Meltemi på gott och ont...

(...i den friska vinden kysser Wilma en kaj men det är myggfritt och vi hinner serva motorn...)

 Kapten passar på att serva motorn medan det blåser...
 

 Chios, Nordegeiska Öarna, Grekland

 

Efter ett par nätter vid den välskötta och vackra ön Oinousses så styrde vi kosan mot grannön Chios. Vi hade från seglarvänner fått tips om en gratishamn strax norr om huvudorten på ön. Hamnen skulle vara fri från passagerarfärjor så vi skulle slippa svall från dessa samt att man kunde ligga gratis längs med en stabil och väl skyddad kaj. Mumma med andra ord!

 

En hamn skulle sitta fint för det var utlovat ihärdiga meltemivindar samt att vi hade en planerad motorservice att göra på Wilma. Trippmätaren hade precis passerat 500 gångtimmar sedan vi för första gången startade vår nya motor på varvet i Portugal år 2017. Ja för er som följt oss minns kanske hur vi i dammet i Amora slet med att kränga ut den gamla Forden och vinscha ner en sprillans ny knallgul Vetus i motorrummet. Där Kapten fick bygga om motorbädden och förlänga propelleraxeln medan en rad kritiska ögon följde vårt arbete. Men resultatet blev toppenbra och nu med två seglingssäsonger i ryggen så kan vi konstatera att vår motor på 85hk går som en klocka och den drar blott 1,6 liter per timme.

 När vi hade satt segel utanför Oinousses hamn så tog det inte någon längre stund förrän vågtopparna började skumma vita och när vi kom mitt för sundet så yrde vattnet rejält och vinden slet i oss. Det är inte ett helt ovanligt fenomen här, att det bildas accelerationszoner mellan öarna. Enligt väderprognosen var det utlovat vindstyrkor kring fem-sex meter per sekund men det blåste gott och väl tio meter per sekund, sannolikt mer - och vinden piskade vattenytan så den blev toppig och bångstyrig. Vi hade beräknat överfarten till två och en halv timme men Wilma dundrade på i närmare nio knop och bara efter någon timme var det dags att lägga till.

 

 Hej vad det går...Wilma gör närmare nio knop som mest...
 

Strax utanför hamnpiren så övervägde vi ett tag om vi skulle vända upp mot vind och ta ner seglen utanför, så som vi brukar. Men att stå framme på fördäck och balansera i det upproriska vattnet lockade inte, speciellt inte som vi visste att det innanför hamnpirarna lugnade sig. Men att dundra in i hamn med storseglet uppe är ju inte heller en helt lustfylld tanke, särskilt inte i denna hamn där hamninloppet är smalt och det ligger uppgrundningar på båda sidor om. Vi vägde för och emot och vi tog beslutet att segla in i hamnen.

Vi blev fullt varse om vädrets karaktär när vi kom in genom det smala inloppet. Det första vi såg var att det gick gäss på vattnet även inne i hamnen och vi insåg att väderleksrapporten sällan stämt så dåligt. Med full vind i seglen så hade vi god fart genom den smala passagen och Wilma dansade fram till båtgrannarnas stora förvåning. De undrade nog alla vad vi gjorde ute på havet i detta väder. Men kanske även varför vi seglade inne i hamnen. Med Styrman vid rodret så sprang Kapten fram på däck så fort vi kom upp i vind och tappat fart och på några sekunder så hade Kapten slitit ner storseglet. Samtidigt så fick vi se att det bara fanns en ledig plats kvar längs med kaj och den låg precis bredvid, parallellt om oss. Oops så fort allt behövde göras. Styrman fick se till att hålla Wilmas nos upp mot vind utan att köra längre fram för vi ville inte missa vår kajplats och behöva vända. Kapten fick fort på ett par fendrar och då först kunde vi styra in mot kaj och slänga över förtöjningar till hjälpsamma båtgrannar som stod beredda. Allt gick fint även om Wilma kysste kajen en aning kranbalksvis och lite färg skavdes av. Men vi tar skadan med ro för av en händelse så seglar vi runt med färgburkar i vår last. Vi hinner nog fixa skadan medan vi ligger på Chios och väntar ut meltemivindarna.

 

Aj aj aj...i busvädret körde Styrman Pimpsten in i betongkajen...men vi fixar snart skadan...
 

Det kändes lite larvigt att konstatera att vinden bara ett par timmar senare dämpat sig rejält. De grekiska flaggorna på landbacken stod förvisso styva ut från sina stänger men det gick inga gäss på vattnet inne i hamnen och det gick att promenera på kajen utan att se ut som ett lutande torn från Pisa. Ja den beryktade meltemin kan ställa till det men vi tycker för det mesta om den då vi inte har bråttom och har tid att vänta ut den. Framför allt så går det ju att segla (så länge man inte ska rakt norrut) för vinden är stabil och pålitlig om än i starkaste laget emellanåt. Men den är även bra för den minskar risken att drabbas av Nilfeber.

