Det är en fröjd att vakna till en ledig dag med varmt och fint väder. Vi tog cyklarna ner till båten efter frukost och fortsatte där vi senast lämnat arbetet. Fortfarande är det lite småfix mest, med vi betar av dessa sakta med säkert. Prioriteringen har legat på hytten i fören. Under trevligt snack har vi oljat och målat medmera.

Det är svalt och skönt nere i båten, ingen golvvärme på och Nissan är relativt kall än så länge. Vinflaskorna i vinkällaren mår bra och likaså vi. Uppe på kajen så flödar solen och det pågår full kommers för alla båtarna ska sjösättas. Riktigt trevligt med liv och rörelse, skillnad var det i vintras.

Man mår toppen i denna miljön och alla vackra båtar och glada människor som förväntansfulla inviger båtsäsongen.

När vi stod på kajen och sågade som bäst så kom en kompis förbi som vi inte träffat på länge. Han kom åkandes på en mycket udda trehjuling till motorcykel. Tjoppe fick testa denna italienska skapelse.

Hur kul som helst blev facit efteråt. Det kan ju verka konstigt att man inte väljer en tvåhjulig motorcykel, men denna har något som andra inte har(förutom två framhjul). Den är pga sina dubbla framhjul godkänd för att köra på med B-körkort. För Tjoppes del kvittar det då han har MC-kort men vilken öppning för alla som saknar behörigheten. Den var visserligen inte gratis fick vi veta. Kul kul, kompisen gasade efter besöket iväg mot sydligare breddgrader där han har sitt revir, vi hoppas på besök snart igen.

Nere i hytten så fortgick arbetet, en botten för madrassen att vila på skulle tillverkas. Med smart lucka så man kan stuva en massa under sängen. Man får nyttja alla skrymslen på en båt. Vi fortsatte tills det började mörkna och då cyklade vi hem för lite sen middag. Av en händelse så hade vi sprungit på några havskräftor tidigare på dagen och ett trevligt rosévin. Nu var det länge sen vi fick sätta tänderna i ett par klor. Och när vi kom hem innanför dörren för att duka fram våra delikatesser så tittade Helena in i tvättmaskinen. Där låg tvätten som hon hade satt på tidigt på morgonen innan vi gett oss av. Och nu låg den där, sedan länge och utan åtgärd. Efter några sekunder av stirrande så blir Helenas enda kommentar; -Jag är ingen hemmafru, jag är en BORTAFRU!!! (Kanske inte bara tvätten blir försummad, vi får fråga våra barn och framför allt tacka dem för förståelse och tålamod inför vårt projekt. Det enda hemmavarande barnet har blivit van med sena middagar!!)

Vi satt länge och njöt vid middagsbordet, det blev ett riktigt kalas.

En dag bra om någon!

Tjoppe och Helena