I väntans tider...

(...ibland försvinner saker helt enkelt...)
 
First a few lines in English.

 In previous post we wrote about the swedish sailor Sven Yrvind who after 78 days reached Horta in the Azores with his small home-built boat. In a weak moment Styrman Pimpsten (Mate Pumice) promised to swim naked in the harbor bassin if Sven was forced to stay in quarantine, she thought the chance was very small after so many days at sea. But Sven WAS put in quarantine and therefore Styrman Pimpsten had to follow out what she had promised - she swam naked while Captain Concrete filmed it all. So now you know what the previous film (in swedish) was about.

 Styrman Pimpsten (Mate Pumice) swam naked...
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekland
 
Har vi berättat om den gången Kapten Betong som 14-åring stod i köket med sin mamma och han råkade svälja en persikokärna? Harmlöst kan tyckas. Men kärnan ville inte komma ut den naturliga vägen och i kölvattnet av händelsen uppstod buksmärtor med sjukhusinläggning som följd. Mamma Kerstie ringde Styrman Pimpsten och berättade att bästa kompisen låg på sjukhus (ja under den här perioden hängde vi med varandra så gott som varje dag, vi har ju känt varandra sedan vi var sju år). Dagen därpå åkte Styrman in till Danderyds Sjukhus för att hälsa på. På olika sätt försökte läkarna locka fram kärnan utan operation, men ut ville den inte. Dagarna gick och till slut såg läkarna ingen annan utväg än att öppna buken och plocka ut tarmpaketet och med handkraft mjölka persikokärnan längre ner i systemet, nära bakdörren så att säga. Därifrån skulle persikokärnan hitta vägen ut själv (den naturliga vägen) vilket den också gjorde efter någon dag. Till saken hör att dagar hade övergått i veckor sedan persikokärnan svaldes, och Kapten hade inte varit fullt fastande. Därför innehöll tarmarna inte bara en persikokärna utan där fanns även en ansenlig mängd fekalier som nu stod och köade för sin befrielse. I flera dagar fick Kapten mer eller mindre bo på toaletten. Allt slutade gott, men man kan ju undra hur man bara kan råka svälja en persikokärna si så där. Men det slutade inte där...

 En annan gång höll Kapten på att bygga en linbana med sin barndomskamrat Ulrik. Det vajerlås de var i färd med att använda hade Kapten tillfälligt placerat mellan sina läppar, medan han stod på en stege och behövde ha båda händerna fria. Plötsligt sväljer Kapten vajerlåset. Puts väck! Men mest grämde sig Kapten över att detta var det enda vajerlås de hade, på den lilla ön fanns knappt några vägar och än mindre någon butik. Vajerlåset fick Kapten tillbaka efter några dagar, utan hjälp av sjukvården.

 Vi arbetar och väntar...

Häromdagen stod vi och pratade med våra trevliga båtgrannar, ett muntert samtal som pågick medan Kapten bet på en tandpetare. Plötsligt far tandpetaren samma väg som vajerlåset och persikokärnan och Kapten får ur sig ett plötsligt "Ooops". Tandpetaren var tack och lov något förkortad för han hade bitit av toppen, men stöddigt lång var den ändå. Kapten kände direkt att det hade gått bra, att tandpetaren inte fastnat i svalget utan snällt försvunnit vidare ner mot magsäcken. Och där ligger den nu i skrivande stund. Men lite galet är det ju. Nu hoppas vi att tandpetaren inte ställer till några bekymmer, utan att den fortsätter sin bana vidare genom systemet. Det borde gå bra, för tandpetaren är av trä och Kapten hade hunnit tugga på den ett tag. Så nu går vi i väntans tider, om ni förstår hur vi menar.

I väntans tider, går vi även för att få lyfta båten. Idag blev det klart att kranen kommer till hamnen nästa vecka, och vi är båt nummer tre som ska lyftas. Det känns toppen och fram till lyftet jobbar vi undan med vad vi kan. Ena dagen demonterades ribborna, de som utgör Wilmas brädgång (som vi själva brukar kalla för staketet). Nu slipar Kapten de flagnade ribborna rena på färg och senare, när vi är uppe å land ska de målas. Killen som samordnar lyften kom förbi och mötet var lika glatt och skämtsamt som vanligt. Han ville se bilder på hur Wilma ser ut i botten, vilken skrovform hon har för att veta var kranens lyftstroppar ska placeras. Sen sa hamnkillen att vi såklart får låna en bra stege, så vi enkelt kan ta oss i och ur båten när den står på land. Vid något obetänkt läge hade Styrman innan uttalat sig kring livet, att det inte ska vara för bekvämt "för då bygger man sin kropp mera stark om man blir tvingad att ta i". Nu tittade hamnkillen på Styrman och med pillemarisk blick sa han; "men DU får ta dig upp från andra sidan av båten". Styrman förstod ingenting, skulle vi ha två stegar på Wilma? En för Kapten och en för henne??? Snart tog killen till orda och avslutade meningen "för där kommer jag hänga ett tågvirke med knutar på åt dig, så ska du nog se att du blir vältränad". Skratten haglade och så är jargongen här i hamnen, skämtsam och uppskruvad till max (för livet blir ju lite roligare så).

 Här kommer en film igen, om ni ids titta. För er som inte är döva rekommenderar vi att ni sätter på ljudet. Vi vill samtidigt utlysa en tävling. Ni kan få gissa vilken dag och vilket klockslag tandpetaren kommer ut. Den svaldes under eftermiddagen den 16 september. Men möjligt är att Kapten aldrig märker när det händer, och då blir det oavgjort. Den som gissar närmast vinner bara äran, för tandpetaren vill väl ingen ha?!!!

 Skepp o Hoj


1 Christina:

skriven

Hallå där sköningar 🥰💕😄
Har inte den kommmit ut änså får han ta en STOOOR wisky 😁😂..... det gör susen..... pinnen löser liksom upp sig .... (har jag hört ) .... väl värt att prova 😂😂😂😎 Inatt/morse hade vi första frosten i gräset/bilrutan 🙃🤨..... får börja tänka på att ta in lite blomster... har så grann pelargon nu och den tycker inte sniglarna om 💪 ....
och lillpissen BOSSE har börjat gå ut .... när jag är hemma 😅

Ha det supergott så hörs vi snart igen 😘🤗

Svar: Ja att ta en wiskeypinne har man ju hört talas om, ha ha ha... Hälsa Bosse, men det var väl inte han som skickade paketet till oss (fniss) .
Projekt Sunshine

2 Kenneth Nilsson :

skriven

Hej hopp
Den där lilla stickan kommer till världen 19/9 1108 🤣.
Ni tar upp nästa vecka.
Själv har vi upptagning 3/10 här i hamnen.
Så var denna säsong slut 😭.
Men man får förgylla tiden med annat trevligt o kul i dessa C 19 tider.
Tex läsa på er blogg alltid trevligt 👍.
Och umgås med nya barnbarnet nr4 som såg världen för en vecka sen.
Så Kaptens sticka och vårt barnbarn får samma födelsemånad och år 🤣🤣🤣🤣
Ha det bäst
Kram Kenneth

Svar: Ah...så er seglingssäsong är också över. Kul att du följer bloggen och datumet för Kaptens födelsedag för tandpetaren är noterad. Grattis till nya barnbarnet, livets efterrätt som det ju heter. Ha det bäst själv. Kram från oss båda
Projekt Sunshine

3 Sothis:

skriven

🤣 Vi ombord på Sothis skrattade så vi nästan grät över inlägget. Inte så hyggligt kanske med tanke på att tandpetaren faktiskt inte har lämnat ändalykten så att säga men....
Det verkar som ni varit med om värre grejer än en tandpetare på tvärs, om detta skulle bli fallet!
Hälsar Åse och Tom på Sothis

Svar: Så kul att vi kan muntra upp er tillvaro med våra knasigheter...tandpetaren på tvärs verkar ha gått upp i rök. Kapten har inte funnit den så hans magsafter är sannolikt av grövre kaliber. Lev väl. Kram hälsar vi.
Projekt Sunshine

4 Stellan Bengtsson:

skriven

Hej igen Helena o Fredrik! Ännu en trevlig och underhållande berättelse (film) om hur livet är ombord. Kul o proffsigt berättat och filmat. Ni får verkligen vara med om mycket roligt. Och så hoppas jag att tandpetaren kommer ut, och att den inte sätter sig på "tvären i finalen". Det är verkligen kul att följa mer Er på den här resan! Du är en mästare på att skriva Helena! Tyvärr är det inte så med svenska folket tydligen, om man skall tro på media. Det är tur att det finns sådana som Du Helena! Ha en fortsatt god resa!

Svar: Så skoj att du följer oss och tack för den fina återkopplingen. Visst stämmer det att vi allt oftare upplever ett fattigare språk i media, inte sällan med en rad grammatiska fel och knapphändig vokabulär - till läsarens gnagande besvikelse. Jag (Helena) är på ingalunda vis välutbildad och jag skriver sannolikt inte alltid rätt och riktigt, men med ett stort intresse för det skrivna ordet så kommer man långt. Det räcker gott att vara en seglade blondin i sina bästa år! Ha det fint.
Projekt Sunshine

Kommentera här: