På svensk mark

(...oväntat flög vi hem i all hast...)
 

Halmstad, Halland, Sverige 

Vår plan var aldrig att hamna i Kalamata. Som lågbudgetseglare arbetar vi efter devisen att ankra sommartid (alternativt ligga i gratishamnar). Allt för att komma undan de svettiga taxorna i marinorna. Men efter de äventyrliga dagarna på södra Peloponnesos (som slutade med att vi bogserade vår väns båt in till Kalamata hamn) blev läget plötsligt ett helt annat. Först behövde vi vila ut och när detta var avklarat insåg vi att omvägen sammantaget kostat oss två veckor. Sannolikt hade vi varit i Italien om det inte vore för sjödramat i ankarviken. Någon bärgarlön krävde vi såklart inte men vår vän ville absolut reglera sin tacksamhetsskuld på något sätt förutom ett verbalt "tack". Det nyuppkomna läget dryftades över en kopp kaffe. Vi insåg att tidsplanen inte längre höll, vi som inte gillar att stressa och hemma i Sverige väntade några behjärtansvärda evenemang. Kunde vi om möjligt vrida den uppkomna situationen till vår fördel?

Snart landade vi i en lösning som passade alla perfekt, så till den grad att vi nästan var tacksamma för de turbulenta dagarna. Vår norske vän ville självklart betala för våra omkostnader, dels hade det gått åt en hel del diesel när vi bogserade och därtill hade vi plötsligt åkt på en hamnhyra som aldrig var tänkt. Vi kom överens om en veckas vila i hamn och dessa dagar behövde framför allt Styrman Pimpsten (hon behövde svälja sitt hjärta efter att det åkt upp i halsgropen när adrenalinet mobiliserat inför räddningsaktionen den kvällen vi fick anrop om brand ombord).

Så långt allt väl. Men att i efterhand finna en lösning på den förlorade tiden, var desto svårare. Plötsligt kom vi på den geniala idén att göra en rockad. Istället för som tänkt, flyga hem från Spanien - kunde vi kanske redan nu resa till Sverige. Den förhållandevis dyra hamnen i Kalamata hade erbjudit oss ett överkomligt månadspris, trots högsäsong. Vi försökte komma på några egentliga hinder man landade snart i att det skulle fungera fint. Vi var vaccinerade och barnen som vi inte sett på så länge, längtade vi efter. Ett av barnen hade vi inte träffat på 2,5 år och de två yngsta barnbarnen hade kommit till världen under pandemin. När vår norske vän sen säger att han mer än gärna stannar kvar och ser efter Wilma medan vi är i Sverige, fanns inget längre att tveka på. Snart var flygbiljetter bokade och ett par dagar därefter lyfte vi från grekisk mark.

Att hitta flyg till vettigt pris var inte helt okomplicerat. På grund av pandemin låg vi ute med åtta flygbiljetter och inte en krona hade vi sett röken av. Men från Aten lyfte ett flyg vid midnatt och det skulle ge oss tid att ta oss från Kalamata upp till flygplatsen. Först taxi till busstationen och därefter buss till Aten med ännu ett byte. Nästan hela dagen gick åt men till slut stod vi på Atens flygplats. För att inte bygga upp förväntningarna hos familjen därhemma, hade vi inte berättat för så många – vi ville inte yppa något förrän vi stod på svensk mark. Väl i Köpenhamn gick inga tåg än, vi hade landat klockan tre på natten. Likt backpackers satt vi som två potatissäckar och sov över våra väskor tills dagen grydde.

Ganska precis ett dygn efter att vi vinkat Wilma farväl, kom vi fram till Halmstad. Gissa om förvåningen var stor när vi plötsligt, utan förvarning, dök upp hos ett av barnen. Och barnbarnet som bara sett farmor i mobilen, såg nu farmor livs levande. Det leendet var oslagbart! 

Snart har en vecka passerat i Sverige och tiden har mest gått åt till praktiska göromål. Nytt körkort och pass för Kapten, nya bankkort, EU-hälsokort, mammografi, läkarbesök – listan blir lång när man varit fast i Grekland i mer än ett år. Framför oss väntar bröllop, 50-årskalas och många kära möten. Wilma ligger trygg hos vår vän i Kalamata och hur den fortsatta seglingen blir när vi återvänder, vet vi inte riktigt. Men allt måste vi inte veta.

 Ett foto från bussen mellan Kalamata och Aten. Vi lämnar ett 36-gradigt Grekland...
 
 Trots att vi kommer till flygplatsen redan vid 18-tiden så är det rätt så öde. Flertalet restauranger har stängt och utrikesflygen är få. Ett av de sista flighterna för dagen är den som går till Köpenhamn, den kärran tar vi...
 
Halmstad, även Sverige har fantastiska badstränder och vilket väder...
 
 Vi förundras över hur rent det är i Sverige och det är naturskönt och grönt. Det känns lite som vi åkt på en exotisk semester...
 
Ängar och blomster...
 
 Förutom att titta på naturen har vi ätit typisk svensk mat. Första måltiden blev stekt falukorv och stuvade makaroner! 
 
Men vi ägnar oss även åt att träffa nära och kära, denna krabat är dock ingen släkting...
 
 Varje gång vi rest hem har vi överraskat våra fina vänner C&Y från Halmstad. Kärt återseende minst sagt. Nu fortsätter vi äta svensk mat och träffa släkt och vänner... 
 
Over and Out 

 


Kommentera här: