(…mötte vi i hamnen efter att grannbåten sjunkit…)

Hela natten har vi studsat runt i hamnbassängen och vi har fått sova med utfällda armar och ben likt en bläckfisk för att inte rulla ur bingen. Vi sov väl lite därefter och när morgonen kom så somnade vi om gott och sov lite längre än vanligt. Vi missade således totalt det tumult som pågick här i hamnen.

 

När vi vaknade så satte vi på lite svensk radio och en kopp te. Vi hörde lite röster utanför, men ingenting som fångade vår uppmärksamhet mer än vanligt. Vi såg dock att det stod en kranbil uppe på gatan och vi såg några gubbar stå och samtala precis akter om Wilma, men inte alls med fokus på vår båt.

 

Väl uppe och påklädda senare så gick vi ut på däck och då förstod vi vidden av det hela. En motorbåt hade sjunkit i hamnen under morgonen och den låg nu på lastbilsflaket. Det flöt runt en hel del ting som tidigare legat i den förolyckade båten som vi nu började hjälpa till att fånga in med hjälp av vår båtshake och slagpyts. Vi pratade glatt med fiskebåtsägarna som alla var här. När vi står där på däck så kommer Herr Polis förbi. Polismannen berättar för oss att han tidigare ropat på oss men att vi inget hört. Nu hade han inte knackat på skrovet, vilket man behöver göra när vi sover eftersom Wilma är en välisolerad betongbåt. Ljuden drunknar i blåsten och då måste man påkalla uppmärksamhet rätt tydligt. Vi ville så klart veta varför polisen hade sökt oss.

 

Jo, de hade velat dra den sjunkna båten till andra änden av bassängen, men att vår avspärrning förhindrade detta. Polisen hade således velat att vi skulle ta bort vår korsande förtöjning. Vi bad om ursäkt för att vi inte hört men vi sa också att det är av säkerhetsskäl som vi förtöjt som vi gjort (vi själva tänkte att kanske polisen har en batong att banka på skrovet med eller en megafon i sin bil att ropa i när dumma segelbåtsägare inte hör). På vårt påstående att vi dragit en förtöjning rakt över bassängen av säkerhetsskäl vågade han inte säga emot helt plötsligt, det fick vi lov att göra. Vårt stora brott verkade nu mest ha varit att vi inte hört…

 

I vår värld så var inte vädret sådär galet illa som det kanske låter. Vi som är vikingar från norr verkar mer väderluttrade än grekerna till synes. Vi har dansat runt med Wilma betydligt värre än det här, något som kanske vännerna på Nicanders Båtvarv i Lysekil kan bekräfta. Då svängde Wilmas mast likt en dirigentpinne i Beethovens 5:a i vinterstormen 2016. Det är ett under att vi inte slet bort kajen från Lysekil.

 

Vi blev väl inte så kloka på Herr Polis och de hade löst det med att lyfta den lilla båten vid platsen för där den sjunkit. Vilket tydligen hade gått lika fint det. Polismannen var inte otrevlig, men han var ganska mycket polis och han resonerade lite lustigt i vårt tycke.

 

När polismannen gått sin väg så sa alla fiskegubbarna till oss;

 

-Lyssna inte på polismannen, han kan ingenting om båtar och självklart ska ni inte ta bort er förtöjning i detta väder. Det vore vansinnigt att utsätta ännu fler båtar i hamnen för fara!

 

Ja så tänkte vi också, motorbåten som var av minsta modell vägde absolut inga 18 ton som Wilma. På sin höjd några hundra kilo bara. Så att väga risk mot risk så blev det nog bästa lösningen ändå, att kranbilen fick stå lite trångt till uppe på gatan.

 

Efteråt diskuterade vi saken ombord, vi kände oss ju lite dumma som inte hade hört polisen kalla på oss. Wilmas Kapten menade att om polisen på allvar velat att vi skulle plocka bort våra förtöjningar i detta oväder, så hade Kapten krävt att polisen skulle skriva in detta i vår loggbok. Att det är på polisorder vi släpper förtöjningarna. För skulle det hända Wilma något när vi släppt vår säkerhetslina så hade vi möjligtvis kunnat skada såväl vår egen båt som fiskebåtarna intill med vårt tunga tonnage. Mot vårt försäkringsbolaget hade vi då velat påvisa att vi handlat på de grekiska myndigheternas begäran. Som båtägare får (och ska) du vidta nödvändiga åtgärder för att garantera säkerheten, även om det innebär att man drar linor kors och tvärs. Nöden har ingen lag och vi har markerat ut våra förtöjningar med fendrar så ingen kan missa dessa, allt enligt regelboken. Den andra båten var ju dessutom redan sjunken så det handlade bara om var de ville lyfta båten någonstans ifrån. I Sverige tror vi inte ens att man hade gjort ett lyft under pågående oväder, båten hade fått ligga där tills vädret lugnat sig. Nu löste det sig ändå och vi var nog i efterhand glada att vi inte hört polisen. Vi tänkte väl inte mer på det, utan vi gick på de luttrade fiskegubbarnas uttalande. De tyckte vi hade handlat klokt och rätt…

 

Ja dagen drog i gång på allvar och vi gick iväg och fyllde våra vattenflaskor med färskt friskt bergsvatten som ständigt rinner ur en tapp inte långt från hamnen. Därefter blev det en sväng till mataffären. När vi kom tillbaka till Wilma så stod en man på kajen intill vår båt. Det hade på nytt börjat blåsa upp rejält och Wilma och de andra båtarna i bassängen guppade oroväckande mycket.

 

-Vill ni dra några fler säkerhetslinor, undrade mannen och fortsatte; –det är helt ok, gör det ni anser är nödvändigt…

 

Vi förklarade att vi kände oss trygga med de två extra vi hade, att vi även har vårt trygga ankare i botten av bassängen. Men så nämnde Kapten att polisen hade tyckt att vi skulle plocka bort våra förtöjningar under morgonen när det blåste som värst för att de skulle dra förbi den sjunkna båten.

 

Då kom det sköna svaret från mannen som stod framför oss;

 

-Bry er inte om vad polisen sa, det är mitt ord som gäller då jag är Vice Borgmästare i staden! Han lät uppenbart irriterad och sa vidare;  -Säkerheten går först och kommer polisen tillbaka så skicka dem till mig!!!

 

Ooops! Det var ord och inga visor. Det lät som ljuv musik i våra öron, lite skillnad mot det öronkladd vi uppenbart lidit av under morgonen då vi inte hört. Vice Borgmästaren berättade att det har inte varit sånt här oväder i deras hamnbassäng på 10-12 år då de normalt ligger väl skyddade i Korintiska viken. Vice Borgmästaren sa vidare att det är en ära för staden ha besökare som oss, som seglat ända från Sverige och självklart så bjuder staden på vatten och elektricitet, det är bara att fritt använda. Han visade oss vart vi hittar eluttaget och vattenposten (vilka vi redan funnit tidigare där vi smugit med vår användning hö hö hö…)

 

Ja ja…med Vice Borgsmästarens beskydd så känner vi oss trygga mot farbror Polisens framfart. Men med handen på hjärtat…vi hade verkligen bestridit det kloka i att släppa på våra förtöjningar när det går meterhöga vågor inne i hamnen och vinden ligger rakt på där Wilma blott har en meter till muren bakom. Det här var ingen båtpolis…kanske var en sådan där potatisgris, vad vet vi?!

 

 Skepp o Hoj…och här kommer en väldigt kort film från dagen. Håll tillgodo… (glöm inte ljudet)