(…och besättningen på Wilma känner sorg…)

 

 

Nea Kallikratia, Halkidiki, Grekland

Vi sitter på ett kafé och låter eftermiddagen passera utan stress och krav. Vi är ännu kvar i Nea Kallikratia, den lite ruffiga hamnen där fiskebåtarna kommer och går för att lossa sin last. Idag har vi flyttat oss en bit fram längst med kajen för i natt kommer en stor fiskebåt och lägger till. Fiskegubbarna är alla snälla här och vi trivs bra – trots att platsen är högst luggsliten och oromantisk. Dock har regnet bytts ut mot sol, det känns gott.

 Idag är vi väldigt ledsna. Vår allra största supporter och bloggföljare, vår kära pappa och underbara svärfar och tillika Wilmas skapare – har idag lämnat oss. Tidigt i morse somnade han in.

 Vi kommer vid senare tillfälle att skriva mer om honom när vi fått lite distans, om pappa Felix som till yrket var kapellmakare. Många hundratals timmar har Kapten pratat med sin pappa om livet och båtar, han har varit en stöttepelare i våra båtprojekt. Han hade erfarenhet som få andra.

Nu har hans symaskin tystnat, hans splitsnål och tumstock ligger orörda och hans dörr står inte längre öppen för förbipasserande som vill ha sig en pratstund med Felix. Men just nu känns det lite för jobbigt så vi återkommer en annan dag med att skriva något längre. Ända in i slutet så ville Felix veta hur det gick för oss, med Wilma och med seglingen. Han var vår osynlige medpassagerare – Idag har han mönstrat av och vi känner en enorm stor sorg och saknad. Till och med Wilma ser moloken ut och vi hoppas att Felix någonstans där han är, ändå kan följa med oss på turen och komma med sina infall. Vi hoppas så…

Vi vet att många kände Felix personligen, inte bara genom vår blogg. Skicka gärna ett PM om ni vill komma i kontakt med oss (kommentera på bloggen eller mejla tjoppe.norberg66@gmail.com). Närmast Felix fanns inte bara vi, utan även Kaptens bror med fru, Felix särbo med familj, övrig släkt, kompisar och kunder.

Vila i Frid Felix och för dig ett sista…

Skepp o Hoj!