Vi har gjort en utflykt. I snömodd med släpet på släp så tog vi oss till kaminbutiken. Det var med spänd förväntan som vi hämtade vår, vad vi tror, kära ägodel som kommer att förgylla tillvaron för alla som besöker vår båt en kall vinterdag.

Så glada var vi att vi i farten kallade den för ekorrekaninen. Det är inte bara barn som gör felsägningar, en av de roligare vi hört på länge var Helenas arbetskamrat som berättade att när han var liten och familjen åkte på semester till Skåne, så frågade han vid ett tillfälle; -När kommer vi egentligen till den där Hallonsåsen??? Detta har blivit ett minne för familjen som sent kommer att glömmas, ack så fel det kan bli när man inte vet vad Hallands-åsen är. Och för oss så har vår kamin fått smeknamnet Ekorrekanin, gulligt och tokigt, det passar oss.

En hyggligt stor låda rymdes den i, vår kan…kamin!!

Fullt med snö, kanske inte i hela landet sett, men dock för att vara halländska mått. Lite skotta och sen kunde lådan baxas ombord. Av en händelse så kom ett par båtkompisar förbi och Helena kunde stå och rulla tummarna medan grabbarna lyfte. Bra tajming! Annars är Tjoppes givna kommentar till Helena när de kånkar på något som väger över hundra pannor; -Men ta i då!!!! Jo, jo konstaterar Helena, att den hårda skolan har man fått gå i sedan barnsben, då Tjoppe var på Helena på samma sätt. Att hon var flicka var ingen ursäkt. Men så var det mest pojklekar också.

Med lådan på insidan av dörren så tog vi själva vid. Vi funderade på vilken öppning ner under däck vi skulle använda. Valet föll på den främre, det borde gå med ett par millimeter tillgodo.

Här är tjejen som firar!

Vaddå perfekt passform?!!

Tjoppe springer ner trapp-vägen och tar emot lådan. 

Den är välinslagen..

Plötsligt så blottar sig kaninen..

Helt lyriska och glada var vi när vi klätt av den transportkläderna..

En kamin med en ekorre på, en Ekorrekanin!!

Nöjd Tjoppe inspekterar.

Och nu ska ju inte Ekorrekaninen stå på denna plats, utan i salongen. Först ska där byggas en klack som den ska stå på.

Helt plötsligt far Tjoppe upp med handen. -Vi har fått en vante! Tomten måste ha varit i spisen och lagt dit den.

Och förutom att vi äntligen fått vår kamin så har leveransen av skeppsgolvet kommit;

Tänk vad vi kan snickra nu över jul. Blir några försoffade och bukfulla (var god läs rätt; bakfull är däremot en annan sak) över jul så lär det inte vara vi.

Detta var värt att firas, hemma blev det en fantastisk potatisgratäng med lamm och rödvinssås. Till det ett glas ”appassimento”, det vill säga ett vin som är gjort på torkade druvor precis som Amarone, fast med andra än de godkända druvorna i en äkta amarone. Ingen bakfylla bör noteras.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena