Förr i tiden så hade sjömän ofta en trotjänare, en hund eller katt som följde med på alla resor. Skeppets hund hade en vaktande roll och ansågs tillhöra besättningen. Men då skärpta rabies- och karantänbestämmelser trädde i kraft 1978 tvingades dessa trotjänare gå i land för gott. Den kanske mest kända är det colombianska segelfartyget Gloria som gick i inrikes fart och som hade en trotjänare vid namn Chicote. Denne hundvakt mönstrade av så sent som 1994 efter 13 års trogen tjänst. Han dog strax därefter och det sägs att det berodde på brustet hjärta över att behövt lämna sjölivet. Länge var orden "hund" och "katt" tabu ombord men för senare sjömansgenerationer var skeppshunden och skeppskatten i huvudsak lyckobringande. Bland annat ansågs de kunna förutse om någon fara hotade fartyget, och om de smet iland just före avgång kunde vara klokt att göra likaså.

Nu har vi målat hela båten röd. Första strykningen är avklarad. Dock låg kamerabatteriet på laddning så vi kunde inte fota men det sker de närmaste dagarna lovar vi. Underbart höstväder med hög luft och sol och stiltje gör att vi kan jobba på och njuta av alla timmarna vi är på båten och flotten.

Svälja ankaret! (=sjöterm för att gå i land för gott, men det gäller inte oss två såklart)

Tjoppe och Helena