Allt är inte av ondo

 

(...när man får motorstopp...)
 
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekland
 
Det suger. Kapten står förundrad framför kaminens lilla tank på tjugo liter och han ser hur mängden diesel sakta fylls på. Det borde vara slut i huvudtanken nu, konstaterar han. Det trodde vi förvisso redan långt före jul, att det skulle vara slut. Men icke. På sugsidan om den lilla tolvvoltspumpen sticker ett rostfritt sugrör ner i huvudtanken. Där sugs den sjövattenskadade dieseln upp för att vi ska kunna elda med den i kaminen. Det var i vårt tappra försök att segla till en eländigt placerad ö som vi i somras fick ner sjö i dieseltanken. Ön ligger i det nordostligaste hörnet av Grekland och där blåser det delar av året bara i en riktning. För oss innebar det givetvis att vi fick vinden rakt i näbben, med höga svall som följd. Wilma kämpade och stundtals dök hon som en delfin ner i vågorna, för att i nästa stund komma upp och skaka av sig. Havet yrde och flera gånger slog sjön över oss. Efter ett tag tog vi beslutet att vika av söderut, mot en annan ö. Nu fick Wilma dansa fram på vågorna, istället för att dyka ner i dem. Först i hamninloppet förstod vi att något var fel. För vi fick motorstopp, aj aj aj. Halvsvettiga lyckades vi undvika att trassla in oss i passagerarfärjan som just var på väg in, genom att segla oss ur vägen. Ut till havs där vi skulle få tid att felsöka. Orsaken till motorstoppet visade sig vara att sjövatten letat sig ner via dieseltankens avluftning. Och då vi har en kran till denna skulle vi med facit i hand ha stängt den, innan vi gav oss ut i den stökiga sjön.

 Motorstopp har vi varit med om förr. Särskilt minns vi den gången vi en nyårsafton skulle möta upp några vänner i Göteborgs Skärgård. Vid tidpunkten låg vi på Nicanders Båtvarv i Lysekil och Wilma var rätt så nedplockad, varken segel eller styrning var på plats. Men vi tyckte det skulle bli skönt med en paus i arbetet, så vi satte snabbt ihop styrningen och riggade storseglet hjälpligt (utan lazybags). Vindarna låg så att vi mestadels skulle behöva gå för motor, men hoppades ändå kunna segla en del av sträckan. Och storseglet visade sig bli vår räddning även denna gång. Innan vi kunde ge oss av behövde vi köra över viken, till sjömacken för att tanka. Glada kastade vi denna sista dag på året, förtöjningarna hädan och släppte kajen. Direkt märkte vi att något var fel. Kapten hade råkat koppla styrvajrarna tvärt om, så när vi vred ratten åt höger så svängde Wilma babord och vise versa. Vi tjöt av skratt för allt blev helt avigt. Tilläggningen vid bensinbryggan lyckades vi med, fast utan stilpoäng då.

 Vi tankade och växlade position på styrvajrarna, sen var vi klara för avfärd. För dagen hade vi en frisk vind och när vi svängde ut i viken på nytt, gav motorn plötsligt ifrån sig en suck och dog. Snabbt fångades Wilma av vindarna och motorn gick inte att starta. Kapten slet loss snörena runt bommen som höll seglet, och snabbt hissade han storseglet. Samtidigt skrek han i vinden till Styrman "Håll nu inte upp för mycket mot vind så vi tappar farten, då kommer vi driva in i klipporna". När Wilma väl fått vind i seglen, hade vi drivit så nära att vi nu bara låg tre-fyra meter från land och vi seglade parallellt med denna. Vi bad till gudarna om att ha bottendjup nog, för nu gällde det att få upp farten. Och fart fick vi och vi seglade kanske lite väl fort, för nu var vi i rask takt på väg mot andra änden av bukten. Vi skulle behöva slå för att inte segla upp på land. Som tur var hade vi inga andra båtar att ta hänsyn till (det är få som väljer att nöjessegla i ett nollgradigt Lysekil i december). Vi slog och nu seglade vi istället parallellt med den andra sidan, utmed Grötö industrikaj där Nicanders Båtvarv håller till. Men skulle vi klara av att lägga till var frågan, för nu susade Wilma fram i fem glada knop. Vi bytte positioner med varandra och Kapten tog nu rodret. Sen skrek han "NUUUU" och då slet Styrman ner seglet så Wilma kunde börja tappa fart. Lite väl fort gick det ändå när vi i farten lyckades kasta en förtöjning runt en pollare på kajen och vi hann precis låsa andra änden av trossen innan linan sträcktes och Wilma tvärnitade. Det kändes som krafterna aldrig skulle dö ut men plötsligt låg hon där stilla invid kaj. Nu var vi åter på samma plats där vi startat dagen, med några meters skillnad bara. Som vi skrattade, både av det komiska i situationen, som av lättnad. Det blev inget nyårsfirande med vännerna för vi kunde inte hitta felet snabbt nog. Och felet kom att gäcka oss i flera veckor innan vi löste det. Oftast fungerade motorn felfritt, men så plötsligt efter tjugo minuters gång eller mer så kunde motorn plötsligt stanna. Felet visade sig bero på att en flisa lossnat inuti själva dieselfilterhuset med den följden att flisan ibland (men bara ibland) satte igen en av gångarna. Likt en fyr, intermittent. När vi väl hittat felet, åkte filtret i en hög bana över hamnplanen hos Nicanders. Sen åkte vi hem till ägarna till varvet och vi lät dem trösta oss med poolbad och whisky. Ja det var då.

 Kapten öppnar manluckan till huvudtanken, nu har vi använt upp all den vattenskadade dieseln och kan göra rent...

En sista slurk vattenskadad diesel blev det till slut häromdagen och därefter kunde vi öppna manluckan och göra rent huvudtanken. Nu har vi beställt 350 liter ny fräsch diesel till Wilma. Samtidigt passade Kapten på att göra en panel och på denna har han monterat den trevägskran vi provisoriskt byggde i somras. Nu kan vi välja på om vi ska ta diesel till motorn från huvudtanken, eller från dagtanken. Eller om vi vill pumpa baklänges, från huvudtanken till den lilla tanken, för att ha till uppvärmning av båten. Så ett motorstopp behöver inte alltid vara av ondo, om inget allvarligt händer. Och segel, ja det är sjujäkla bra att ha!

 Kaptens dieselpanel rymmer ett dieselfilter, en trevägsventil och en matarpump...
 
 Panelen sitter bakom trappan som leder ner till salongen. Trappan är förövrigt norra Europas tyngsta då pappa Felix använde en hel ekskog när han byggde densamma. Inför bygget av inredning beställde han fyra kubik råsågad ek, så Wilma är minst sagt robust!
 
Nu har vi gjort rent i tanken och gett manluckan en helt ny packning. Vi har beställt 350 liter ny diesel, så vi kan stå seglingsklara när Grekland släpper på seglingsförbudet...
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
wilma seglar - motorstopp - tankrengöring - dieselpanel - bygga dagtank - rengöring av dieseltank -  segla i Grekland - ferrocement - colin archer - betongbåt - Nicanders Båtvarv - Lysekil - röda segel - seglingsblogg - segla i medelhavet

1 Christina:

skriven

Ja..... det var trevliga minnen du plockar upp...... jag tänkte på poolbad o wiskyn 😄😅👍🏻...... Vi kanske kan göra om det en dag/kväll om bara det där förbenade viruset kunde fara hädan 🤨
Å så längtar man efter solen 🌞🌞🌞
Vi har idag varit på varvet igen 😄😅 ..... händer ju en aning mycke på Grötö nu 😘🙃
Ha det gott nu 😘🤗

Svar: Ja visst är det trevliga minnen, poolen och whiskyn sitter alltid lika fint när man besöker ert gods (hi hi). Ja, ha...så det rör på sig på varvet trots den bittra årstiden. Spännande. Kram kram
Projekt Sunshine

2 Glenn:

skriven

Inte avända SOCKERBITAR som skarv när det finns vattentät krymplang och lödning!!!!!!!!!!!!!!!!

Svar: Det ska fixas men det råder lockdown här, så längre kommer vi inte i detta nu 🤓
Projekt Sunshine

3 Christina:

skriven

Idag var det Mikael som tog upp samtalsämne vid lunchbordet..... När Tjopparna gjorde en sväng till tappen och ronden i hamnen och åter till varvet hos Nicanders 😉😉😉🥰🥰🥰
Ni ser vad ni åstadkommer 😃👍🏻..... och vår arvtagare blir mäkta imponerad 😄😄😄😄🥰🥰🥰🥰.... han gillar skoterkörning och snö och är riktigt duktig på segling också .....😉🎉 Kram på Er 😘🤗

Svar: Hi hi hi...ja dessa tjoppar...!
Projekt Sunshine

Kommentera här: