Nu är vår kamera tillbaka äntligen. Den kom med posten igår i ett litet grönt paket och i låg en lapp från son och svärdotter att ”det är inte lätt att bli gammal och glömsk;)”. Vi skrattade gott, nu var det så att en utav oss hade glömt kameran. Eftersom det inte var ett par nycklar så var det ju givetvis Tjoppe som glömt. Hade det varit nycklar så är det garanterat Helena. Vi tackar Victor och Emmy för att de såg till att kameran kom hem, tack ungar=).

Först bjuder vi på lite bilder från Stockholmsresan. Vi hade en underbar höstsol, där vi hann med kyrkogårdar, prisöverlämningar och umgänge med nära och kära.

Väl tillbaka så har vi jobbat på med båten på eftermiddagarna. Den härliga höstsolen har visat sig. Vi har stått på flotten och skruvat presenning.

Nu kommer inget regn åt kanten upp mot däck där plasten slutar. Solen värmde våra ansikten i eftermiddagssolen.

Och när vi höll på att skruva som bäst så kom en svan inseglandes. Han var arg som fräste åt oss och han ville som det verkade ha vår flotte. För att inte bli svanbitna så tog vi till en stege i självförsvar och vi försökte mota bort honom snällt och varligt. Men han kom tillbaka ideligen, så fort tjoppe använde skruvdragaren. Han tyckte visst inte om ljudet. Och så höll han på vår svan i säkert en halvtimme. Vi skruvade i två minuter och vi motade svan i två minuter, vi skruvade två minuter och motade svan…Vilken konstig men rolig dag vi fick på flotten. Tala om att bli störd i arbetet..

-Bygg dig en egen flotte, herr Svan!!!

Havet glittrar!

Tjoppe och Helena