Dags att segla västerut...

(...på grund av skräp och dåliga vibbar...)
 
 

Nea Kallikratia, Halkidiki, Grekland

Nu är vi i Nea Kallikratia och vi har bara en seglats kvar till vår vinterhamn i Kalamaria. Här har vi varit förut och vi har också skrivit om platsen. Hamnen är praktisk men långt ifrån pittoresk och vacker, tvärtom är hamnen något bland det skitigaste vi sett i Grekland med fiskebåtars frigolitlådor, restaurangers engångsartiklar, dieselrester och döda fiskar runt båtarna. Av någon underlig anledning lockar hamnen till sig fritidsfiskare, de står på kajen med kastspö i hopp om att få napp. Är det tio fiskare här, så står konstigt nog nio av dem och fiskar på insidan där allt äckel finns. Medan den tionde klokt nog kliver upp på piren och fiskar utåt havet till, där vattnet inte är förorenat. Till vår stora glädje var kajen rätt städad när vi kom hit, mot tidigare gånger. Så istället för kajstädning tog vi håven och fiskade upp skräpet som låg och flöt i hamnbassängen. På bara någon halvtimme fick Kapten ihop en ansenlig hög. Ja, vi har ingalunda slutat städa Grekland även om vi inte skrivit så mycket om det.

 Vi fortsätter att städa Grekland...

Människorna som dyker upp här med sina fiskespön, är ofta samma personer och vi ser dem dag efter dag. Från vår position i sittbrunnen betraktar vi spektaklet. Fångsten är alltid lika skral och blir det napp, så är det en liten firre som inte är större än Styrmans långfinger. En kille tyckte vi lite extra synd om. Han stod och kastade sitt spö i flera timmar, under tiden hade ett par vildkatter hoppat in i killens bil utan att han märkte det (bakdörrarna på skåpbilen stod öppna). Katterna hade där funnit killens lunchmackor, och nu försåg de sig med god aptit. När killen upptäckte tjuvarna kastade han påsen med smörgåsarna ut på kajen och det lilla som fanns kvar fick katterna äta upp utanför bilen. Killen såg alldeles bedrövad ut, vilket vi kan förstå. Några timmar senare (utan vidare fiskelycka) packade killen ihop sina fiskeprylar. När han stuvade in sakerna i bilen lyckades han smälla igen bakdörren, med fiskespöt emellan!!! Tala om att ha en dålig dag. Med hungrig mage och knäckt fiskespö lämnade han hamnen med ett riv. Tyvärr glömde killen ta rätt på plastpåsen han slängt ut på kajen, trots att det stod en soptunna bara tio meter bort. Men vi kan nog förlåta honom efter denna jävliga dag och den slängda plastpåsen städade Kapten senare upp, som tack för underhållningen.

En annan kille som vi sett komma och gå, har en mycket besynnerlig vana. Han har en punktering på sin bil och medan han fiskar låter han en kompressor stå och fylla luft i däcket. Antingen är hålet stort eller så är kompressorn jäkligt dålig, för kompressorn står och går hela tiden. När han fiskat klart stänger han av kompressorn och kör snabbt iväg, innan luften hinner lämna däcket. Dagen efter kommer han tillbaka - med fiskespö, kompressor och trasigt däck.
 
Så här vill vi uppleva Grekland...
 

Hur mycket vi än älskar Grekland, så är det några saker vi aldrig kommer att förstå. Främst är det grekernas obenägenhet att vårda och underhålla sina ägodelar, eller för den delen att hålla rent omkring sig. Nu kanske vi nordbor är extra flitiga som ständigt renoverar, servar och underhåller - men detta är under all kritik. Emellanåt blir vi förbannade (för vi tillhör ju trots allt samma union) och det känns lite tröstlöst att pumpa in pengar i landet - om människor lite till mans inte verkar vilja bidra. Vi själva gör vad vi kan för att städa Grekland, men samtidigt som vi plockar skräp så kan en person gå förbi och kasta en tom petflaska bara några meter ifrån oss. Men mycket annat är fantastiskt med Grekland. Som den stora grekiska familjen vi såg häromdagen. På stranden hade de samlats med bord, stolar och parasoller och en massa god mat och raki förstås - sen höll de på i timmar. De sjöng, åt och dansade till tonerna av genuin grekisk musik som framfördes på instrumenten de tagit med. Den klassiska grekiska musiken gör sig väldigt bra på en strand med en sakta dalande sol och vi avundades deras gemenskap. Grekerna vet verkligen hur man fångar dagen.

Kastellorizo (den röda droppen på kartan) ligger 570 km från Grekiska fastlandet men blott två kilometer från den turkiska kusten. Detta är ett av områdena som konflikten handlar om, om vem som har rätt till vattnen kring ön...

Nu har vi varit i Grekland i två år (tänka sig). Med oroligheterna mellan Turkiet och Grekland känns det inte lustigt att stanna länge till. Vi följer noga händelseutvecklingen kring bråket som handlar om territorialvatten som båda länderna gör anspråk på. Frågan behöver lösas vid förhandlingsbordet och inte med vapen och just nu verkar ingen part särskilt intresserad av att förhandla. Att konflikten är djup är lätt att förstå när man tittar på en karta och man ser att den grekiska ön Kastellorizo (som är en av öarna konflikten handlar om) nästan ligger i Turkiet som en enklav. Vi har ingen bra maggropskänsla och Grekland och Turkiet är ju gamla ärkefiender sedan tusentals år tillbaka, så tändvätskan finns där redan. Därför tänker vi att så fort vi bottenmålat och lagat den läckande propellerhylsan, då sticker vi lite obemärkt ut i västlig riktning - ut ur Grekland mot nya äventyr och resmål. Planen är att börja segla januari igen. Om pandemin och världsläget tillåter vill säga.

Skepp o Hoj!

 


1 Christina:

skriven

Hej vänner,
Alltid intressant läsning..... men just nu verkar det lite darrigt 🤨😳
Hoppas den där konflikten lägger sig och att man kan samarbeta 😏🧐😉
Vi lever ju i en konstig tid nu och vet inte hur resandet blir om några månader 🤭😅
Gott med sol o värme men man vill ju inte åka ner å bli ev, sjuk 😆
Å nu har jag ju fått en liten ....🤨😄
Kram på er 😘🤗

Svar: Ja vi hoppas också att konflikten lägger sig, vi skulle vilja se några av de grekiska öarna som ligger nära Turkiet på vägen innan vi lämnar Grekland bakom oss. Darrigt var ordet! Kram kram från oss. Hälsa gubben!
Projekt Sunshine

2 Christina:

skriven

🌺❤️😃😃😃🌺

Kommentera här: