Vi äter rosor...

 (...och grekisk färskost...)

 

Oinousses, Nordegeiska Öarna, Grekland

Vi sitter på tavernan när ägarinnan kommer till vårt bord. "This is a gift" säger hon samtidigt som hon ställer ner ett fat på bordet. Den gryniga osten är täckt med någon slags röd och skir sylt. En svag doft av parfym når våra sinnen och osten verkar inte vara en feta, den rektangulära formen till trots. Nä, detta verkar mer som en färskost och inte helt olik italienarnas ricotta. Stolt berättar kvinnan att osten är tillverkad av getmjölk från familjens egna getter och den är precis nygjord. Och sylten, eller snarare marmeladen - är gjord på rosor. Förundrat och nyfiket lyfter vi skedarna och provsmakar. Den söta blommiga smaken från rosorna är något helt nytt och det är riktigt gott. Rosor, frågar vi. Jo, berättar kvinnan - familjens rosenrabatt med röda dito har kokats i saften från citron och sockerlag. Men man använder bara kronbladen och det måste vara doftrika rosor, tillägger hon. Vi njuter enormt av varje tugga och anrättningen för tankarna till vår svenska ostkaka, fast utan smaken av mandel då. Osten heter Mizithra och till kaffet vi beställt, smakar det himmelskt. Vi memorerar namnet flera gånger för att inte glömma. Mizithra med rosenmarmelad är bland det godaste vi ätit.

 

Vi befinner oss på ön Oinousses, den ligger lite på tvären mellan Chios och Turkiet. Vi var här för två år sedan och visste därför att ön skiljer sig rätt mycket från andra öar i Grekland. Det som först slår en är att gator och torg underhålls flitigt, det målas och fixas. Även husen är mer påkostade och omskötta än man generellt ser, några är riktigt exklusiva. Detta är ön som Greklands förmögna redarfamiljer kommer ifrån. Men idag bor de som regel någon annanstans och hit kommer de bara under sommarmånaderna. Men kärleken till ön verkar bestå, för dessa familjer ger ekonomiskt stöd till en rad olika projekt, hamnen, sjöfartsmuseet och seglingsklubben för att nämna några. Men även den marina högskolan där morgondagens sjökaptener utbildas. Turismen är skral, näst intill obefintlig. Ingen försöker heller locka till sig turister, sannolikt för att ön inte behöver inkomsten.

 När fatet är slickat och kaffet urdrucket tackar vi för oss. Innan vi kliver ut från tavernan frågar vi kvinnan hur många som bor på ön. "Numera är det bara femhundra personer som bor året om", svarar hon. "Men vi har det bra här, vi gör lite som vi vill". Och det får de gärna göra tänker vi - som just blivit bjudna på fin grekisk matkonst och därtill fått hamnpriset reducerat med femtio procent. Tack Oinousses för ännu ett trevligt besök! Nu drar vi vidare...

 Skepp o Hoj!

Vi ligger längs med kajen intill torget...
 
 Utsikt mellan husen...
 
 Vackra hus som inte sällan målas i pastellens färger, dock inte denna...
 
 Lite mer stilrent och sparsmakat på Oinousses...
 
 På promenad över ön...
 
 Vi tog inte med några badkläder på promenaden och det är varmt, Styrman vadar...
 
 Utsikten mot Chios...
 
Over and Out