 Den grekiska Folkhälsomyndigheten har i dagarna gått ut och varnat för denna smitta, nilfebern, där alla som vistas i landet ombeds att vidta försiktighetsåtgärder och skydda sig mot den. Storbritannien avråder sina medborgare från att att besöka vissa områden i Grekland där den härjar som mest, det gäller främst platser som har stillastående vatten. Nilfeber är ett virus som sprids med myggor och blir man smittad så löper man risk att drabbas av hjärnhinneinflammation. Blir man stucken av en mygga som bär på West-Nile-viruset så behöver man inte bli sjuk men tjugo procent får influensaliknande symptom med feber, huvudvärk, muskelvärk och illamående. Tyvärr får några av dessa hjärnhinneinflammation som, om man har otur, kan leda till döden. I Grekland ser man ökade fall av Nilfeber och femtio personer dog förra året. Så det är därför vi lovsjunger den ihärdiga grekiska meltemivinden. Dagar det blåser rejält är myggfria. Men innan vi visste om faran med West-Nile-viruset så har vi besvärats av mygg, framför allt när vi var i Thessaloniki och Halkidiki, vilket är två av de värst drabbade områdena i landet. Då Kapten inte tål myggbett i största allmänhet så började vi skydda oss rejält redan då och sedan ett par månader tillbaka så sover vi med myggnät samt att vi har myggmedel av olika slag. Är det gott om mygg där vi är så baddar vi in ansikte, händer och fötter med vinäger innan vi går och lägger oss för myggen verkar inte tycka om den doften och de lämnar oss ifred.

 

 Myggnät, myggmedel, myggarmband och vinäger är vår arsenal mot mygg som sprider nilfebern...
 

Så vad säger man, är meltemin bra eller dålig? Ja det mesta har ju två sidor och tack vare att vi är lite hänvisade att ligga i hamn medan det blåser över så slipper vi såväl mygg som att vi har tid att gulla och sköta om båten. Här på Chios finns dessutom bra mataffärer till låga priser så nu passar vi på att bunkra upp så vi har fulla skåp tills vi släpper kajen och fladdrar söderut igen. Ser ut att kunna bli i veckan.

 

Skepp o Hoj!

 

 Friska vindar på havet och vi seglar rysligt fort med vår tunga betongbåt...
 
 Efter ett par timmar så har den värsta blåsten lagt sig men flaggorna står ändå rakt ut från sina stänger...
 
 Kapten studerar matarpumpen på motorn som av någon anledning tar lite väl lång tid på sig att bygga upp trycket så vi får förlänga tiden i tändningsläget. Dels så var filtret rejält igensatt och det skulle ju ändå bytas nu när det var dags för service. Därtill så fann Kapten att en jordkabel satt lös så kontakten har nog varit bristfällig. En god sjöman arbetar förebyggande. 
 
Gratis är gott. Här ligger vi kostnadsfritt men det finns ingen elektricitet eller vatten på kajen. Men vi har solpaneler och för tillfället så arbetar vindgeneratiorn för fullt. Vatten hittar vi en kort promenad bort och mataffärerna bjuder på brett sortiment till låga priser. En praktisk plats att stanna till på...
 
Fakta att läsa om nilfeber finner du på Folkhälsomyndighetens hemsida och här kommer en artikel från brittiska The Guardian kring ämnet.

 Over and Out

 

 

 

 

 

1 Christina:

skriven

Hejhopp....😳😳😳 .... här går det undan puuuh....🤭 Sånt där läge jag passar som mistlur...... jösses va gott o mysigt att ligga å lyssna på ” Ring så spelar vi” och samtidigt läsa Tjopparnas blöta färd på havet.... ni e tokiga men helt underbart härliga 😉😘🤗😃 Idag blir det ryggläge i ett fantastiskt härligt väder .... redan nu är det +24 grader och himlen är klarblå 👍🏻😍
Ha det gött 😘🤗

Svar: Ha ha ha...mistlur...ja vi kan se synen framför oss...så kanske skönast är att konstatera att du inte mönstrat på Wilma utan ligger hemma med gubben och myser i solen och läser blogg och lyssnar på radion. Kram
Projekt Sunshine

2 Christina:

skriven

Ljuvliga underbara människa ....😀😀😄😄😎😎😎😘...... har inlägg fungerat sedan 29 juni ....😳😰😅😍😍😍
Jag hänger med på redan och såg nu ikväll på nyheterna ang, storm o elände i Halkidiki 🤭🤭🤭😲😲😲
Hoppas det är lugnt runt er nu....😶😶😶
Var rädda om varandra 😘🤗

Kommentera här: