(You find the text in english further down the page)

Sista dagen i Camaret sur Mer. I morgon sticker vi vidare. Känslan är god. Ja förbaskat bra.

I dagarna två har vi umgåtts med våra svenska vänner. Ätit middagar ihop och stöttat och blöttat liv och segling ihop, pratat till sent på kvällarna – PÅ SVENSKA. Känns lyxigt. Något grötigt är det nog i hjärnan ändå trots allt. Upptäckte att i förra inlägget att vi (läs Helena) inte lyckats skriva ordet rekommendera, utan det blev visst rekommende. Som någon slags försvenskning av det franska ordet recommende. Blev full i skratt men bestämmer att felet får stå kvar.

För att runda av detta ställe, Camaret sur Mer, så kan vi säga: -Vi gillar dig Camaret! Litet och charmigt, det mesta man behöver dagligdags finns här. Människorna är fantastiskt trevliga. Promenaderna erbjuder vidunderliga utsikter, historiska minnen och bra flås. Camaret ligger nere vid havet och vid en längre promenad så möts man av backe upp. Det är rätt kuperat och detta borgar för starka muskler och skoskav  vältränat hjärta.

Vi brukar ju i våra inlägg skildra platser även med kulturella inslag. Och här går sista chansen att nämna något mer om Camaret. Nere i hamnen står en fyrkantig byggnad, en gammal fästning som kallas för ”det gyllene tornet”. Fästningen ingår i arkitekten Vaubans fästningsverk som finns på 12 platser runt om i Frankrike. Och dessa fästningar finns med på UNESCOS världsarvslista. Det gyllene tornet är på nattetid upplyst, som ett landmärke, och kastar sina historiska skuggor över byn och hamnen. Vackert.

Men vi är SÅÅÅ klara med detta ställe. Vi längtar vidare. Som en slags hunger. Nu har vi gått från Camarets torftiga skiva formfranska och gett den pålägg av alla dess slag. Mackan har smakat gott. Men nu suktar vi efter nya mackor, vi tror att vi kan lägga nya pålägg på andra platsers torftiga brödskiva. Det finns nog smarriga räkmackor längs med vår fortsatta väg. Och då kan man inte stanna här längre. Vi vill ha mer. Vi vill se mer. Vi vill upptäcka och förundras.

Och vi undrar lite om det kanske är först nu vi känner att vi har kunnat kasta oss fria från det inrutade livets handbojor. Vi börjar känna oss fria i våra sinnen. Leklusta och evigt långa dagar utan några måsten. Som att vara barn på nytt. Vi har kastat klockan och slängt ekorrhjulet i sjön. Och kvar står vi med lätta axlar och säger till varandra;

-Nu går vi och leker!

Vi har blivit barn på nytt. I två halvgamla kroppar. Fria.

Skepp o Hoj!

Last day in Camaret sur Mer. Tomorrow we will continue. The feeling is good. Yes, damn good.

In last two days we have been hanging out with our Swedish friends. Eating dinners together and discussed life and sailing, talked til late night – IN SWEDISH. Feels luxurious.  

To say something before we leave Camaret sur Mer, we can say: -We like you Camaret! Small and charming, most of the things you need everyday you find here. The people are wonderfully nice. The promenades offer wonderful views, historical places and good exercise. Camaret is located in low terrain and when you go for walks you go uphills. It guarantees strong muscles, blisters on toes and a well-trained heart.

In our posts, we usually portray places with cultural elements. And here’s the last chance to mention something more about Camaret. Down in the harbor there is a square building, an old fortress called ”the golden tower”. The fortress is part of the Vauban fortress architect, located in 12 locations around France. And these fortresses are on UNESCO’s World Heritage List. The golden tower is lit at night, like a landmark, and throws its historical shadows over the village and the harbor. Beautiful.

The great thing about our sailing is all the places we can visit. Visiting all ports, villages, cities, countries without looking for a little more knowledge about the place, is like eating a slice of french bread without butter. By walking around and look at the architecture, culture and nature, is like putting some topping on the bread. Salad, cheese, sausage, ham, tomatoes …. Yes, we adorn our senses with impressions, and our brains with knowledge. And how much we get out of each place depends on how much toppings we decorate the bread plate. So much we learned since we left Sweden. And some of this, we will be able to return to by reading our blog the day we are old and unable to physically explore new places. What a bank of experiences, what a treasure.

But we are soooo ready with this place now. We long for more. We want to see more places. Like a kind of hunger. Now we have gone from Camaret’s slice of french bread with no butter, given it all kinds of toppings. The sandwich has tasted good. But now we are longing for new flavours, we think we can put new toppings on other bread slices. There are probably “räkmackor” (prawns on bread) to find at other places. So we can´t stay here anylonger. We want more. We want to see more. We want to discover and marvel.

And we wonder a bit if it´s now first that we feel that we have been able to throw ourselves free from the handcuffs of a stressed life. We begin to feel free in our minds. We want to play the childrens game with long days and no obligations. Like being children once again. We have thrown the watches into the lake. And here we walk with easy steps saying to each other;

-Let´s go and play!

We have become children again. In two half-old bodies. Free.