Kråksången...

 (...med risk att växa fast...)

 
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekland
 
Det fina i kråksången är att det ändå går framåt. Vi är inte riktigt redo för att kasta loss, men det närmar sig...
 
 
NEDRÄKNING #4
 
Vi for in till Port Police inne i Thessaloniki för att hämta ut Wilmas båtpapper där de legat i förvaring under vintern. Förutom att pandemin har nekat oss att segla, så har vi inte kunnat förflytta oss då båten har varit avställd och lagd i "out of use". Detta för att slippa behöva betala seglingsskatt under vintern. Men nu har vi betalt TEPAI som skatten heter och efter att ha visat upp betalningen så kunde vi kvittera ut våra båtpapper. 
 
Första restaurangbesöket på flera månader, det grekiska samhället har varit totalt nedstängt under perioden viruset spreds som mest. På en liten tvärgata i hamnen ligger flera små restauranger som serverar fish and chips på lite roligt sätt. Man får in maten på en stor bricka som sällskapet gemensamt äter ifrån, alltså inga tallrikar - men dock bestick. Potatisen var galet god och den panerade torsken likaså. Varför en gata i Thessaloniki lagt rabarber på Englands nationalrätt vet vi inte. Men charmigt och gott var det -  trots att tartarsåsen var utbytt mot en grekisk variant med vitlök. Även mushy peas lös med sin frånvaro, men vad gjorde det när vi var så lyckliga ändå.
 
 
NEDRÄKNING #5
 
En dag backade en lastbil ut på piren med en leverans till oss. I sitt gömsle stod en pall innehållande vår nya watermaker. Det är nu denna pryl vi håller på att installera och som vi väntar på ska komma i bruk, innan vi kastar loss. I skrivande stund ser det ut som en bomb har detonerat ombord på Wilma för vi har ägnat oss åt slang- och kabeldragning. För att komma åt så har vi behövt att plocka ur garderober, lyfta på durkar, lyfta på sängar och soffan i salongen och halva verkstan. En morgon vaknade vi båda med slangdragningssmärtor. Det är en reumatisk-liknande kroppssmärta man får efter att ha krypit runt i båten en hel dag med lekamen vikt som ett gem. Nu är vi förbi denna fas tack och lov och ska "bara" sätta ihop resten (och städa) - sen så, är tanken att vi ska kunna skåla i ett glas hemmagjort vatten. 
 
 Efter en dags slangdragning är det skönt att slå sig ner i sittbrunnen. Kapten är nyklippt och Fru Styrman Pimpsten likaså. Vi håller med egen sax såklart (billigast så) och att starta årets segling nysnaggade är ju smutt.
 
 
NEDRÄKNING #6
 
När vi ändå håller på att vända upp och ner på hela båten så kunde vi ju likaväl slänga ut våra heltäckningsmattor. Nu har vi såpaskrubbat dem och de hänger på tork. 
 
Umgängen återupptas nu när restriktionerna har lättat. En kväll träffade Styrman sin grekiska väninna för en promenad. Givetvis hölls det rekommenderade avståndet men glädjen att ses igen gick inte att ta miste på.
 
Sen kom en nationaldag emellan och då var det dags att byta ut friska promenadsteg mot en kalorispäckad jordgubbstårta. Den tog vi oss med till vår vän på S/Y Vaare som vi sen satte i oss utan problem till en kopp norskt kaffe. Vi passade även på att hänga upp en ny nationsflagga i aktern på Wilma, den gamla var lite lätt luggsliten. Den svenska flaggan om någon undrade. 
 
Ja,...
 
Sånt é livet.
 
Huller om buller och vi försöker inte tänka på att dagarna går, att vi redan är långt inne i juni månad och fortfarande gnider kaj. När vi var in till Thessaloniki så fann vi ett hus som totalt börjat växa igen. Och det är lite så vi själva känner oss efter att ha legat stilla i hamn så länge. Vi får försöka undvika att Wilma växer fast i botten helt enkelt...
 
 
Skepp o Hoj!
1 Anna / boihusbil.se:

skriven

Hoppas verkligen inte ni växer fast i kajen. Ser att ni fixat en hel del och förberett för återigen segla på öppet hav. Vi lever hamnliv också, fast i FrankieBoy då förstås, trivs i hamnar.

Svar: Ja det är något visst med havet... Ja ibland blir man kvar längre på en plats än man tänkt sig...men snart är det glömt bara vi får sätta segel. Ha det så fint i FrankieBoy!
Projekt Sunshine

2 Knut:

skriven

Vad roligt att det närmar sig dagen då ni kan kasta loss!!

Svar: Ja, det känns fantastiskt fint. Vi är ju vana att leva ett kringflackande liv och det känns konstigt att vara stationär en längre tid 😄.
Projekt Sunshine

Kommentera här: