Vi har fått bort isen mellan kajen och båten.

För den oinvigde så inser man kanske inte betydelsen av den meningen. Men det är så med is, att den bygger, bättre än lego om temperaturen visar iskallt. Där vår båt ligger så ändras vattennivån ideligen, med sydvästvindar så trycks havet in i Nissan. Ibland kan vattenståndet öka med en meter på bara någon timme. Med is på insidan av båten, men inte på utsidan då det strömmar bra, så lyckas isen hela tiden bygga så båten kommer längre och längre ut från kaj. Förtöjningarna sträcks och blir det därefter högvatten så får man släppa på dem. Och då får isen möjlighet att bygga mer och båten kommer än längre bort från kajen. Lite komiskt skulle man kunna säga att om det får hålla på så får man hämta sin båt mitt i Nissan vad det lider.

Med förra vintern färskt i minnet, då vi fick gå ner på isen först med hjälp av stege för att därefter klättra in på båten med stege, så har vi arbetat hårt för att vi inte ska komma i denna situation igen. Iallafall inte redan så här tidigt på året. Vi har inte släppt något på förtöjningarna, utan skutan har legat tight intill isen så den inte kunnat bygga. Och när vattennivån har höjts så har vi sprungit där och kollat och känt. Jo, det funkar lite till. Så vi har inte släppt på förtöjningarna, båten har ändrat någon liten grad slagsida för att förtöjningarna blivit för strama. Men det har klarat sig. 

Nu fick vi tre dagars töande och en något sjunkande vattennivå. Vi har med båtsakens hjälp lyckats trycka bort isen så nu ligger vår skuta fritt igen. En del isflak satt som berg, Tjoppe var ner och jumpade på isen, blev blöt då stövlarna läckte, höll på att trilla i, fick hänga och dingla i förtöjningen, tog sig upp. Men lyckades slutföra uppdraget, utan att bada. Jumpa på isflak var förövrigt något vi gjorde som barn, där vi växte upp i skärgårn. Givetvis utan våra föräldrars vetskap.

Inne på båten har det också rört på sig.

Sista bitarna vägg har vi fått till i badrummet. Bilden ovan visar väggen mellan badrum och lilla hytten.

Väggen som vätter mot salongen.

Nu är alla väggar snickrade under däck.

Nu väntar vi på golv, vi ska måla mer panel till badrumstaket och därefter så blir det till att börja snickra inredning. För ett år sedan så var här ett stort tomt gapande lastrum. Tänk att vi kommit så långt, att det är dags för sängar och skåp. Man får nästan nypa sig i armen.

Tjoppe tog sig en funderare hur han ska göra med diverse olösta ting. Inspektionsluckan i lilla hytten och duschen i badrummet. I duschen kommer vi ha en pump som håller undan vattnet, det är dåligt fall på vattnet när man är längst ner i en båt. Nu måste detta bli tätt, helt tätt och supertätt, och då är det inte lätt att veta hur pumpen och elen ska kunna monteras på ett bergsäkert sätt. Med pannan i väck så åkte vi hem, vi diskuterade kring problemet hela vägen. Parkerade bilen och gick hem, fortfarande under diskussion. Väl hemma så började Helena med maten. Tjoppe deklarerade att han skulle duscha, för han var smutsig och som han säger, att han hade fått skrynkligt huvud av allt tänkande. Några minuter senare kommer han ut med handduken om midjan och ett leende på läpparna. Och så utbrister han -Jag har löst det!!!

Dock blev det inte mer sagt om saken den kvällen. Lösningen bodde ensam i Tjoppes huvud och vi hade en trevlig stund, åt kyckling, couscous och en grymt god sås gjord på skyn. Tidig middag som vanligt, halv tio. Ganska snart var vi nöjda för dagen och kröp i säng. Med ett leende och utan skrynkligt huvud.

Skota hem!

Tjoppe och Helena