Full rulle...

(...ombord och säg hej till hyllan Hubert...)

 

 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Vi fortsätter att utveckla båten och vi känner att Wilma börjar bli så där enormt trivsam och trevlig som en året-runt-båt bara kan bli.

 

För oss har det varit viktigt att skapa ett praktiskt och trivsamt permanentboende ombord och arbetet med att utveckla och förbättra slutar aldrig. Mycket handlar om känsla (vid sidan av det praktiska) och vi vet vad vill uppnå. Vi vet bara inte riktigt alltid vilken väg som leder oss dit.

 

Något trevligt med långsegling, är att man titt som tätt blir inbjuden till andra seglare för en fika eller en solnedgångs-drink, en så kallad sundowner. Till arrangemanget brukar höra att man får titta runt i båten vilket vi tycker är jätteskoj. Man suger åt sig idéer och super in känslan. Männen brukar dyka ner i maskinrummet där de studerar motorn och räknar kolvar samt studerar båtens elförsörjning. Kvinnorna brukar samlas kring båtköket och där visas och demonstreras olika förvaringslösningar under stora applåder.

 

Ju mer udda typ av båt desto mer intressant känner vi generellt, men ingen regel utan undantag.

 

Endast ett fåtal båtar vi har varit inne i har gett oss en sådan där makalöst fantastisk känsla - fem poäng av fem möjliga. Uppskattningsvis har vi bara erfarit tre stycken efter att ha varit inne i hundratals båtar. Där har båtägaren lyckats skapa ett varmt och ombonad hem som är praktiskt och välfungerande - men samtidigt startklar på några få minuter. Detta utan en minsta känsla av fem-veckors-semester-boende. Inte sällan doftar det nybakta bullar när man dyker upp vilket inte gör saken sämre.

 

Långt ifrån alla båtar är så...

 

En del segelbåtar ger dig känslan av sommarstuga och tillfälligt boende, något vi intensivt försöker bygga bort på Wilma. Seriebyggda båtar i plast dominerar denna kategori. Ombord ser man inte en pinal ligga framme och allt döljs bakom luckor och skåp och man är lite rädd att ens fjärta för man tänker att det säkert finns ett givet stuvfack även för dessa doftbomber. Rak som en fura i ryggen sitter man under besöket för det finns liksom inget att vila ögonen på riktigt. Minimalism gillar vi, men finns det inga tecken på att människor ens existerar där så känns båten opersonlig och inger ett kalt intryck. En eventuell rulle med hushållspapper bor instuvad i ett skåp och du funderar frenetiskt över vilken skåp det kan vara! Hmm...andra raden till höger på babords sida...?

 

Andra båtar, inte sällan mer udda objekt tenderar tvärtemot att innehålla en bohemisk och avslappnad besättning med allt vad det för med sig. Båten saknar vettiga stuvutrymmen och allsköns prylar ligger ständigt framme. Ofta ligger det saker i soffan så man måste böka undan halva inredningen innan man får ner sin lilla stjärt, likt förbaskat får man en knallgul massageboll i baken. Till båtens rekvisita hör en drömfångare som dinglar från en noga utvald plats, såsom båtens ratt. Ombonat, men alldeles för rörigt så det kryper lite i oss för vi inser att det kräver en massa tid att stuva undan allt bråte varje gång man ska ut och segla. Eller om sakerna helt enkelt får rulla runt så bäst de önskar i sjögången, det kanske ska vara så helt enkelt?! En eventuell rulle med hushållspapper ligger slängd i soffan tillsammans med andra prylar..om man nu kommit ihåg att köpa en ny sedan man drog sista arket...eller om rullen låg på navigationsbordet...eller i sittbrunnen...var sjutton har vi lagt den!?

 

De flesta båtar är tack och lov någonting mittemellan...

 

När vi ser en båt med med smarta och praktiska lösningar som samtidigt andas trivsel - då blir vi som lyckliga kalvar på grönbete. Ett hem där var sak har sin plats, där ordning råder så fria ytor skapas men samtidigt tillåter att en del personliga tillhörigheter syns för åskådaren (typ en uppslagen bok och då inte besättningens smutsiga lingeri (damunderkläder)). Att det flytande hemmet är planerat utifrån att det i första hand är en båt som är ämnad att användas. Den ultimata mixen, ja hittar man den, ja då är man hemma! Detta är en utmaning för var båtägare då hela ens bohag ska rymmas på en extremt liten yta och samtidigt hålla båten seglingsbar och någorlunda seglingsklar.

 

Vi arbetar frekvent med små förbättringar ombord på Wilma, allt för att skapa detta praktiska och samtidigt trivsamma hem. Nu hade turen kommit till hushållspappret som sedan två år farit runt i kabyssen utan fast adress.

 

Vi hade när vi lämnade Sverige en klassisk Torky-hållare för vårt hushållspapper, vi köpte hållaren enkom för ändamålet men tji fick vi. Senaste gången vi fann papper som passade i hållaren var i norra Frankrike - för två år sen! (Vi trodde i vår enfald Torky-konceptet var worldwide – eller i vart fall EU-standard.) Så när vi åkte hem till Sverige nyligen så skruvade vi ner Torky-hållaren och tog med den hem, där den nu bor i vårt förråd i Halmstad.

 

Vi behövde istället finna en annan lösning, en permanent plats för vårt hushållspapper. Inte sällan ser vi andra båtägares lösningar i frågan. Antingen så bor hushållspappret utan adress och den flyttas runt (så som vi haft under de senaste två åren) eller så har man trätt ett snöre igenom rullen och hängt upp den någonstans i köksregionen. Men på Wilma finns ingen bra plats i takhöjd och vi gillar inte riktigt att saker hänger och dinglar vare sig på karlar eller i båtar. Vi vill att saker ska stå upp - eller i vart fall ligga stilla.

 

Men så klack det till i Styrman och hon kom på en idé. En liten hylla har nu sett dagens ljus och på den så bor Herr Hushållsrulle. Det spelar ingen roll om det är full rulle eller halvtom sådan, den står lika bra och praktisk oavsett. Den passar alla slags rullar oavsett land vi besöker. Pappersrullen är lätt att byta eller plocka bort och den har en central plats så ruffhäxan kommer åt när hon lagar mat. Likaså finns den en armlängd ifrån mekanikern när han servar motorn. TA DA!!! Lilla pappershyllan Hubert...

 

 Lätt att dra ett ark...
 
 Ett splitsat snöre går genom rullen och hela härligheten är fäst med en kabinhake under navigationsbordet...
 
 För att få lite schwung i snöret så inte allt fladdrar, så är detta fäst med ett gummiband i ena änden, det göms inne i rullen så fint...
 
 ...så här!
 

Så nu har ännu en sak som funnit sin rätta plats ombord...sjösurrat och lätthittat! Vi fortsätter vårt idoga arbete och vad det lider så ska vi bjuda in er med bilder och film så får ni se hur Wilma sakta förbättras – vi är långt ifrån klara – men på god väg! Håll ut gott folk!

 

 

Skepp o Hoj!

 

PS...en annan knasig lösning håller på att se dagens ljus...vi har inte slutat skratta än, men den är genialisk! Tids nog så får ni se!

 

 

 

Kommentera här: