Mazagon, Huelva, El Rocio, La Linea och Gibraltar – fram och tillbaka…

Lustigt hur fort man gör sig hemmastadd på varje ny plats man kommer till. Särskilt om tiden får gå lite och seglingsuppehållet blir längre än dagar och veckor. Snart har man engagerat sig i både platsen och människorna…

Läs mer »

Mazagon, Spanska Sydkusten

Kaptens röst skar genom vinden. ”FRAM”… ”NEUTRAL” … ”FRAM”… NEUTRAL”… ”BACK”. Styrman följde ordern genom att omväxlande gasa på och backa Wilma. Vinden blåste hårt och solen höll på att gå ner. Skulle vi inte komma loss snart skulle det bli än svårare att ta oss härifrån. Ankringsförsöket hade helt enkelt inte gått bra. Den belastning som uppstått hade plötsligt fått ankarrullen att gå sönder. Och nu låg den ena delen på flodbotten, medan den andra halvan satt kvar. Och kättingen, ja den satt nu bom fast – väl inkilad mellan dess fäste och peket. Situationen var minst sagt bekymmersam…

Läs mer »

Hösten gör luften varm och fuktig och dagarna ute på ankaret har varit vackra. Att ligga på svaj är bland det bästa vi vet, bara havet är snällt…

Läs mer »

Vi längtar ut. Ut till ankarviken och vidare segling. Men vi hålls tillbaka och skälen är flera. Lite rörig tillvaro kan tyckas – och även om det inte blir som vi tänkt, så blir det ju ändå till något. Vi står nu beredda att lämna marina Puerto Sherry mycket tidigare än vad från början var planerat. Vi ska bara låta denna blåst som härjar runt Wilmas mast, först dra förbi…

Läs mer »

Cadiz, Andalusien, Spanien.

Hårt skotade utmed kusten med bara tio meter vatten under kölen försökte vi hålla upp så mycket som möjligt. På denna bog hade vi lyckats ligga i flera timmar utan att behöva slå. Trots att det blåste friskt så Wilmas tre segel gott och väl fylldes, gick det tämligen långsamt. Delvis för den motström som rådde. Men även för att svallen var krabba och emot, just av den sort Wilma inte gillar. Emellanåt dök en våg upp som bromsade betongkroppen och farten med den. Men vi höll ut för fördelarna var flera…

Läs mer »

På ankare invid Ensenada de Bolonia, Spanien

Äntligen kom så dagen då vi fick kasta loss och ge oss av. Känslan var smått obeskrivlig när vi åter fick känna vind i håret och sakta se Gibraltarklippan försvinna bakom oss…

Läs mer »

Ja, titta noga på fotot ovan. Styrman tvekade först om hon skulle våga lägga ut bilden. Risken att få ett helt koppel av kvinnor efter hennes Kapten vore uppenbar, särskilt med det leendet rätt in i kameran. Solbränd och blott iförd ett par badbyxor och som extra dragningskraft, en söt liten hund mellan de starka arbetarhänderna. Ja, det är sådana risker man får ta. För det kan ju också tänkas att något modemagasin hör av sig när de ser bilden. Med önskan om att få lägga upp den som mittuppslag, som kalenderpojke för september månad. Konstigare saker har gjort folk rika, tänker Styrman som nu hoppas på att få klirr i kassan…

Läs mer »

Gibraltar/La Linea, Spanien

Nyckeln till vårt nedväxlade liv är vår fantastiska förmåga att hålla i slantarna. Vi kan nog uppfattas som lite udda – eftersom vi frivilligt väljer att leva på en betydligt mindre mängd pengar, än gemene man gör. Vid en koll konstaterar vi att vår budget ligger klart lägre än vart gränsen går för existensminimum. Nu vill vi inte förringa den som sliter hårt för att få sin ekonomi att gå ihop, det har vi förståelse för. Men oavsett om sparsamheten är frivillig eller inte, har det inte riktigt setts som ok att vara ekonomiskt aktsam. Sparsamhet är inget man skryter med och helst ska den inte märkas…

Läs mer »