Wilma besöker Skopelos...

(...och här finner vi sinnebilden av Grekland...)
 
 

Skopelos, Sporaderna, Grekland

Förra året blev vi inte särskilt imponerade av ögruppen Sporaderna. På Skiathos fick vi inte ens plats i hamnen, samtliga platser var ockuperade av charterbåtar. Vi lyckades trots allt ankra utan att vare sig störa inflygningen, eller de fartyg som kommer och går. Själva staden var vacker men i vårt tycke lite för turistigt, vi föredrar mer genuina platser. På ön Alonissos la vi till i Patitiri, men där letade sig svall in i hamnen med följden att båtarnas master riskerade slå i varandra. Under natten fick alla båtar flytta sig för att ligga säkert och dålig stämning uppstod på kajen som följd. Skyros gillade vi förvisso, men vi var rätt stressade. Vi hade bråttom till Thessaloniki för att hinna hem till en döende pappa. Våra förväntningar var därför inte allt för höga när vi nu återvände till ögruppen.

Men...

 Efter den underbara ankringsviken på den öde ön Kira Panagia (eller om den inte var öde för enligt Wikipedia bor det 2 ensamma själar där) så seglade vi till Skopelos. Där befinner vi oss nu. Denna ö är känd för sin goda mat och för filmen Mamma-Mia som spelades in här. Skopelos har turism, men det känns ändå genuint. Gott om plats är det i hamnen också, vi kan till och med ligga längst med. Eller om allt beror på coronaviruset som kraftigt dragit ner på antalet turister. Vad vet vi, men vi njuter av denna underbara ö. Vi har ätit deras omtalade ostpaj, njutit grillade räkor på spett, fruktsallad med yoghurt och honung. Uppe på berget åt vi Dakos, det är som en grekisk bruschetta med bröd, oliver, sallad, tomater och feta med ringlad olivolja. Caféet drivs av ett äldre par och deras vuxna dotter och de tillhandahåller den bästa av utsikter. Grönsakerna odlar de själva, likaså apelsinerna de pressar till juice.

 Skopelos är det Grekland vi hade i tankarna när vi första gången kom till landet. Detta är kanske inte vår favoritplats, även om den kvalar in riktigt högt. Men Skopelos är i vårt tycke väldigt mycket Grekland. Kanske är det Mamma-Mia filmen som hjälpt till. Och maten, ja maten... Shit...här håller vi bara på att stapla en massa ord på varandra till ingen nytta. Så gott! Ska du till Grekland så vänd på stenarna lite och hitta guldkornen. Vår kärlek till Grekland var inte omedelbar, men något har hänt. Nu har vi grävt, letat, sett och funnit något som känns enormt gott i hjärtat. Och inte blir det sämre när vi sitter under vårt solskydd och en segelbåt passerar och någon högt ropar ”HELLO WILMA”. Det är en av våra grekiska vänner från i vintras, en av männen som ordnade födelsedagskalas för Kapten innan vi stack ut på segling.

Nu räcker orden och bilderna får ta vid...se och njut! 

Skepp o Hoj!

 Grillade räkor...
 
Skopelos gillar vi...
 
Turister men inte vansinnigt med turister...
 
Där nere ligger Wilma och väntar...
 
Någon har målat blommor på sin fasad...
 
Inte bara vitputsade byggnader...
 
Vi går uppåt för att nå det lilla caféet...
 
Caféet drivs av ett äldre par och deras vuxna dotter, de odlar grönsakerna själva och har drivit stället i 23 år...
 
Här uppe fläktar det, 32 grader i skuggan...
 
Bland det godaste vi ätit trots rättens enkelhet, Dakos. Grönsakerna kommer från deras egna trädgård...
 
Caféets lilla katt såg ut att må bra...
 
Fyra gäster och en bedårande utsikt...coronapandemin för (trots all sin tragedi) med sig positiva sidor. Här slipper vi trängas och ingen stressar, varesig gäster eller personal...
 
 
Staden Skopilos ligger på nordöstra sidan och havet kan vara rätt stökigt här utanför...
 
Mamma-Mia filmen (den första) spelades in på ön och vi blir sugna på att se filmen igen...
 
Klockan är tio på kvällen och det är nästan trettio grader varmt. Vi promenerar mellan gränderna och njuter av lite svalka...
 
Over and Out
 
(o ja...vi vet att vi är enormt bortskämda som kan uppleva allt detta...försök att finn era egna små guldkorn - det gör så mycket för välmåendet...)