Lastutrymmet är utrymt. Vi har rivit ner de träbeklädda spanten så nu är det båtskelett, borden och den cementerade kölen som utgör mellansektionen nere i båten. Lite gammal spik är kvar att dra. Lite och lite, ett hundratal uppskattningsvis.

Helena skruvar bort allt löst..

Allt bråte bärs upp på kaj..

Och när vi höll på som bäst så ramlade det ner skräp i ögat på Helena..aj aj!

Tårarna rann..och sminket försvann.

En paus och man var på hugget igen! Det är inte alla som har en gunga på sin båt. (I sommar ska vi fixa en hängmatta).

Högen med bråte på kajen börjar tona upp sig och det ser ut att vankas en bättre majbrasa (fast inte, det ska till tippen).

Nöjda åkte vi hem med smink på endast ett av våra fyra ögon. Passerade mataffären på vägen hem och det var nog en lustig syn Helena bjöd på. Vad gör man inte för att muntra upp folk.

Eye eye kapten!

Tjoppe och Helena!