Gudarna på berget...

(...får oss att ändra planer...)
 
 
 
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekland
 

-När lämnar ni oss, ville mannen som jobbar i marinan veta.

 Efter flera månader i hamn börjar vi äntligen bli klara och vi hade sett ut en dag för avsegling. Kapten svarade;

 -På torsdag!

 Den storväxte mannan blängde strängt på Kapten. Sen lyfte mannen sitt långa finger och pekade bort mot Olympus, mot Greklands högsta berg som med sin snötäckta topp reser sig mot skyn i fjärran.

 -De grekiska gudarna bor där uppe och de vakar över oss människor, även dig och din fru. Om ni seglar på torsdag kommer ni göra gudarna arga.

 

Kapten förstod ingenting men blev snart varse...

 -Det kommer att vara en BBQ-fest i hamnen på torsdag och missar ni den så kommer inte gudarna att förlåta er. Så att segla kommer inte på frågan!!!

 

 Kapten blev både förvånad och smickrad på en och samma gång. Att åberopa de gamla gudarna som argument hör nog inte till vanligheterna, även om folk stundom nämner gudarna även i dessa dagar. Och visst stämmer det. Enligt mytologin hade gudarna sin boning uppe på berget Olympus. Den mäktige Zeus och hans bröder Poseidon och Hades, där de delade upp de tre rikena mellan sig. Zeus som härskare över himlen, Poseidon över havet och Hades som fick styra underjorden. Fiskare och sjömän har i alla tider bett till Poseidon att skydda dem från faror ute till havs. Så bäste Kapten Betong funderade och tänkte, att kanske det är klokast ändå att inte reta gudarna. Inte minst havsguden Poseidon. Dessutom kan det ju vara trevligt med en grillfest.

 Berget Olympus syns på andra sidan Thessalonikibukten...
 

Så här står vi nu, med ett nytt datum för avsegling. Målet är att kasta loss på fredag. På självaste midsommarafton vilket även råkar infalla på Kaptens födelsedag. Fram till dess ska vi ta farväl av hamnfolket, göra några sista inköp och färdigställa Wilma å det sista.

 Wilma är inte fullt så fjättrad vid sin båtplats längre. De två extra förtöjningar, tågvirket vi schacklat i den långa kättingen som löper längs med botten av hamnbassängen – har vi nu plockat bort. Kapten tog fram dykutrustningen och hoppade i plurret med en skiftnyckel i näven. Även om det innebär lite extraarbete att sätta dit och ta bort denna vinterförtöjning, så är det värt ansträngningen. Hamnens egna linor är såväl smala som slitna och vi litar inte riktigt på att de håller när guden Zeus emellanåt kastar oväder över oss människor. Att kunna sova gott om natten när det blåser storm betyder mycket för välmåendet och man måste ju inte överlåta samtliga öden åt gudarna uppe på Olympusberget, något kan man ju göra själv för att förebygga olyckor.

 

 Kapten gör sig klar för att dyka på Wilma...
 

Så nu får vi fira födelsedag och midsommar ute på havet, vilket inte är det sämsta. Det får bli alkoholfri öl till sillen istället (alkohol förtär vi aldrig på havet om vi inte sitter fast i en ankarkätting eller ligger vid en kaj vill säga). Vid närmare eftertanke känns öl och nubbe inte så viktigt trots att det är midsommar på fredag. Betydelsefullare är att få komma iväg och känna vinden rufsa tag i håret och höra havets porlande utefter Wilmas skrov. Ingen alkoholhaltig dryck i världen kan överträffa den goa känslan. Inte ens en gin och tonic, vilket säger en hel del.

Här kommer en liten film från när Kapten dök, men den är dessvärre bara på svenska så ni andra som inte förstår kan istället gå och sätta på en kopp kaffe! 

 

Skepp o Hoj!

Glöm inte ljudet...

 

 

 Over and Out

 
 
 


Kommentera här: