En glädjens tid har infunnit sig. Vårt glas har kommit. Jo det är sant och denna gång så är det såväl helt som levererat i rätt kulör. Inte ens det tråkiga lappmöglet kunde stoppa oss. Lappmögel? Jo det där vita som kommer från skyn, som de har så gott om norröver. Nu kom det en skruddelus över oss, må detta inte stanna länge. Med plusgrader så borde den nyfallna snön snart vara väck.

Vi for iväg för att hämta glaset, snackade glatt med killarna och tackade så mycket. Bra ställe det där, Sjöstens glas. Vi åkte därefter och inhandlade eklister.

Lister ska vi ha såväl kring vinkällaren samt längs diverse kanter i badrummet. Det finns en hel del att välja på.

En enkel lek att bära på ek, tycker Helena. Tre meter långa bitar, och väldigt tunna. Att bära på stockar, är inget som lockar.

Efter list-inköpet så for vi till en zoo-affär. Nu besöker vi sådana väldigt sällan, då våra husdjur, katten Sopkvast och Janne Giraffer är väldigt små i maten. De kniper en fiskmås då och då när ingen ser, och delar på två.

Nu var vi inte i affären för att titta på djur, vi har ju varandra. Men något fångade vårt intresse iallafall.

-KOM, ropade Helena.  Tjoppe kom och tittade. Helena hade funnit ett stort akvarium med fiskar i. Bara hannar misstänkte hon. Helena förklarade sin teori närmare. -När jag förflyttar mig från ena sidan till den andra så kommer alla fiskarna simmandes efter mig. Hon visar Tjoppe och visst simmar beundrarna efter den snickarklädda flickan.

Till slut så blev det ett enda asflabb. Helena ökade takten, och fiskarna for fram som de vore skjutna ur en kanon. Nu är kanske fisk-race förbjudet i djuraffärer. Men vi tror ingen såg oss.

Här kommer alla fiskarna på en och samma gång! Båda höll på att dö av skratt men lyckades samla sig för det egentliga ändamålet. 

-Dessa är lite väl stora, eller?! Tjoppe kollar in några stora stenbumlingar. Vi är på jakt efter sten, eller mera grus eller grov sand till vinkällaren. Vi finner tillslut något vi finner lämpligt, handlar inget då vi bara var ute efter att reka på marknaden. Passerade några fåglar på vägen ut, ingen fiskmås dock, så vi lämnade dem kvar i sina burar och tänkte att Janne och Katten får jaga föda själva.

Av en händelse så sladdade vi förbi ett konditori och klämde varsin kaffe och bakelse. Utan n tanke på dåligt samvete över kaloribomben så åkte vi ner till båten och baxade in glas-skivan och listerna. Tur att skivan är tung, dryga tjugofem kilo, så man bränner lite kalorier när man bär den. Det är tre meter mellan bil och båt.

Vi la upp planen för dagens arbete. Tjoppe fick i uppdrag att arbeta med vinkällaren och Helena skulle fortsätta i badrummet.

Tjoppe knackar i vinlådan.

Tänk att den galna idén om att ha en vinkällare i golvet på en båt snart är en verklighet. Och att man ska kunna gå på den. Tala om att trampa vin. Man kan också lägga in en väska i vinkällaren och då har man fått en bag-in-box. Tur att lådan är för liten för Tjoppe, annars hade han kunnat spela en scen ur Guben i låddan, den där med Martin Ljung i originalet. Han hade nästan fått plats, för det var en smal rackare, Herr Ljung.

Lådan skruvas på plats, liksom diverse lister och sen läggs glas-skivan på.

Sådär, nu är den på plats. Nu ska den målas invändigt och sen ska sten och vin ta plats. Och därefter ska ytterligare en list läggas på golvet, mot glaset så den ramas in vackert i golvet.

Helena fixar målandet i badrummet. Nu är vi i slutfasen av badrummet. Under veckan har vi dragit rör och fått dit luckor med mera.

Vi är mycket nöjda med badrummet, lite lister och fastsättning av toastolen så är vi nästan i hamn. Ja varför säger man så, att man är i hamn. Vi har varit i hamn så gott som hela tiden. Man vet aldrig i vilka hamnar man hamnar.

Väl klara med dagens uppdrag så avslutade vi kvällen med att bära ner dörren till badrummet.

Fyra Tjoppar och en dörr. Nu ska den sättas på plats och målas och även den kläs med ekfoder. Det är inte bara på triss som det plötsligt händer. Vi fick, när vi stod där med dörren, en känsla av att det verkligen börjar bli klart nere under däck. Allt känns plötsligt greppbart, och väldigt enkelt. Löjligt enkelt. Men det är ju inte hela sanningen.

Som två kalvar på grönbete så åkte vi hem för lite italiensk mat och spanskt vin. Och hela kvällen njöt vi av tv och film – och längtade till båten!

Kasta loss!

Tjoppe och Helena