och njöt tills det började mörkna och då promenerade vi in till staden, till vår lägenhet för lite sömn. Men…vi är snart tillbaka!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena