På en bar i Syrakusa

(...hedrar vi minnet av Felix...)
 

Syrakusa, Sicilien, Italien

Det var på dagen två år sedan pappa Felix vinklade upp tofflorna och tog ner skylten till sin kapellverkstad i Lysekil. Två år av saknad och jäkligt tomt blev det när gubben la nästan i vädret. Envisheten själv men samtidigt så nyfiken, intresserad och kunnig inom sitt gebit. Han kunde också vara enormt rolig utan att ibland själv förstå det. Som den gången på slutet, då han plågad av smärta åkte ambulans in till sjukhuset. Värken var så svår att Felix fick ligga på bår och framme vid sjukhuset vänder sig farsgubben mot ambulanspersonalen och "tackar för skjutsen". Jo jo, det kan ju väl hända. Men när han därefter ber ambulanspersonalen vänta utanför akuten med kommentaren "ni kan vänta på mig här, så kan ni köra hem mig igen när jag är klar" är ju rätt komiskt. Även om vårdpersonalen inte öppet kunde visa det, så hoppas vi de fick sig ett gott skratt.

Felix återsåg aldrig sitt hem på Kungsgatan 15. På skärbordet i verkstan låg kapell som lämnats in för lagning och så sent som dagen innan han åkte till sjukhuset, satt han och sydde. Envis, sa vi det? Trots att Felix passerat 80 höll han igång och det blev nog rätt bra trots allt. Att få lämna sin plats på jorden mitt i steget, ännu ihågkommen och varken bortglömd av sig själv eller andra efter år på någon ointressant institution, måste ju vara varje människas dröm. När gubben dog blev det tomt. De dagliga samtalen tystnade när vår största supporter gick runt hörnet och nu får Wilma segla vidare i livet utan sin skapare. På flera sätt var Felix den osynlige besättningsmedlemmen och han ville veta allt om våra äventyr på havet.

Det kändes därför gott i hjärtat att bege oss till de äldsta kvarteren i Syrakusa. Runt gränder och gator promenerade vi länge innan vi fann det perfekta stället att slå oss ned på, en bar som spelade odödliga melodier från hans ungdomstid. Jazz och Evergreens. Därefter skålade vi för Felix i Gin o Tonic, hans favoritdryck.

Skål på dig, Fartzan. Ha det så gott, där du är!

 I väntan på en GT...
 
En skål för pappa...
 
Vi går en promenad i Syrakusa...
 
Syrakusa grundades av grekiska kolonisatörer år 734 f Kr...
 
Lucia föddes i Syrakusa år 283 efter Kr...det är henne vi firar den 13e december...
 
 Där ute väntar Wilma på oss...
 
 Syrakusa finns med på Unescos världsarvslista...
 
Gränder och gator, inte sällan med små kaféer och restauranger...
 
Seaside...
 
Vackert vart än man går...
 
En yngre generation Syrakusa-bor...
 
Piazza del Doumo...
 
 Under någons balkong...
 
En glad gatumusikant som spelade "Santa Lucia" på sitt dragspel...
 
Efter dagar på ankare med hårda vindar och åska, var det skönt att komma i land...
 
Charmigare stad får man leta efter...
 
Efter drinken beställde vi in pasta med musslor. Inte farligt dyrt, 8 euro per näsa...
 
När vi ska ta oss tillbaka till Wilma har det mörknat, här en vacker gatulampa...
 
Och en liten kortsnutts-film där Kapten skålar för Felix... (glöm inte ljudet)
 
Over and Out
 
 

1 Knut:

skriven

Här i trakterna planerar vi att övervintra, men inte i år. I år ska vi till Portugal och se surfare i Nazaré.

Svar: Så trevligt med Nazaré...vi var där för ett gäng år sedan och staden mindes vi som lite "övergiven". Och surfingvatten fanns det gott om. Njut av Portugal och välkommen till Italien, när det väl blir dags. Kramar från oss.
Projekt Sunshine

Kommentera här: