Bakom lås och bom

(...försöker vi få tiden att gå...)
 
 
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekiska Fastlandet
 
 
Allt känns så surrealistiskt. På bara ett par dagar har vi gått från att ha haft en normal tillvaro, till en helt absurd dito. I matbutikerna får man inte vistas för många samtidigt och ett avstånd på minst två meter till nästa person måste hållas. Vissa butiker tar till väktare för att hålla koll så reglerna efterföljs. På apoteken får bara en kund vistas i taget.
 
 Vi är numera inlåsta och enda vägen ut är via vakten...
 

Grekerna är påtagligt rädda för att bli sjuka, förutom oron för den fritt fallande ekonomin. Till och med hörs enstaka nervösa röster rörande spänningarna som råder mellan Grekland och Turkiet. Erdoğan har sen månader tillbaka hotat att ockupera delar av Grekland, öar som Turkiet anser sig ha rätt till. Turkarna hänvisar till Osmanska rikets tid som föll sönder för ett hundra år sedan. Erdoğan har sagt att ”de som tror vi har glömt marken som vi lämnade i tårar för hundra år sedan har fel”. Men genom historien så har dessa öar tillhört det grekiska folket vilket inte minst deras namn visar (de bär grekiska namn sen urminnes tider). Nu tror många att Erdoğans val att släppa på flyktingströmmarna invid den grekiska gränsen, är ett led i hans ambition att återta de områden som tidigare varit ockuperade av Turkiet (under det Osmanska Rikets tid). Vi hoppas att detta inte stämmer. Nu tror vi att världens länder har fullt upp med att bekämpa coronaviruset och inte alls tid för kriga med sina grannländer. Frågan är vad som händer när coronaviruset har lagt sig.

Det senaste kring bekämpningen av coronaviruset här i Grekland är att badstränderna nu har stängt. Likaså kyrkor och hotell. Vi själva är numera bakom lås och bom då hela hamnområdet är avspärrat. Alla grindar är låsta och det är endast via vakten och stora infarten man kommer in, om man har något på området att göra vill säga. Detta innebär att allmänheten inte längre kommer in på vårt område, som i vanliga fall är en populär rekreationsplats. Medan vi själva släpps ut om vi har ärende till mataffären, bensinmacken eller apoteket. Marina-området är stort och nu har vi helt plötsligt en enorm gräsplan för oss själva. Så vi passade på att testflyga vår drönare som vi hann införskaffa innan coronaviruset stängde ner samhället.

 Vi har hela gräsmattan för oss själva nu när inte allmänheten har tillträde till marinaområdet...
 

Vi vill så klart meddela att vi mår bra. Vi har bunkrat mat ombord och kan om nödvändigt avstå från att handla på flera veckor. Men samtidigt vill vi inte göra slut på vår mat, utan vi går till affären ett par dagar i veckan för att fylla på. Vi tar dagarna som de kommer och från och med nu så har vi inga planer för framtiden alls, annat än att se till att vi är väl rustade för vilken ny situation som månne uppstå. Känns bäst så. 

Se gärna vår film där vi testflyger drönaren för första gången (ha överseende med att vi är nybörjare). Framför allt så får ni en unik möjlighet att se hur vi bor, där vi nu lever avskurna från omvärlden ombord på vår segelbåt Wilma. Glöm inte sätta på ljudet.

 

Skepp o Hoj!

Kommentera här: