(…och vi har fått besök av ett av alla våra barn…glädje!)

Igår slog ovädret till över Gibraltar rejält. Vindbyar på uppemot 26 sekundmeter gjorde att vatten trycktes in i hamnen så vattennivån steg rejält. Och alla båtarna dansade i sin kamp med vinden. Båtägare fick börja skydda och försöka förtöja om på bästa sätt för att inte de skulle slå i kaj och andra båtar.

 Vi själva fick problem med att peket ville dansa fram och slå i kajen ideligen. Och vi försökte hämta hem på vår akterförtöjning, den förtöjning som man plockar upp från bassängbotten. Den var så spänd, så spänd redan. Men vi kunde ändå lyckas lägga den om vinschen och dra ytterligare så Wilma kom längre akterut (man är ju livrädd att något ska släppa från botten).

 Det kändes gott att ha fått ut båten en bit, men nu istället så har vi nästan en omöjlig uppgift att ta oss i land och ombord. Medan båten vandrar ilsket fram och tillbaka så får man försöka pricka in sekunderna som båten kommer nära kajen. Och där vinglandes på peket, upp och ner som en hiss, med bara en hand bakom sig på förstaget, så får man försöka komma i land. Galet! Vi får se vem som badar först.

 Mitt i allt hade vi fått ett mess bara några timmar tidigare som löd;

 

-Jag har råkat beställa en biljett till Malaga…jag landar klockan 15… (ha ha ha…jo det stod så…råkat…).

 

Så fantastiskt roligt att få besök och det var Styrman Pimpstens näst äldsta som skickat meddelandet.

 Vid sju så promenerade vi över till spanska sidan och mötte sonen i La Linea. Han hade tur som tagit flyg till Malaga och inte till Gibraltar. För här är flyget inställt och vår vän Marcus fick problem då han skulle ha lyft klockan 17 igår. Landningsbanan syntes knappt mot den himmelsgråa omgivningen och vattenytan räckte upp nästan hela vägen upp.

Sonen hade lyckats hitta buss till La Linea, med ett byte på vägen. Och när vi lokaliserat honom, väl framme kring strax efter klockan nitton, så blev det kramkalas. Och därefter en vandring över till Gibraltar och dess flygplats och till Wilma. Med gemensamma krafter så tog vi oss ombord och vi åt en förberedd fläskgryta med svamp och ris. Med mysigt prat…

 

Nu ska vi hitta på lite roliga saker här under den vecka som vi har besök. Men tyvärr ska inte vädret vara nådigt med oss. I ytterligare två dygn ska det fullkomligt vräka ner regn och det ska storma. Linbanan upp till aporna är avstängd därav. Men vi hoppas att vi kan börja ta oss an de högre delarna av Gibraltar som på lördag.

 I övrigt så gör vi utflykter på stan. Vi fikar nog på stan, kanske en pub. Och framför allt så behöver vi oss nog en riktigt god fish n chips, som man kan finna här. Sen kanske lite familjespel ombord och annat skoj. Att få rå om barn så där emellanåt gör att själen mår väldigt gott. Men nu hoppas vi att ovädret ska bedarra. Vi ville ju gärna bjuda på sol och värme när vi nu fick besök (fast sonen tyckte det var skönt med närmare 20 grader för han hade lämnat ett kallt Sverige med minus tretton). Faktum är att detta är det första riktiga ovädret vi råkat ut för sedan vi lämnade Sverige för snart två år sedan. Vi har haft enstaka, men väldigt få regndagar. Någon dag med kraftig blåst. Men inte så här, allt på en och samma gång där båten riskerar fara illa. Med piskande regn, blixtar och storm. Det är det ryska högtrycket som nu gjort att de lågtryck som vanligen vandrar upp över England och vidare mot Skandinavien, nu hålls emot så dessa lågtryck tar en sydligare bana än normalt. Det är därför som platser som Rom har fått snö till exempel. Och vi här på Iberiska halvön har fått fronten rakt på oss.

 Ja vi håller oss i hatten och vi passar på att upptäcka Gibraltar med älskad son. Det ska bli skoj!

 

Skepp o Hoj!