Släpp fångarna loss...

(...det är vår...)

 När folket rymmer till hamnen, då rymmer vi till parken...
 

Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

Nu är hamnområdet åter öppet för allmänheten och promenadsugna greker bokstavligen väller in, svältfödda som de är efter veckor av utegångsförbud. Vi inte längre ensamma på vår kaj, vi och våra båtgrannar. Nu sveper stora grupper av flanerande människor förbi med en kall frappé i sina händer, det typiska grekiska iskaffet som är så omåttligt populärt. (Det var faktiskt här i Thessaloniki som drycken lanserades för första gången, på den internationella handelsmässan år 1957). 

Som ett enda stort hav av latte-mammor och latte-pappor drar de fram. Restauranger och caféer är ännu stängda, men takeaway erbjuds. En båtgranne som ägnade sig åt att måla 70 meter ankarkätting ute på kajen, hängde för kedjan vid entrén till bryggan för att markera åt folket att hålla sig borta. Men det hjälpte föga. Strövarna klev obehindrat över avgränsningen och sicksackade sig fram mellan de hinder som låg i vägen. Vi är förvisso glada för vår och andras plötsliga rörelsefrihet. Men med handen på hjärtat, vi hade det rätt bra när de hårda restriktionerna rådde. Kanske till och med bättre. Vi skäms lite att vi tänker så.

 När restaurangernas uteserveringar öppnar inom kort och latte-folket erbjuds stol och bord, lugnar det sig säkert.

 Kapten Betong snackar med Olof Palme...
 

Vi passade själva på att gå en promenad, utan latte då. Inte långt från hamnen ligger Olof Palmes park. När vi var i Kalamaria för precis ett år sedan, tyckte vi inte parken var särskilt upplyftande. Bortglömd, mörk och näst intill motbjudande. En park som man som ensam tjej ogärna besöker själv sent om kvällen. Men med pigga EU-pengar på motsvarande åtta miljoner svenska kronor har parken nu restaurerats, i vart fall halva parken. Det ser lite konstigt ut, kanske tog pengarna slut. Men den förnyade delen är verkligen något att glädjas åt. Människor satt på bänkar i små grupper och barn sprang på gräsmattor och lekte bland roliga parkredskap. Självaste Olof Palme är hedrad med en byst, där han svart och stenhård (fast utan underkropp) tittar ut över området.

Barn som leker i parken...
 
Kapten lånade ut sina solglasögon till Olof, och plötsligt såg han lika cool ut som Zlatan...
 

Varför Olof Palme är hedrad med en park i just lilla Kalamaria, har vi ingen aning om. Men Olof var ju en rätt hyggligt känd prick på sin tid. Som en dåvarande Zlatan (fast på den politiska arenan). Älskad och hatad, beroende på vem man frågar.

 Styrman Pimpsten gillar den nya delen av Olof Palmes Park i Kalamaria, Thessaloniki...
 
...medan den gamla delen ligger mörk och bortglömd...
 

Snart var vi tillbaka nere i hamnen, bland latte-folket. Vi tog oss ombord på Wilma och slog oss ner i sittbrunnen. Det var lördag och klockan hade passerat arton. Vi försåg oss med en skål solmogna jordgubbar och ett litet glas rosévin. Här, liksom i Sverige är jordgubbssäsongen kort. Bären får naturligt mogna under den grekiska solen och de smakar ljuvligt, precis som svenska. Söta och saftiga med en intensiv smak av gubbe (!). Vad mer behövs av livet kan man undra?

 

 Jo...

 att man får segla!

 

 ...galet goda gubbar...
 

Skepp o Hoj!

1 Lotta:

skriven

Hallå! Vilken fin blogg ni har och så bra ni skriver. Det är alltid så kul att läsa om vad andra seglare gör och har det och särskilt i ett annat hörn av världen än där vi själva befinner oss. Hoppas restriktionerna lättar så att ni kan komma ut och segla snart! Vi har nu alldeles precis sålt vår älskade Looma IV och nästa vecka flyger vi tillbaka hem till Portugal. En ny vardag och ett nytt äventyr som börjar! Men ut och segla ska vi igen! Ha det gott! Lotta och Mads

Svar: Tack snälla för fina ord. Ja visst är det roligt att spana in hur andra seglare lever, det kan ju skilja sig rätt mycket åt beroende på i vilket vatten och på vilken position man ligger och guppar med sin båt. Hoppas ni är nöjda med försäljningen av Looma IV. Men så här utifrån utan någon större fakta kring omständigheterna så låter det klokt och faktiskt lite lättande såhär i coronatider. Det är många seglare som blir fast med sina båtar eller tvingas segla långa sträckor non-stop utan möjligheten att stanna på vägen och upptäcka nya platser, vilket för de flesta är själva idén med seglandet. Och med en bostad i Portugal så har ni ju en ny fas i livet att se fram emot. Att leva gott i värmen och samtidigt ha en båt som passar för hemmavatten och vardagssegling, låter som en perfekt lösning efter att man seglat långtbortistan och mättat äventyrsbehovet. För vår del var ju planen att börja segla ut ur Medelhavet denna säsong, men det får vänta nu tills coronapandemin lägger sig. Vi har det bra i Grekland och har långt ifrån sett allt ännu. Men när det väl blir, att vi kommer till Portugal - så hade det varit trevligt att sammanstråla för en fika. Trevlig resa hem och välkommen till Europa! Helena o Tjoppe
Projekt Sunshine

Kommentera här: