Inom kort blir det nytt utseende på bloggen. Den mellanperiod jag haft – mellan seglingen och det som nu blir min stig framåt i livet – lägger jag bakom mig; året med förlust, förändring och sorg. Nu blir det något annat och jag hoppas att du vill fortsätta följa mig och mina äventyr…
Läs mer »
Äntligen har jag en idé om framtiden med en tydlig stig utstakad framför mig. Den har inte kommit lättvindigt, inte gratis. Utan det har krävt ansträngningar där jag målmedvetet strävat mot att komma till det läge som jag nu befinner mig i. Äntligen, vill jag säga. Som en kraft ur motgångarna. En tidigare brittisk premiärminister lär en gång ha sagt; ”man ska inte använda sitt förflutna som en soffa, utan som en språngbräda”. Jag är benägen att hålla med…
Läs mer »
Det var förmiddag när jag kom till minneslunden med mina rosor. Samma morgon hade jag gråtit alla de tårar som jag sen en tid tillbaka inte lyckats få fram. De hade på något vis fastnat i ett skrymsle av mitt innersta…
Läs mer »
Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…
Läs mer »
Min resa tog mig inte så långt bort denna gång, däremot gjorde det för Caroline som flög ända från Toronto för att träffa mig. På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag henne på ett smått överraskande sätt; med mig hade jag en skylt där det stod ”Caroline, jag är din nya övervakare”. Det blev många skratt i ankomsthallen, inte bara för Caroline utan även från andra som passerade skylten…
Läs mer »
Det är bara att inse att jag är urkass på att vara ensam i längre perioder. Så har det alltid varit. Förändringsarbetet som nu pågått i ett år ger mig ständigt nya insikter. Därför har tankarna åter väckts till liv kring hur jag borde leva för att må riktigt bra…
Läs mer »
Även om minnena från förra året gör sig påminda så mötte jag min födelsedag detta år med en betydligt muntrare sinnesstämning. Helt enkelt för att mina vänner inte gav mig något utrymme att falla ner i något mörkt hål av dystra minnen. Klockan 10 stod jag klar att lämna mitt hem, med ryggsäck och vandringskängorna på. Sen bar det ut i skog och mark…
Läs mer »
Återkommande har jag berättat om bravaderna med ”ensamseglande Susan” på bloggen. Idag ges hennes bok ”The half bird” ut. Det är en berättelse om hennes ensamresa med lilla segelbåten Isean, från Lands End till Greklands stränder. Det är en berättelse om hur hon finner glädje i ensamheten och vad hon upptäcker hos sig själv. Boken handlar om en kvinnas mod och hennes oväntade resa mot friheten…
Läs mer »
Jag tog Medelhavets kulinariska landskap med storm; de platsbundna grönsakerna och frukten som fått mogna i solen, charkuteriernas sällsamma smaker med tusenåriga anor och ostarna som fyllde gomseglet med lycka. Olivoljan. Citronerna. Lokala specialiteter. Åren med Wilma kommer för all framtid ha en speciell plats i mitt hjärta…
Läs mer »
Mitt sociala nätverk har under de senaste tio åren till största del bestått av andra seglare. Lite skämtsamt brukar jag kalla dem för min seglarfamilj. Helt fel är inte uttrycket trots att det enda som egentligen förenar oss är kärleken till havet. Fastän det saknas blodsband så håller vi ihop. Som en familj. På havet. När jag nu söker min nya väg i livet har det visat sig att jag även har stöd av dem på torra land…
Läs mer »
projektsunshine.se 