Vi vaknade till ett strålande solsken, underbart. Frukost hemma och sen hoppade vi in i bilen och hämtade vårt beställda kakel.

Trots den blå himlen och gula solen så visade kvicksilvret minusgrader. Med bilen kakelpackad så kom vi ner till kajen och möttes av en present.

Någon hade varit snäll och gett oss en gran, en bättre begagnad från troligtvis julen 2010. Den tillhör inte oss men kanske trodde någon att det var vi som skräpat ner. Hur som helst så passade vi på att rensa lite på båten och slänga upp vårt skräp på släpet och så åkte vi till tippen. Så nu har vi städat och slängt någons gran på återvinningsstationen, vilken hjälteinstats!

Tillbaka på båten så hade vi blivit hungriga. Av någon anledning så förekommer fenomenet HUNGER titt som tätt innan vi ens börjat bygga. Så fram åkte grillen. Tjoppe fixade lite spillvirke till grillen i brist på kol.

Och Helena upptäckte att aluminiumfolien var slut, så maten hamnade direkt i formen och den ställdes på grillen. Det var tänkt att bli små knytten som ställdes på grillen, men det här gick bra det med.

Lite grönsaker, kött och fetaost…mmm!

Helena värmer händerna på glöden.

Tjoppe petade undan nybildade isflak. Ingen mer is eller snö nu tack!

Sen fick vi trevligt besök på båten och vi hade lite visning. Självklart så blir många nyfikna på hur arbetet fortskrider där på insidan av överbyggnaden. Vi visade runt och hade lite trevligt snack.

Sen blev det kaklingsdags..

Vårt lilla lager, vi plockade fram våra tillbehör och blandade fix.

Och sen började vi vårt kaklande. Det är ju hyggligt många kvadratmetrar som ska kaklas så vi delade upp arbetet. Det är något trångt om vi båda ska vara i badrummet så Tjoppe la kakel och Helena kapade kakelplattor för glatta livet och levererade dessa.

En kakellist kapades i rätt längd, denna gång i borstat rostfritt stål, då andra detaljer i badrummet kommer ha samma finish vad det lider.

Helenas lilla hörna, här mäts det och kapas.

Ännu en platta klar för leverans med destination badrum,  148 cm söderöver. Hyggligt säker postgång, snarare med båt än med flyg. Skulle kunna funka med tåg för arbetet gick som man brukar säga på räls.

Man börjar skönja resultatet. Och visst duger det i våra ögon.

Det blev sent, det blev mörkt och det blev kallt. Eller kallare snarare. Hungern satte i och vi bestämde oss för hemgång. Hemma skulle det bli en fläskgryta. Men våra gommar och smaklökar längtade efter tacos. Sagt och gjort, förbi affären och sen hem till denna svenska nationalrätt. Vi har mycket att tacka den ökande turismen och våra invandrare för det härliga kulinariska utbudet vi fått.

Vi somnade mycket gott, morgondagen väntar med nya kakelplattor på dagordningen.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena