Smått och gott...

(...här kommer en rapport från vår plats i Kalamaria...)

 

 

 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekiska fastlandet

 

Vi har nu installerat oss och gjort oss hemmastadda i hamnen i Kalamaria. Nu har vi kopplat upp oss på el och vatten och det känns enastående lyxigt, det var nästan på dagen sex månader sedan vi hade tillgång till landström. Men vi använder elen endast till varmvattenberedaren och elspisen, solen försörjer resten av båten genom sina paneler. Varför betala mer än nödvändigt...?

 Vädret är verkligen bästa tänkbara nu. Med ett stabilt och soligt väder och utan en vindpust så njuter vi enormt. Nätterna är skönt svala och vi sover ännu med öppet fönster, men täckena har åkt i påslakanet. På dagarna är det 24-25 grader vilket är helt perfekt. Skönt att vara på en plats där det blåser mindre, vi höll på att bli galna förra vintern på Naxos...

 

Fint väder och vi röjer ombord...årets räddade bollar (ur havet) plockades fram och vi gav bort dem till barn som med sina föräldrar gick på söndagspromenad i hamnen...kul att glädja andra och samtidigt göra något för miljön...
 
 Kapten oljar in durken till sittbrunnen...
 

 Direkt efter vi kommit hit så började vi fixa med Wilma. Vi har röjt i stuvfack, torkat ur ankarboxen, vikt segel, vädrat kläder, städat och kastat saker. Sittbrunnen har fått kärlek och Kapten har oljat dess durk. Kapten har också schacklat i 50 meter ny ankarkätting (och gjort av med 50). Totalt har vi 100 meter kätting och den äldsta delen hade börjat rosta fast den var galvad. Den visade sig vara av sämre kvalitet och sen den missen köper vi endast det bästa, Lofrans. Allt som tillverkas i Kina är inte bra...

 

Vi vädrar kläder...
 
 Ny kätting kommer på plats...
 
 Kapten skarvar kättingen med en "missing link"...
 
 

 Kapten har lagat toaletten. Lite lustigt så kom kisset ut på golvet fast man gjorde det i stolen. Upptäckten skedde tidigt en morgon av Styrman och när Kapten någon timme senare vaknade så var det första han hörde ”godmorgon älskling..toaletten läcker!” Rätt oromantisk start på dagen!

 

 När Kapten sovit klart fick han laga toalett!
 

Vi håller på att slipa av all färg på styrhytten också. Det läcker in regnvatten i skarven mellan styrhytten och däck och nu måste vi göra något åt det. Wilma är ju en gammal båt och det vet vi ju alla att det blir svårt att hålla tätt på äldre dar, det börjar lätt droppa då. Vi ägnar oss inte åt små-dutt, utan nu plastar vi upp hela styrhytten.

 

 Oj vad han dammar Kapten, han slipar bort den gamla färgen på styrhytten...
 

Kapten har nästan fått en ny fru. Ena dagen så gick Styrman iväg för att duscha. Här har vi tillgång till dusch med kakel på väggarna och ur munstycket kommer varmvatten! Ja ni kan ju föreställa er känslan efter sex månader på ankare. När Styrman kom tillbaka tittade Kapten förvånat upp, frun var förvisso ren men hade nu också en ny frisyr. Framför badrumsspegeln hade Styrman klippt sig själv ”tjoff tjoff” och så försvann tjugo centimeter av hennes långa hår. Nu stod hon framför sin Kapten och dinglade med tofsen...

 

 Nu är inte Styrman Pimpstens hår jättelångt längre, utan bara långt...
 

Ena kvällen hade vi börjat hacka grönsaker till middagen. Då ringde våra tyska vänner och frågade: ”Vill ni komma och göra oss sällskap på Café Design?” Ja tack sa vi och så kastade vi in grönsakerna i kylskåpet igen. Snart satt vi i en trevlig bar och smuttade på ett glas vitt vin och åt enkel plockmat som till stora delar bestod av (...trumvirvel...) grönsaker. Vi fick en enastående trevlig kväll med vännerna som tillika är våra båtgrannar.

 

 Vi sitter med vänner på en bar och umgås, kvällen avslutas med ett fruktfat...
 

Här i Thessaloniki har vi världens vackraste solnedgångar. Jo det är sant, varje kväll är magisk. Solen går ner strax före sju och då står Styrman beredd med kameran. Solnedgångarna är en liten tröst i sorgen efter Felix. Faktum är att våra dagar är lite hektiska för i kölvattnet av hans bortgång har vi att reda upp det han lämnat efter sig, samt att planera för hans begravning. Ibland tänker vi att det var ju krångligt att vi är så långt borta, medan vi i nästa sekund inser att vi (som totalt äger vår tid) har den bästa av förutsättningar. Det mesta går att sköta över telefon och internet. Men snart flyger vi hem och finns då på plats...

 

 Varje kväll får vi en röd solnedgång, sämre kan man ha det...
 
 
Ja det var en kort rapportering från Kalamaria i norra Grekland, vi återkommer snart...
 
 
Skepp o Hoj!
1 Anna / boihusbil.se:

skriven

Vink vink från Spanien :) Kanske en konstig fråga - men är det inte lite tidigt att vinterankra redan? Eller det kanske beror på att ni ska hemåt Sverige en sväng?

Svar: Vink vink. Att vi lägger Wilma i säker hamn beror på att vi ska hem och begrava en pappa. Vår ursprungliga plan var att efter södra Peloponnesos segla österut längs med Kreta och därefter uppleva alla de många öarna som finns nära den turkiska sidan tills vi beräknade nå Thessaloniki till första december - detta för att därefter under ett par månader lägga oss i vintervila för service och underhåll. Men istället har vi seglat på hårt och gjort långa seglingspass i emellanåt taskigt väder. Vår förhoppning var att hinna hem innan Felix dog, men trots vår ambition så hann vi inte. Riktiga hamnar, dvs marinor finns det inte så många av i Grekland, de flesta hamnar är bara halvfärdiga stenpirar byggda av EU-pengar och där finns ingenting annat än ett par pollare att fästa tamparna i, det är ingen plats man lämnar sin båt för att åka hem till Sverige. I Sverige blir vi nog ett tag, vi har rätt mycket att reda ut och Wilma önskar därefter vård och kärlek, vi har inte ens några biljetter beställda för tillbakaresa. Så om framtiden vet vi inte så mycket. Att segla på heltid sliter hårt på båt. De flesta andra längeseglare slutar sina säsonger i september-oktober i Medelhavet, vår ambition var att segla nästan året ut. Bra att du ställer frågor när du undrar, båtlivet skiljer sig nog mycket mot husbilslivet. Ha det så gott.
Projekt Sunshine

Kommentera här: