Glad av choklad

(...men denna bör inte ätas...)
 

Kalamaria, Thessaloniki, Grekland (english version below)

Under flera dagar har vi skrattat så tårarna sprutat. Så dråpligt och genialiskt snyggt på en och samma gång, för ska man misslyckas så varför inte göra det på ett humoristiskt sätt. Emellanåt har vi glömt av det hela så magmusklerna fått vila. Men varje gång vi passerat verkstan så har skrattet bubblat upp på nytt. Den hänger där aptitligt på stången i verkstan och torkar. Vi pratar om vår propeller, som numera trovärdigt ser ut att vara tillverkad av choklad. Och skulle det verka finnas en äkta propeller bakom den bruna ytan, så pratar vi i vart fall om chokladdragé, ett överdrag av choklad som hade gjort självaste chokladmästaren grön av avund. Trots detta bör vår skapelse inte ätas, för det finns inte en gnutta kakao i smeten, utan det är den sista skvätten kopparfärg vi fick över efter vi målat skrovet.

 

Vår spontana reaktion var att inte berätta om misstaget för någon, iallafall inte för den stora skaran följare vi har på bloggen. Men som alla vet, lever vi i en tid där vi strävar efter att visa upp en perfekt fasad - lyckliga leenden och lyckade människor som flashar förbi på Instagram och andra digitala plattformar, där vi suddar ut våra misstag och förstärker det goda, helst till perfektion. Så därför gott folk får ni nu se ett av våra misstag, så ni också får skratta. Vi hoppas ni väljer att skratta med oss, och inte åt oss. Särskilt ledsna är vi inte över fadäsen, detta rättar vi till. Men vilken överraskning det blev och choklad är ju gott, precis som de säger i reklamen.

 Om lämpligheten att måla en propeller med coppercoat tvistar de lärde, men faktum är att många ändå väljer det. För även om det inte håller lika länge som kopparn gör på skrovet, så får man förhoppningsvis en underhållsfri propeller i ett par, tre år. Med en slipad och rengjord propeller målade vi den med Metapox, för vidhäftningens skull. Därefter började vi lägga på kopparfärgen enligt konstens alla regler. När tre lager var lagda, såg den helt suveränt bra ut. Men så blev Kapten avbruten mellan lager tre och fyra då det kom folk förbi och snacket drog ut på tiden. När han sen la sista lagret, så liksom släppte allt och kopparfärgen började rinna. Kapten Betong ropade till sig Styrman Pimpsten och tillsammans studerade de skapelsen under munter glädjeyttring. Nu hänger propellern i verkstan där chokladen...förlåt...vi menar kopparfärgen, sakta härdar. När ytan är hård ska vi slipa ner ojämnheterna och dölja vårt misstag så chokladdropparna inte längre syns. Fast ett tag övervägde Kapten att behålla propellern som den ser ut nu, för ingen annan seglare lär ha en propeller som ser ut att vara gjord av choklad. Tala om att vara unik.

Annat mer positivt, är att vi nu satt ihop propelleraxeln. Såväl mellandelen som den aktre dito som går genom skrovet har vi nu monterat tillbaka, nu med nya packboxar och ett nytt trycklager i hylsan. Samt nya bultar och gummidamasker på de flexibla kopplingarna. Efter lite trix och fix har vi nu fått till det och det ser tätt ut, ingen olja som längre rinner ut. Men riktigt säkra blir vi inte förrän vi sjösatt, det är först då får vi svaret på om axeln är tät.
 
 

English version

For several days we have laughed so much. Should one fail so why not do it in a humorous way. Sometimes we have forgotten about the whole thing, but everytime we get reminded we burst out laughing again. We're talking about our propeller, which now credibly looks like it's made of chocolate. Or at least with a cover of chocolate, or dragee as the chocolatemaster would have said. But the propeller should not be eaten because there is not the slightest cocoa in the batter, it is the last amount of copper paint that was left over after we painted the hull.

Our spontaneous reaction was not to tell anyone about the mistake, at least not to the large group of followers we have on the blog. But as everyone knows, we live in a time where we want to show a perfect facade, happy smiles and successful people on Instagram and other digital platforms, where we remove our mistakes and raise the good to perfection. Therefore we want to show you one of our mistakes, so you can laugh too. We are not very sorry about the failure, we will correct this.

 There are divided opinions about the benefits of painting the propeller with coppercoat, still many do. It will not last as long as the copper on the hull, but hopefully for a couple of years. Before we painted copper on the clean propeller, we applied Metapox to get good adhesion. Then we started to apply the coppercoat according to the book and after three layers it looked really good. But then Captain Concrete was interrupted when people came by, and the talk took a little too long time. When he applied the forth layer of copper the paint began to flow. Captain and Mate Pumice now stood in front of the propeller with a cheerful expression of joy, the whole creation seemed to be made of chocolate.

When the color has hardened, we will grind away the chocolate drops so the mistake is no longer visible. But for a while Captain Concrete considered keeping the propeller as it is. Probably no sailor has a propeller like ours and it feels fun to be unique.

 Another good news is that we have now mounted the propeller shaft, both the middle part and that part goes through the hull, with new seals and bearings. We are happy to see that no oil is leaking this time. But we can´t be sure of the result until we are back in water. Time will show.

Skepp o Hoj!