(…och äntligen börjar tillvaron lugna sig…)

 Halmstad, Halland, Sverige

Känslan av kontroll har infunnit sig och vi börjar äntligen kunna knyta säcken kring vår Sverigevistelse. Periodvis har senaste månaden känts rörig vilket inte är så konstigt med både dödsfall och lägenhetsrenovering. Det har krävt muskelkraft, inte minst i arbetet med att tömma Felix bostad och verkstad – ett tag trodde vi aldrig det skulle ta slut. Men även annat har slukat vår energi, det arbetet som inte syns rent fysiskt.

Nu är det färdiglyft och färdigflackat. Nu behöver vi inte längre fara fram och tillbaka mellan Lysekil och Halmstad. Inga fler lass till soptippen. Eller Erikshjälpen. I går gick en pall iväg från Halmstad, adresserad Thessaloniki, Grekland.

 

Pallen ska ner till Wilma och den innehåller en rad saker. Rätt mycket kapelltyg, så vi har att sy av när vi är nere på båten. Men i lasten ligger även fönsterramar och härdat glas som är till Wilmas styrhytt. Vi passar även på att få ner de sista bombluckorna (stormluckorna) till Wilma. Ja, vad är en bomblucka undrar kanske någon novis frågande läsare. Jo det är en kompletterande lucka som man sätter på insidan av fönsterventilerna för att vatten inte ska kunna forsa in i båten om glaset skulle ha oturen att krossas. Kan vara en trygghet när man seglar långa distanser, i hårt väder ute på öppet hav. På pallen finns även annat smått och gott och vi hoppas vi får plats med allt ombord. Men det borde inte vara några problem för vi röjde och slängde en hel del saker innan vi for hem och vi har flera stuvfack som gapar tomma.

 Fönsterramarna och glasen till Wilmas styrhytt är måttbeställda och tillverkade just för sitt ändamål. Runt styrhytten har tidens tand gjort att det börjat läcka in vatten mellan däck och styrhytt. Under åren har mindre försök till att täta gjorts, Wilma är ju trots allt trettiofem år gammal. Men så i somras efter en hård segling med översköljande sjö i kombination med spöregn så rann vatten in i båten precis där vi har all elektronik. Det är en dålig kombo men framför allt så är det ju inte meningen att vi ska ha vatten på insidan av båten, vattnet ska vara på utsidan. Kapten slipade den gången ner och fyllde skarven med epoxy och glasfiber med sika utanpå. Men det var en provisorisk lösning av problemet, fler små läckage finns och fler lär komma – så vi bestämde oss att göra ett rejält omtag kring bekymret nu i vinter.

 Att plasta upp sidorna och ner på däck är det som behövs göras för att få båten helt tät (styrhyttstaket är plastat sedan tidigare). Men varför åtgärden inte gjorts förut beror på att fönsterrutornas gummilist krånglar till det. Vi har inte lyckats hitta rätt sorts gummilist (i vart fall inte i Grekland). För vi måste plasta upp under listen, annars kommer det inte att bli tätt. Därför föddes tanken på att lägga en aluminiumram runt om de befintliga fönstren, som vi skruvar och sikar efter att vi plastat. I ramarna sätter vi därefter nytt glas så styrhytten blir dubbelglasad. Då båda glasen (de befintliga och de nya som är på väg till Grekland) är av 8 mm härdat glas, så borde det göra båten än säkrare för överbrytande sjöar dessutom. Vi tror detta blir bra och vi har för övrigt ingen annan bättre lösning på lut. Den enda frågan är hur vi undviker eventuell kondens mellan glasen, men problemet existerar nog inte så länge vi seglar på varmare breddgrader. Vi har tänkt att vi löser problemet med att borra ett pytte litet hål från insidan, för att få lite ventilation mellan rutorna. Någon klurig läsare får gärna bidra med kloka råd och tankar här.

 Ramarna är som sagt måttbeställda och en dag for vi ut i de halländska skogarna för att hämta dem hos en verkstad som tillverkar diverse atteraljer i plåt. En annan dag styrde vi mot Värnamo, till ett riktigt bra glasmästeri för att hämta de härdade glasen. Så om någon trodde att vi kommer att vila och pusta ut när vi kommit ner till Wilma så är detta helt fel. Flitens lampa kommer att fortsätta lysa under rätt lång tid framöver. Men i Grekland är klimatet lite roligare. 

 

Skepp o Hoj!