Vi firar Kapten på ön Agios Efstratios...

(...med lokalproducerad mat och dryck i dagarna tre...)

 
 

Agios Efstratios, Nordegeiska Öarna, Grekland

 

Vi har under dagen varit uppe på höjden av den lilla ön och tittat på utsikten. Vi har sett ut över Agios Efstratios dalar och bort mot den blå horisonten. Agios Efstratios är en avlägsen men sjusjungande genuin ö och den har inte nämnvärt blivit påverkad av turism. Och konstigt vore det väl annars för ön ligger tämligen ogästvänligt till och lite ensamt mitt ute i havet. Ön har ingen flygplats och det är endast med båt man kommer hit, med egen eller färjan som går någon enstaka tur per dag. Men det förutsätter ju förstås att det inte blåser för mycket så att turen ställs in, för nu befinner vi oss centralt där den ökända hårda meltemi-vinden drar fram.

 Den lilla byn Agios Efstratios på ön Agios Efstratios...
 

 Vi har lagt till i den lilla hamnen på nordvästra sidan av ön vilken även är den enda byn på ön. Här finner man en liten byskola, en kyrka och ett par tavernor. Även en enklare butik att kunna köpa lite grönsaker och förnödenheter i men den är så liten att butiken knappt är synbar från utsidan. Det mesta livet verkar kretsa kring hamnen där fiskegubbarna rensar sin fångst och lagar sina nät. Fiskebåtarna ligger på rad och är välskötta och glatt målade. Husen närmast hamnen har bestrukits i pastellernas färger och är de enda husen som står kvar sen ön drabbades av en jordbävning år 1968. All övrig bebyggelsen förstördes då men här och där längs med sluttningarna ser vi ruiner från den äldre bebyggelsen. På vintern bor femtio tappra själar här som överlever med små medel, främst genom fårskötsel, odling och fiske. Om sommaren växer invånarantalet till ett par hundra.

 

Den största behållningen man har av ett besök på ön är människorna här. De hälsar och vinkar och tar gärna kontakt. Att man inte kan kommunicera på ett gemensamt språk verkar inte bekymra Efstratios-borna. Barnen leker på byns gågata till sena kvällen och de kommer gärna fram och hälsar på oss där de tränar sin oövade engelska med ett nervkittlande ”hello”. Därefter springer de generat och exalterat iväg under en kaskad av fnitter. Emellanåt dyker barnen upp på tavernan bland gästerna för att hälsa på en av gästernas lilla hund och de betraktar nyfikna den ödla som dykt upp på stenmuren intill. Innan de försvinner så passerar de vårt bord och ger Kapten Betong en HIGH FIVE i farten på vägen ut och skratten ekar mellan husen. Barnen stör inte, tvärt om verkar de lekfulla och glada och i brist på kompisar så består gänget av alla åldrar, från den lilla söta tvååringen i vitblommig klänning som kommer tultande på efterkälken till den lite mer vågade killen på tolv-tretton år som tar täten. Överallt ses närvaro av föräldrar och andra vuxna.

 

Kapten fyller år i veckan så vi valde att släppa på lädret och skämma bort oss lite extra. Födelsedagen är en fin ursäkt för samtidigt känns det som en fin gest att hjälpa den lilla befolkningen på ön att överleva genom att spendera våra slantar här så de får lite inkomst. Det är ju trots allt gratis att ligga i hamnen. Den första kvällen slog vi oss ner på tavernan som ligger till vänster om den som ligger till höger. När vi slagit oss ner vid bordet så kommer en ung man fram och hälsar oss välkomna. Meny?!! Nej det har vi ingen. Men idag har vi bläckfisk, hummer och sardiner att välja på.

 Vi slog till på bläckfisken, hummern kändes lite för lyxig för än var det inte Kaptens födelsedag. Till detta så beställde vi bröd, tzatziki, grekisk sallad samt öns specialitet, grillad kalathaki-ost. Gemensamt röstade vi på ett lokalt vin tillverkat på grannön Limnos. Maten och vinet lät sig smakas mycket väl och det var fantastiskt gott. Att inte ha så mycket att erbjuda sina gäster känns väldigt genuint, duger det inte så är det ju bara för dig som gäst att försvinna från ön. Men tvärtom så anpassar man sig väldigt fort och själva upplever vi oss som allt mindre kräsna ju längre tiden går och ju fler ställen vi besöker. I Sverige är vi i mångt och mycket otroligt bortskämda som har så mycket att kunna välja emellan kring det mesta. Med hela bordet uppdukat av fat framför oss så satt vi länge och njöt och öns vilda katter tyckte nog vi var snåla som inte delade med oss, de satt förväntansfulla och hoppades på muren intill.

 

 Tre-fyra gästbåtar ryms i hamnen och Wilma ligger väl skyddad från blåst och svall...
 

I hamnen ligger vi bra, på den bästa platsen av de tre-fyra som finns. I nödfall kan man lägga sig mot ytterpiren men den stora färjan kommer någon gång per dygn och drar upp svall. Vår plats ligger på insidan av den inre piren och vi ligger längst med kajen, en lyx som vi inte haft på länge. Hamnen erbjuder toaletter och duschar vilket inte hör till vanligheterna här i Grekland, funktionella men enkla skulle man kunna kalla dem.

 Den andra dagen då vi promenerade upp till toppen så blev vi törstiga efteråt. Så vi slog oss ner vid den andra restaurangen, den som ligger till höger om den vänstra. Ägaren hälsade oss välkomna och vi berättade att vi inte ämnade äta, utan att vi bara behövde vätskepåfyllning i värmen. Vi kände att det skulle smaka gott med en iskall öl och vi fick några förslag på välkända ölmärken att välja mellan. Men så säger ägaren och plirar med ögonen och lutar sig fram ”om ni vill så kan ni få smaka på min egentillverkade öl, det är en ale”. Självklart kunde vi inte motstå erbjudandet. Ägaren berättade mer om sitt öl, om hur han tillverkar det i köket hemma med enkla medel, i en kittel och att han har sin fru och sina tre barn till hjälp. Därför står det ”five stars” på etiketten för att familjens fem medlemmar tillsammans hjälpts åt. Det är ju verkligen sådana historier man önskar få höra så man känner att man kommer nära människorna som lever och bor här. Vi berättade vidare att vi kommit hit med egen segelbåt och snabbt replikerade han ”jag vet – ni är den svenska segelbåten som kom i går”. Ja till denna ö dyker man inte upp obemärkt.

 

 På öletiketten står "by 5 stars homebrewery", tavernaägaren brygger sitt eget öl tillsammans med sin fru och deras tre barn och de utgör en stjärnfull skara om fem.
 

 Och hur smakade ölen då. Ja, nu får nog svenska ölbryggare se upp för här på Agios Efstratios bor en oupptäckt ölmästare. Alen smakade friskt och var precis lagom besk för våra smaklökar med fina toner av humle och glädjande nog inte alls för söt som en del ale kan vara. Efter att Kapten druckit upp sin öl så gick Kapten fram till ägaren med den tomma flaskan och pekade på den och sa ”there must be a hole somewhere in the bottle because the beer ran out too fast...”. Ägaren skrattade gott och reste sig från sin stol för att hämtade en ny flaska åt Kapten. När flaska nummer två dök upp så passade vi på att fråga om vad som finns på menyn för nästkommande dag, att vi ämnade komma tillbaka för att fira Kaptens födelsedag. Vi fick då veta att det inte skulle finnas någon fisk för fiskegubbarna skulle få ledigt. Men däremot kunde han erbjuda lamm, från öns egna såklart samt att vi inte fick missa hans fru hemmagjorda köttbullar. Så tillade han med ett brett leende ”kommer ni tillbaka i morgon så bjuder jag på två öl som födelsedagspresent!” Ja så fick det bli, vi har anledning att återkomma.

 Egentligen finns det inte så mycket att se och göra på ön Agios Efstratios. Men den som inte lätt lider av lappsjuka och som gärna knyter kontakt med lokalbefolkningen har mycket att vinna på ett besök. För vår egen del så njuter vi av detta lugn och den genuina känslan som finns här, så till den grad att vi valt att stanna ett par dagar extra. På vägen tillbaka från vår ölprovning så blev vi stoppade av den gamle fiskegubben som har sin båt en bit från Wilma. ”Port Police har sökt er och de vill att ni går dit”. Ja ha...vad kunde de vilja oss undrade vi och för säkerhets skull så tog vi med våra pass och alla båtpapper och knatade dit. Två män hälsade oss välkomna och de informerade oss om att det kommer att pågå en militärövning såväl på land, i luften som på havet under veckan. Därtill ville de veta när vi lämnar och vilken nästa destination skulle bli. Lesbos berättade vi och han bad oss då hålla ett litet extra öga efter migranter på drift i små båtar. Varje vecka fångas flyktingar upp som försöker ta sig från Turkiet till Grekland och senast häromdagen så omkom tolv migranter på havet inte långt härifrån. ”Ser ni något så ropa upp Port Police på kanal 12 och ange position”, var deras uppmaning. Vi tackade så mycket för informationen och pratstunden kring fotboll och Zlatan och innan vi gick därifrån så tittade tjänstemännen på våra papper att de var i sin ordning. Med såväl seglingstillståndet DEPKA som seglingsskatten TEPAI betald så var de mycket nöjda, och så även vi.

 Innan vi drar vidare så ska vi fira Kapten som fyller. Sen blir det en lång dags seglats till ön Lesbos där vi ska fira midsommar. Har vi tur så blir det med seglarvänner. Men mer om det berättar vi längre fram.

 

Skepp o Hoj!

 

 Under seglatsen mellan Limnos och Agios Efstratios påbörjade Kapten bytet av revsnören på storseglet, vi vill ha dem lite längre för de gamla går nätt och jämnt runt bommen. Vi förbereder oss för hårda meltemi-vindar då vi närmar oss högsäsong för denna. Faktum är att vi hittills på fyra år inte har revat en enda gång, Wilma är tung och har inte så stora segel så hon behöver tvärt om lite vind för att hon ska segla bra...
 
 Den nya längden på revsnören...ett snöre bytt av sju så här långt...
 
 Det här är byn Agios Efstratios...år 1968 drabbades ön av en jordbävning som förstörde nästan alla husen på ön...
 
 Men det finns några få hus kvar från den tidigare bebyggelsen, mer eller mindre i ruiner...
 
...den här klassar vi som ruin...
 
 ...ska vi köpa kåken undrar Kapten...vi gillar ju projekt av stora slag...
 
På ön växer en speciell sorts ek och tar man sig en bit från ön så kan man beskåda stora täta ekskogar...
 
 De få människorna som bor här lever enkelt men har till synes ett gott liv, definitivt ett liv fritt från stress...
 
 Centrum ligger längs med en gågata där byggnaderna är relativt nya efter jordbävningen 1968. Här samlas familjerna för umgänge om kvällarna när temperaturen sjunkit till lite behagligare nivåer. Ett par tavernor och en liten butik med det absolut nödvändigaste går att finna här...
 
 Humlor och bin finner vi gott om och i folks trädgårdar finns fruktträd och alla har till synes sin egna lilla grönsaksodling på baksidan av bostadshuset...
 
 Uppe på höjden finns en vacker kyrkogård med utsikt över Egeiska havet...
 
 En vacker plats att ha sin sista viloplats på...
 
 Grekland är känt för lång livslängd på de mindre öarna som är mer isolerade från omvärlden där människorna i mångt och mycket lever av den mat de själva odlar och producerar. Lite nyfikna gick vi runt bland gravarna och läste vid vilken ålder dessa dött vid. Den stora majoriteten hade dött vid en ålder mellan 90-100 år, den yngsta var 77 år. Man lever till synes ett gott liv på Agios Efstratios.
 
 Så nu hoppas vi kunna förlänga våra egna liv med några dagar eller veckor genom att äta och dricka av den lokalproducerade maten här...kan behövas då åren går och Kapten fyller år i morgon! Hurra för Kapten Betong!
 
 
Här är vi just nu, den inringade ön är Agios Efstratios...
 
 
Over and Out
 
 

Kommentera här: