En brakande entré...

 (...när vi kommer till Svenskhuset i Kavalla...)

 

 Svenska Huset i Kavalla, Östra Makedonien, Grekland

 

Plötsligt hör vi hur kottar faller i mängder ute på terrassen. Kapten lämnar sin bok och sitt glas vin och reser sig från fåtöljen för att se efter. Vi har inte hunnit vara i Svenskhuset i mer än någon timme. För stunden är vi helt ensamma i det stora huset. Intendenten som tog emot oss när vi kom, är inte på plats. Tidigare hade hon visat oss runt, genom alla rum och våningar. Som regel är det inte långseglare som besöker huset. Hit kommer författare och konstnärer, inte sällan genom de stipendier som går att söka – allt för att under några veckor finna inspiration i sitt skapande. Men under rådande pandemi är inget sig likt, huset är tomt. När vi traskande följer intendent Elisabeth upp för trapporna mot takterrassen, blir Styrman Pimpsten mäkta nyfiken och hon kläcker frågan.

 ”Har någon stor och erkänd författare eller konstnär gått i den här trappan?”. Styrman tittar ner på sina steg medan hon ställer sin fråga. Trappan är av ljust träslag, svängd och hela huset andas funktionalism, det känns nästan som att befinna sig i en annan tidsepok. Elisabeth tar till orda och svarar ”Henning Mankell har bott här”.

 

I denna trapp har Henning Mankell gått, och Styrman Pimpsten... (kanske att man skulle våga kyssa ett trappsteg...)
 

 

Wow, vi har alltså blivit inbjudna till ett hus i Grekland där Henning Mankell har bott. Här har den store författaren gissningsvis ägnat otaliga timmar åt att skriva på någon av sina romaner. Och när koncentrationen till slut gett vika för tröttheten har han sannolikt sträckt ut kroppen och rest sig för att gå upp på taket och se ut över det blå havet och andas in lite frisk luft. Det känns stort att traska i samma trapp som Henning Mankell en gång gjort.

 

Utsikten från takterassen...
 

 Elisabeth berättar vidare att huset från början uppfördes för att ge bostad åt Svenska Tobaksmonopolets direktörer samt personal som kom till Kavalla för att följa processen, från uppköp av råtobak till färdig produkt. Vid tidpunkten var orientalisk tobak omåttligt populärt att röka i Sverige och i ett led att få in pengar till den svenska statskassan (för att finansiera en pensionsreform och täcka för första världskrigets kostnader) så bildades därför Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Det upprättades ett handelshus i Kavalla, samt residenshus med kontorslokaler (det som idag är Svenska Huset).

 Efter andra världskriget minskade efterfrågan på orientalisk tobak. Nu var det blendcigaretter av amerikansk typ som gällde och Svenskhuset i Kavalla förlorade sin tidigare roll. Tobaksbolagets direktör kom då på att huset skulle kunna användas som gästhem för svenska konstnärer och forskare. Så småningom donerades huset till Svenska Atheninstitutet som äger det än idag.

 

 När det begavs sig så fanns det till och med ett cigarettmärke i Sverige som hette Cavalla...
 

Kottarna faller ännu på terrassen och det blåser rätt friskt. Kapten som just rest sig från fåtöljen öppnar altandörren och kliver ut i blåtimmen, än har inte riktigt solen gått ner. Men han hinner inte mer än något meter ut så hör vi båda hur en stor gren plötsligt ger vika och vi vet inte om det är hela trädet som håller på att falla. Sen, ett rejält brak och en tung duns som får hela huset att skaka. Kapten kastar sig kvickt inomhus och stänger om sig. Genom altandörrens glasruta ser vi ett stort moln av damm, kottar och barr fara runt i luften. Sen blir allt plötsligt tyst och vi kliver ut på terrassen igen. Av trädet som tidigare skymde en stor del av utsikten mot havet, återstår nu bara en kal stam. En tjock gren ligger nere på gräsmattan vid sidan av stammen, medan kottar och barr spritt sig precis överallt. Förvånade tittar vi på varandra, vi inser att vi varit med om något historiskt. Ett träd som sannolikt har lika många år på nacken som huset självt, har gett vika. Ett träd som Henning Mankell tittat på och alla de andra författarna, konstnärerna och forskarna. Kanske till och med självaste direktörerna med familjer, som i tidernas begynnelse kom hit för att ta hand om tobaksimporten till Sverige. Från den tiden då orientalisk tobak var på modet att röka i Sverige.

 

Vi lyfter telefonen och slår numret till intendent Elisabeth och berättar vad som hänt. Hon blir först alldeles stum, men snart faller en kort mening över hennes läppar. ”JAG KOMMER DIREKT”.

 

Plötsligt har en stor gren gett vika... (bilden tagen dagen efter)
 
 Vi tittar ner på gräsmattan och där ligger resterna av trädet, en stor gren och barr och kottar...
Nu finns det mycket att städa...
 
Är det kottar som faller, undrar vi när vi sitter i salongen och smuttar på vårt vin...
 
 

FLER INLÄGG FRÅN VÅRT BESÖK I SVENSKA HUSET I KAVALLA KOMMER INOM KORT, HÄNG I...

 

Skepp o Hoj!

1 Christina:

skriven

Jösses.....😳🤭.... det händer grejer alltså 😄 ..... Ja, det blåser en hel del här med !
I lördags lämnade en CB-365 oss för att segla till ostkusten och det fick bli via Göta Kanal ....🤪🤪🤪..... det har blåst och regnat som bara den .... ca, 50 mm, drygt sedan i lördags 🧐🙃.... och de som seglade iväg fick problem med elen 🤨🤭.... vi håller kontakt med dem och hoppas de och vi hittar lösningen på problemet 👍🏻
Minns soluppgången en av de sista dagarna innan vi for hem från Athen , en bit ifrån en morgon i detta fantastiska vatten med fina vänner på en segelbåt ..... 😘🤗

Svar: Håller ni på att drunkna i regnet där hemma? Tur att familjen varvsnissar inte lider av underbett hi hi hi... Soluppgångarna här är fantastiska, så jag kan förstå att det är ett fint minne. Kram kram
Projekt Sunshine

Kommentera här: