Oväntat besök...

(...och vind i håret...)
 

Kallikratia, Halkidiki, Grekland

Första kvällen fick vi såväl väntat, som oväntat besök. Det väntade besöket bestod av våra tyska vänner på S/Y Traumfänger, som droppat sitt ankare alldeles intill Wilma. Den nyfunna friheten behövde firas och ur kylskåpet fiskades en flaska bubbel. Ungefär samtidigt som korken åkte ur flaskan, närmade sig en tredje båt som styrde rakt mot oss. Det visade sig vara våra spanska vänner på S/Y Enjoy. De har sin hemmabas i Kalamaria och de ville komma ut och säga hej. Vilken otroligt fin gest att göra sig omaket att komma förbi, vi blev riktigt rörda. Snabbt slängde vi ut några fendrar och tog emot vännernas tampar. Därefter kunde vi, skrov mot skrov, skåla gemensamt. För att hålla festen smittsäker, höll vi oss hela tiden på respektive båtar. Stämningen var hög och uppsluppen och skratten måste ha ekat långt över fladen. Någon timme senare knöt vännerna loss, de behövde ta sig tillbaka före solnedgång då nästa dags knog och kneg väntade.

 Oväntat besök...
 
Vi nattar Wilma och kryper till kojs när vännerna gått hem...

Dagen därpå satte vi kurs mot Kallikratia som ligger i norra Halkidiki. Vi behövde segla i en halv cirkel och framför oss hade vi att tråckla med motvind och ta oss runt ett par näs. Först var havet platt och vi seglade från en halvvind till bidevind. När vi senare rundade första näset, stod havet öppet ända ner till Sporaderna. Havet reste sig och vinden tilltog, den kom nu rakt emot oss. Wilma kryssade sig fram, växelvis liggande på babords och styrbords bog. Men det blev allt svårare att vinna mark ju längre eftermiddagen led. Vid sista näset behövdes det ett tjockt pannben. Vi slog och slog och slog, tills trackingspåret på plottern liknade en sicksacksöm. Till slut kom vi förbi medan vännerna på S/Y Traumfäger som låg bakom, gav upp och sökte skydd bakom näset för nattvila. Själva fortsatte vi traggla mot hav och vind och vid solnedgång kunde vi svänga in bakom den skyddande pir-armen i Kallikratia. Nu var vi kännbart trötta och enormt rufsiga i håret, vilket hör till efter en lång dag på havet i frisk vind.

 Vi är i norra Grekland. Det blå strecket visar vår första (korta) seglats där vi ankrade upp. Det röda strecket visar den vidare seglingen ner till Kallikratia, där vi befinner oss nu...
 
 Vi hade vinden emot oss och fick kryssa och stånka sjö, Wilma gillar inte riktigt detta seglingssätt...
 
 När vi seglar ut ur Thessalonik-bukten har vi Olympusberget framför oss. Ännu ligger snö på toppen medan vi har tjugofem grader varmt...
 
 Fyra timmar senare har vi en betydligt mer upprorisk sjö och vi kryssar...
 
 Vi ligger så högt upp i vind Wilma förmår och hon lägger sin sida ner i havet. Här syns babordsventilen som normalt är placerad ovanför vattenlinjen...
 
 Livet på havet...
 
I Kallikratia stannar vi inte länge, vi sticker så fort vi får de rätta vindarna...
 
Skepp o Hoj!
 

1 Christina:

skriven

Jösses.... trodde det var ett foto på månen 🤭🤭🤭😅 så gott att ni äääntligen får lufta seglen 🤗🤗🤗 Hoppas nu att ni får en härlig resa genom Medelhavet och..... testa även att få någon ätlig fisk kanske 😂🤪

Kram kram på er så länge och fortsätt att njuta 😘🤗

Svar: Ja det gäller att inte låta fantasierna skena iväg med vattnet spolandes mot ventilen, tänk om glaset skulle krossas!!! Och visst ser det ut som månen...fniss. När vi korsar större hav kommer vi sätta upp bombluckorna på insidan så vi slipper oroas. Kram kram
Projekt Sunshine

Kommentera här: