Mobil plastning

Nu har vi ägnat några dagar till att plasta insidan av brädgång och skandäck. Med facit i hand så hann vi ungefär det vi planerat i sommar. Allt har sin tjusning och sina vedermödor. Snickra brädgången och lyckas att få den svängd tillhörde inte hittarna. För att inte nämna styrendoft och en svettig mask för ansiktet. Däremot soliga dagar som vi haft på flotten, speciellt när vi fått måla och se hur resultatet skyndat på - det har varit underbart. Och alla tokigheter, mycket skratt och bus och gott att äta och dricka. Våran senaste olat är att direkt när vi kommer till båten så börjar vi med att fika. Kanske inte så effektivt - men so what!? Vi lever bara här och nu.



I vårat plastteam, som då bara består av Tjoppe och Helena så har vi som regel samma uppdelning. Helena sköter serviceavdelningen. River glas, häller upp och blandar plast, knackar hinkar, räcker fram och tar bort allteftersom. Tjoppe basar för den tunga delen, själva plastandet. Rollar plast och lägger på glas och mera plast och glas och plast och sen rollar ur luft med en metallroller som ett sista moment. Ungefär så.



Många stilar blir det för att få till plasten; på knä, på rygg och ståendes.

Vid ett tillfälle när Tjoppe gick förbi en hink med plast i så sa det "plopp", eller kanske mera som ett "blobb" för plasten är tjockflytande. Vi tittade ner i hinken och där låg helt plötsligt Tjoppes mobil, den hade hoppat ur fickan på eget initiativ. Vi fiskade och fick napp och tänkte att den makapären går nog inte att använda något mer.



Nu är det mesta på en mobil gjort av plast så det kan tyckas onödigt med ett extralager och dessutom plasta fast tangenterna. Men döm om förvåning så lyckades vi få liv i luren.



Plast i fören, men utan färg än så länge. När vi målat detta kommer det bli mumma. Vi visar i ett kommande inlägg hur det blir, som vi brukar. Bra förhoppningsvis!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena