Vi vaknade till en stilla morgon i vår ankarvik i Rianxo-bukten i Ria de Arousa.

Nu var det dags att segla vidare, in i Ria de Vigo. Kvällen innan hade Kapten kommit på en idé.

-Ska vi testa att segla härifrån ankarviken utan att ens starta motorn?

Jo vi låg ju nästan ensamma i viken, endast en till segelbåt med tysk flagg vaggade på styrbords sida om oss. Och vi hade frånlandsvind. Så tanken var ju hållbar.

Vi pratade kring det hela och bestämde oss. För det hade varit roligt att testa. Lite ballt och något som bryter av våra annars invanda mönster. Även bra träning ifall vi skulle hamna i en situation med motorhaveri.

Så när vi hade surrat båten och laddat med käk för en segling så stod vi klara, så ställde sig Kapten framme vid peket och Styrman vid rodret. Det låg en lätt morgonbris över bukten, perfekt. Och så började Kapten veva upp ankaret. Vi har ett manuellt ankarspel vilket vi tycker fungerar fantastiskt bra.

Vi visste ju inte alls åt vilket håll Wilma skulle vilja vrida sig. En båt som står emot vind utan framdrift vill alltid vrida sig med fören från vinden. Så vi var lite osäkra på vilken sida hon skulle komma att vilja ha sitt försegel. Vi ville ju helst att hon skulle börja vrida om åt styrbord.

När ankarboj och den påkopplade ankarförtöjningen var uppe så var det bara några tag till på ankarspelet så skulle ankaret släppa sitt grepp från botten. Kapten ropade;

-Nu hänger ankaret fritt!

Och så väntade vi. Styrman tittade på plottern för att lättare börja se båtens rörelser. Och så började Wilma driva. Sakta bakåt bort från land. Och så saaakta kom stävern vridandes. Jippie! Hon valde att gå mot styrbord och således skulle förseglet stämma perfekt även efter det vi satt rätt kurs ut ur Rias.

Kapten borstade rent ankaret från lera och sand och fick upp den sista biten och låste det på plats. Och först då drog Styrman ut förseglet. Och så började vi segla istället för att driva. Vi seglade närmare två knop på bara klyvaren. Och allt utan att ha starta motorn. Det hela hade gått så tyst och lugnt till. Helt fantastiskt denna vackra morgon. Wilma badade i solens strålar.

Nu hade vi vinden akterifrån och vi visste inte om Wilma skulle gilla att få upp storseglet med vinden från aktern. Vi har ingen vinsch på masten till hjälp, inte heller någon elektriskt upphissning av seglet. Utan även här gäller handkraft, dock med hjälp av ett block. I vanliga fall går man upp i vind när man hissar och halar segel, man måste få bort vindens tryck mot seglet för att orka dra.

Men vinden var inte så stark så Styrman kunde styra på en plattläns för ett tag medan Kapten hissade storseglet. Jippie! Även detta fungerade (och vi slapp gå upp i vind). Ja så var seglena uppe och vi kunde fortsätta som om denna lilla morgonmanöver aldrig hade hänt.

Det finns ju en rad segelbåtar som ju faktiskt inte har en motor, alla jollar tillexempel. Och det är såhär man gör då. Men vi tror inte det är så vanligt att det görs på en arton ton tung segelbåt.

Vi fick en heeelt ooootroligt fiiiin dag på havet. När vi kom ut ur Ria de Arousa ut i Atlantvattnet så bjöd det nästan inte på några svall alls. Vinden snett akterifrån och vi gled fram i gemakliga 4-5 knop. Sol sol sol och vid ett par tillfällen så fick vi delfinbesök.

På sena eftermiddagen så kunde vi segla in i Ria de Vigo. Och vi valde även denna gång att ankra. I bukten intill staden Cangas. På stranden så solade, lekte och badade tusentals människor. Det for vindsurfare fram över vattnet i en vidunderlig fart. Bakom oss hade vi den stora stadens Vigos bebyggelse. Storstadspulsen vibrerade på distans. Det låg två andra segelbåtar ankrade när vi dök upp, så det var gott om plats. Vi droppade ankaret.

Men denna gång ankrade vi med motorn igång, vi hade startat den precis innan vi styrde in mot ankarviken. Vinden var lite för hård, vi hade under inseglingen vindbyar på 11-12 meter per sekund och även i bukten så blåste det friskt även om vi låg bra skyddade bakom land. Så hade förutsättningarna varit lite bättre så hade vi nog testat att komma inseglandes utan att starta motorn för att droppa ankaret på önskat ställe. Det får bli en annan gång.

Kapten firade den fina dagen med att dyka från båten spritt språngade naken i kvällsolen. Vilken frihet.

Ja prislappen just nu skulle få vilken smålänning som helst att slå volter…

Priset för hotell Wilma som precis intill stranden: 0 kr

Priset för resa (diesel) från förra stället: 12 kr totalt eller 6 kr/näsa

Middag på Wilmas restaurang (kött, frästa grönsaker, aioli och vitt vin); 15 kr per näsa inklusive vin

Matkostnad under färden, lunch o fika; 15 kr per näsa.

—————————————————-

Totalt kostnad per person för hotell, mat och transport: 36 kr (about 3,60 Euros)

 

Nu kan vi inte alls leva så här billigt alla dagar…men vissa. It doesn´t hurt!

 Vi bjuder på en film där vi lämnar ankarviken Rianxo utan att starta motorn. Håll tillgodo.

 

 

Skepp o Hoj!