Tänk att det aldrig passar...

(...men vilken tur att det bor en klurig gubbe i kölsvinet...)
 
 Nya ljuddämparen passar säkert som en smäck i en modern båt...själva får vi bygga om...
 
 
Kalamaria, Mellersta Makedonien, Grekland
 
Ibland undrar vi lite stilla hur andra seglare klarar sig när det kommer till båtunderhåll och reparationer. Kapten Betong tillhör den sorten som gärna tar i tu med saker innan de gått sönder där han förbättrar, lagar och underhåller. För det är som en oskriven lag - att båtar går sönder. Ideligen. 
 
Så vad gör en seglare som varken har kunskap eller lust att meka sig runt i världen? Ja antingen får man vara förskaffad med en väldans stor plånbok (och det hjälper inte alltid ändå, ifall något går sönder mitt ute på havet) eller så får man väl lära sig längs med vägen tänker vi. Om man nu inte som Kapten redan innan avsegling hade en omfångsrik kunskap med sig i bagaget. Det finns snart ingenting som han inte har skruvat på, skulle väl vara rymdraketer då. 
 
Wilma är ingen dussinbåt och därför så är reservdelar och båttillbehör inte tillverkade efter hennes mått och behov. Så Kapten får alltid mer eller mindre bygga om eller modifiera. Det finns både för- och nackdelar med en uddabåt, vi ser det som en fördel då Wilma är robust och säker.
 
På knappa dygnet så kom den nya ljuddämparen (med kombinerat vattenlås), vi jublade för vi har planer på att ta med våra gäster på en dagstur med Wilma (än dröjer det några timmar innan de trillar in och vi berättar snart vem). Men den nya ljuddämparen kunde vi inte bara montera sådär utan vidare, den kan ju inte hänga i luften. 
 
Först fick Kapten kalla fötter då den verkade vara för stor. Men efter lite vridande och vändande så fann han ett bra läge. Den behövdes dock monteras i något, och Wilma som är byggd i betong är ju stenhård. Man borrar ogärna och fäster något i den om man inte måste.
 
Kapten tog på sig tänkarmössan. Mellan motorbädden och sovrums-skottet kunde han montera en tvärslå och på denna bygga en distans som ljuddämparen kunde fästas i. 
 
Sagt och gjort, men nu stämde inte längden på avgasslangen längre. Så det blev att skarva den. Nu råkar Kapten segla runt med ett tvåtums rostfritt rör som passade perfekt som övergång i slangskarven. Bara en sån sak, för det räcker inte alltid med kunskap - man måste ha material också. Och ombord på Wilma finner man allt möjligt och omöjligt (ni skulle baxna o ni visste vad vi seglar runt på). 
 
Efter tre timmars mekande så såg båten ut som ett slagfält; madrasserna i salongen, halva verkstan på toaletten, verktygen ute på däck...det slipades, borrades, kapade och sågade. Allt på solenergi. Materialen som användes var polykarbonat (den fick vi i Portugal av S/Y FAIR - tusen takk!) Mahogny, rostfritt rör, diverse bult och skruv och slangklammer. 
 
Efter fem timmar kunde vi provköra motorn och allt fungerade strålande. Men utan en massa material, verktyg och ström ombord så står ju sig den mest ambitiöse rådlös. Positiva tankar och vilja räcker inte alla gånger. 
 
Så, gästerna kan komma och Wilma går att köra på nytt. Och kölsvinet är så vitt och fint så där kan man traska runt med vita strumpor nu utan att bli smutsig. Om man är tillräckligt kort i växten vill säga (typ trettio centimeter). Hur som helst, helt och rent!
 
Nu är det monterat och klart!
 
 
Skepp o Hoj!
 
1 Christina:

skriven

Men.... va skönt😃😎
Så glad man blir när man får ihopet 😉
Bra med tänkarmössa.... tanken kommer osökt in på Oppfinnar-Jocke 😃😃🤗
Fint när Aha-känslan infinner sig, då sitter man så stolt och bekvämt senare 🤗😍
Härligt, väntar med spänning på besök då 😃👍🏻
Ha det gott nu 😘🤗

Svar: Ja tänkarmössa är bra...och Kapten brukar få ihop det. Vi trodde det skulle bli mycket krångligare, att vi inte skulle ha material och behöva springa runt på stan och leta. Men som sagt, nu kan vi luta oss tillbaka och bara njuta. Kram kram!
Projekt Sunshine

Kommentera här: