Styrman med psykbryt

(.. och 2022 års investeringar...)
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

Vi vet inte, men möjligtvis kan vi ha retat upp gudarna på Olymposberget. Från vår position syns det resliga berget, ännu snöbeklätt trots att vi snart är i mitten på april. Enligt mytologin var berget hemvist åt de tolv mest inflytelserika gudarna och vi vet därför inte riktigt vem av gudarna vi provocerat. Kanske Hades, för han var en dyster filur. Anledningen är den, att vi lyckats dra en nitlott när det kommer till lättnaderna av restriktioner. Glädjande har detaljhandelsbutikerna i landet fått öppna upp, det vill säga överallt - UTOM i Thessaloniki. Här råder samma hårda regler som tidigare. Liknande scenario hade vi i höstas, då stängde Thessaloniki ner redan i oktober, medan resten av Grekland följde efter först månaden senare. GAAAH! Vi pratar (i denna vända) om sex månader av strikta regler. Ett fängelsestraff på öppen anstalt hade gissningsvis inte varit sämre. Så häromkvällen kom vårt första psykbryt och den stod Styrman Pimpsten för, hon som annars är tålmodigheten själv.

 Samma dag hade det regnat och madrasserna vi haft ute på däck (för vi renoverar sovhytten) hade då fått flytta in i båten. Hela byssan blev som madrasserad (helt omöjligt att slå ihjäl sig) och den lilla skrala durkytan som vi tidigare haft fri, slutade nästan att existera. Nog för att vi gillar att hångla. Med regnet smattrade mot takventilerna bjöd dagen därför på en hel del stillasittande. Först framåt sena eftermiddagen kom vi ut en sväng, när himlen sprack upp och en förtröstande sol tittade fram. Vi fixade med saker ute och skakade loss lite allmänt på däck och kaj. Men snart blev det dags att gå in och laga mat, äta och rutinmässigt streama svensk teve. Sen plötsligt, PANG! Klockan hade passerat tjugo när Styrman överraskande känner en undertryckt och kuvande känsla. Ni vet av det slag man kan uppleva efter en vecka i sjuksängen. "JAG MÅSTE UT", klagade Styrman påtagligt irriterad och illa till mods. Kroppen skrek efter fysisk aktivitet i ett sätt att stilla den mentala känslan av att vara inlåst och fast. Men då klockan närmade sig tidpunkten för när utegångsförbudet inträder, förstärktes känslan av att sitta i arrest. Lite raskt fyllde vi i tillståndsblanketterna och med pass på fickan gav vi oss ut på en kortare promenad. Vi är så jäkla less nu på denna begränsade rörelsefrihet med intyg, munskydd, pass och utegångsförbud.

För Styrman är situationen om möjligt än mer kännbar, för till saken hör att hon ogillar att gå ut från området - hon gör det bara en gång i veckan när det är dags att fylla på matförrådet. Anledningen är den att hamnpolisen borta vid grinden brukar ropa efter henne med orden "det är förbjudet för allmänheten att vara här inne". Fast på grekiska då. Fast Styrman inte kan språket förstår hon vad polisen gormar om och varje gång måste sen Styrman förklara "att hon inte alls är en inkräktare, utan hon har sin båt inne på området". Polisen gör förvisso bara sitt jobb, men lite störande är det. Särskilt som arbetsklädda män slipper undan, som till exempel Kapten. Av den anledningen tycker inte Styrman det är så roligt att passera grindarna eller närma sig den delen av marinan där Port Police håller till. Känslan av att vara bevakad och ifrågasatt spär såklart på situationen. Det hela löser sig nog, bara vi tillåts börja få röra på oss. Vi ska bara hålla ut liiiiiiite till...
 
Ett nytt ankarspel till aktern...

Medan Styrman ägnar dagarna åt mental kollaps, jobbar Kapten vidare med projektet "ankring från aktern". Ankarrullen är som ni vet, på plats. Nu hade turen kommit till ankarspelet. Med god förhandlingsförmåga lyckades Kapten komma över ett ankarspel till riktigt lågt pris. Företaget i fråga var extra benägen att få sälja, då ankarspelet stått på hyllan sedan 2007. Dammet ingick således i priset. Kapten håller nu på att montera detta, vilket inte är helt lätt - att borra i betongbåt kräver inte bara kraftig borr, utan även ett tjockt pannben. Hela båten skallrar när borren försöker ta sig igenom betong och armering - och inne sitter Styrman och ser hur hjärncellerna trillar ut över salongsbordet....plong, pling, plong...skakar de runt tills de faller ut över kanten och ner i kölsvinet, där den lilla grisen genast äter upp dem. Ja, det sista var kanske inte helt sant. Sant är dock att vi nu håller på med 2022 års arbete och investeringar. Därför hoppas vi på ett kommande år med förbaskat lite corona. Så vi kan segla och hångla obegränsat!

Skepp o Hoj!

 

Att borra i betongbåt är inte enkelt, här syns den najade armeringskonstruktionen...
Lite längre ner dyker kraftigare armeringsjärn upp...
 
 
 Madrasserad kabyss och en Styrman med psykbryt...
 
Over and Out

 


Kommentera här: