I lyxiga kvarter...

 (...känner vi oss malplacerade...)

Wilma är ingen lyxyacht...
 
 
Vouliagmeni, Saroniska bukten, Grekland

Vi spanar in mot land och ser bungalows och lyxhotell och längs med vattnet löper ett soldäck med strandstolar. Stolarna står noggrant utställda på millimetern och dynornas överdrag är fläckfritt vita. Lika vita, fast till klädseln är de uppassare av män som rör sig mellan de få kvinnorna, ja mest kvinnor, som slagit sig ner för att steka sig i solen. Blommiga bikinis och stora solglasögon får drinkar och nya handdukar framburna när så önskas. I våra ögon ser det lite larvigt ut, som en scen tagen ur en James Bond-film där den charmante agentens ursnygga bondbrud på ett femstjärnigt hotell flitigt passas upp av betjänter i vita handskar. Det andas lyx som i Saint-Tropez, men detta är Grekland trots allt. Hur som helst väljer vi att ankra upp framför ett av hotellen för att här vänta in måndagen då vi seglar till Aten (Piraeus). Där har vi bokat hamnplats för vi har ärende att uträtta i huvudstaden.

Wilma ligger i viken framför ett av lyxhotellen...(lånad bild).

Platsen vi är på heter Vouliagmeni och är något av en grekisk motsvarighet till Franska Rivieran. Hit söker sig Atens förmögna. Även de fashionabla nattklubbarna från huvudstaden flyttar hit för att under några sommarmånader bedriva verksamhet här. Skulle vi kliva i land skulle vi snabbt känna oss malplacerade, men nu finns inga planer på det utan vi stannar ombord. Dels ligger viken lite oskyddad för de ständigt snurrande vindarna och svall letar sig in, men framför allt vill vi vänta ut det oväder som ska passera under helgen med åska och regn. Men vi har inga problem att roa oss ombord - vi simmar, fixar, fikar och lyssnar på svensk radio. Kapten passade även på att byta olja och filter på motorn för det var dags, vilket kan vara en skön kontrast till alla longdrinks och kritvita frottéhanddukar på land.

 Svettigt att byta olja och filter i den trettiogradiga värmen...
 
Grekland börjar i allt raskare takt få fler utbrott av coronavirus så när vi är klara i Aten får vi ta en ordentlig funderare på vart vi seglar härnäst. Poros, dit vi tänkt gå har drabbats särskilt och myndigheterna har börjat stänga ner platsen för att förhindra fortsatt smittspridning. Vi vill ogärna bli fast någonstans, för fort går tiden och snart behöver vi ta oss till vinterhamn för underhåll - det är dags att ge Wilma lite kärlek i form av ny bottenfärg. Konstig blev denna seglingssäsong där vi förflyttar oss inte bara utefter väder, utan minst lika mycket utefter vilken inverkan coronaviruset har på oss. Det är därför vi seglar till huvudstaden. Nej, vi är inte sjuka i något virus, men någon hemresa i april blev inte av och hur länge som helst kan vi inte stå på pausknappen. Vi behöver helt enkelt lösa en del praktiskt och Aten är platsen. Dit har vi tio distans.

Skepp o Hoj!

 

 

 

Kommentera här: