Det här med båt är ju lite speciellt. Egentligen så är ju allt bara krångligt, runt och snett och inte ens två bitar finns som är exakt lika. Nere under däck så är väggarna svängda utefter skrovsidans form. Och för att nyttja båtens yta till max så får man bygga klackar på sidorna så man kan förlänga golvytan. Med andra ord så byggs golvet/durken i etage.

Med riktiga kalla minusgrader, ca -15c så tog vi oss an klacken på styrbordssidan. Här ska vi ställa vår fina kamin bland annat. Men innan vi gjorde detta så såg vi till att ha taket i badrummet klart. Skönt att sätta punkt för det momentet. Det blev rätt tradigt mot slutet.

Riktigt glada över att allt innertak är lagt!

Helena påbörjade även duttandet av hålen där märlorna gått in. Med liten pensel så duttar hon, dutt dutt dutt!

Och mera dutt dutt dutt. Efter ett tag så nöjde sig duttarflickan, det är 3000 små hål som ska döljas, och som det verkar så får vi göra det två gånger. Detta får bli ett göra som vi kan pyssla med i småportioner..

Istället så gav vi oss på klacken som kaminen ska stå på.

Vi började lite trevande. Frågan var vilken linje man ska följa, pärlpontens, vattenlinjens eller golvets. Och hur vet man att inte båten ligger med lite slagsida, eller hur båten blir när man lastat den klart. Då fungerar det ju inte att följa vattenpasset slaviskt. Det är så till faktum att golvet är inte riktigt i våg, det blev en kompromiss här för att vi skulle kunna få ut så mycket takhöjd som möjligt. Inget som ögat kan se och ingen som man kan känna när man står där. Men med vattenpasset så avslöjas den nakna sanningen. Vi valde att vara konsekventa mot golvet, klackan är ju ett golv det med, så de ska följa varandra parellellt hela vägen.

Bök bakom trappan!

Här gäller det att inte sätta skruven i golvvärmen.

Här sitter Tjoppe i något som skulle kunna liknas en lekhage. Kanske inte helt fel att ha små bås om man är ute i sjögång. Då skulle man kunna stoppa ner en människa i varje hål och så satt de säkert hela resan. Fast det är ju lite oklokt att stoppa dit kaptenen också!

Sakta börjar konstruktionen ta form. Vi var uppspelta och taggade, troligtvis för att vi äntligen sluppit taket och få börja med nästa moment. Stämningen var högst skojfrisk, tyvärr måste vi sencurera här.

Piiiiiiiiiiip!!

Och i vår spexiga stämning så kom vi på idén att vi måste bygga in ett bomärke. Det har blivit lite av vår grej, att bygga in små meddelanden och saker i väggar och annat. När vi renoverade en lägenhet vi tidigare ägt, och vi byggde upp en helt ny vägg, så la vi i ett brev till framtiden med foton och lite pengar och annat. Gissa vilken rolig överraskning för den som river väggen en vacker dag. Och det dröjer nog, kan nog bli allt mellan 20 och flera hundra år. (Bör nog tillägga att det inte är något stor summa, så det är inte värt att riva väggen för att tjäna sig en hacka på den gömda skatten).

Själva har vi haft vår hästsko liggandes, den som Helena slipat av och sprayat svart. Nu kom vi på att vi lägger in den i klacken, givetvis med skoöppningen uppåt, för att den ska bringa lycka åt vår båt.

Det här blir väl bra, innan vi bygger in den helt så får vi nämna några väl valda ord -Må du bringa lycka över vår båt och alla dess passagerare i framtiden, amen!

Vi fick tillslut bryta upp, magarna knorrade och den sa oss att det hade blivit kväll, vi hade totalt glömt bort tiden..

Till vänster kommer kaminen att stå och där ska vi lägga klinkers inom snar framtid..

Klacken sedd ovanifrån.

Vi släckte och larmade båten och hoppade ut i kylan och in i goa värmen hemma. Mycket nöjda med dagsverket så somnade vi gott.

Fri sikt!

Tjoppe och Helena