Det heliga berget Athos och nattsegling...

(...vi passerade munkarnas näste på vår väg till Limnos...)

 
 

Limnos, Nordegeiska Öarna, Grekland

 

Vi fick en glimt av munkarnas egendomliga näste ute på Athoshalvön efter vi lämnat Ammouliani. Med en god marginal passerade vi landremsan utan att riskera bot eller tillsägelse där vi som närmast var 0,8 distans från kusten. Vi höll alltså ut ungefär det tredubbla mot de tillåtna avståndet om 500 meter. Med kikare i högsta hugg så spanade vi in mot land och vi såg ett par kloster och ett par mindre hamnar. Men vad som däremot överraskade oss var alla bostadshus (i vart fall så tror vi det var bostadshus) och de var förvånansvärt många till antal. Förhållandevis moderna såg husen ut att vara och vi som i vår enfald trott att munkarna bodde i omoderna kloster från 1000-talet eller kanske till och med i grottor vid foten av det heligaa berget Athos. Men det vi såg med hjälp av vår kikare var tegeltak och flervåningshus och intill dessa stod solpaneler som glittrade mot solen. Några av husen hade byggställningar vilket vittnade om pågående byggnation eller reparation. Internetuppkopplingen var superb, vi testade den längst utanför spetsen av udden på långt avstånd från civiliserade master. Vi misstänker starkt att munkarna surfar mellan bön och fasta, vit rök ur skorsten verkar förlegat kommunikationssätt.

 Hur det egentligen ligger till med saker på Athos kan vi ju inte veta, men hyggligt modernt verkar munkarna leva om än enkelt. Vi läste någonstans att tiden stått stilla på halvön. Ja inte bokstavligen då men bland annat så tillämpar de en äldre tideräkning. Alla som reser dit får ställa tillbaka sina klockor och almanacka med sju timmar och tretton dagar.

 

 Det heliga berget Athos och dess typiska lilla molntuss på toppen...
 

Vi kan känna att vi kanske drog lite förhastade slutsatser om munkarnas liv fram till vi såg husen, solpanelerna och fann ett starkt internet. Vi hade tänkt att de nästan inte skulle känna till vokabulär som dator och solpaneler, än mindre känna till hur man använder dessa ting. Vi trodde att nästan ingen utveckling alls skett sedan de första munkarna slog sig ner på Athos för närmare tvåtusen år sedan. Men vid närmare eftertanke så förstår vi ju att ingen levande människa på Athos är född där, alla har ju kommit dit utifrån. Vi gissar att man väljer att bli munk senare i livet och före dess levde man nog ett rätt så vanligt liv, ett liv ungefär som vi andra lever. Ja för födda på Athos är de i vart fall inte, för i så fall måste munkarna vara rysligt gamla då inga kvinnor funnits på platsen på nio hundra år. Eller så finns faktiskt den barnbringande storken på riktigt.

 

Platsen väcker onekligen frågor och nyfikenhet. I vår fantasi tänkte vi att kanske kvinnor ändå finns på halvön, att de smugglas in i lönndom där de sen göms i de små husen som ligger otillgängligt utmed den väglösa sluttningen av berget. Och att de där håller vilda partyn till långt in på småtimmarna och äter äppelmunkar till kyrkkaffet efter söndagsmässan. Skämt, å sido...påhittigheterna skenar lätt iväg men vi fick faktiskt en fantasiskenande känsla av att platsen döljer något mer förutom de uppenbara religiösa reglerna eftersom kontrollen av besökare är så rigorös. Och helt fel kanske vi inte heller har, för i anslutning till Jugoslaviens upplösande på 90-talet så efterlystes Serbiens före detta president Slobodan Milošević då han stod anklagad för folkmord. Det sägs att det var här ute på Athos-halvön hos munkarna han tagit sin tillflykt undan rättsväsendet. Helt osannolikt är det nog inte, för i Milošević ungdom så studerade han till att bli ortodox präst även om han aldrig prästvigdes. Huruvida påståendet är sant eller inte kan vi inte gå i god för. Vi har inte hittat något som verifierar det som många greker känner till, att det var här ute på Athoshalvön som den forna jugoslaviska presidenten gömde sig, men osannolikt är det inte. Milošević kunde senare gripas och arresteras och han dog i krigsförbrytartribunalens fängelse i Haag år 2006 av en hjärtattack. Men det är en helt annan historia.

 

 

 I övrigt läste vi att munkarna på Athos livnär sig på vinproduktion (bland annat) där de tillverkar högkvalitativa viner av Grand Cru klass. Exportvaran går under namnet Mount Athos med det snarlika producentnamnet Mount Athos Wineyards. Landskapet är orört och munkarna sköter vinstockarna i harmoni med naturen där odlingarna sköts för hand. Med över tvåtusen soltimmar per år med varma somrar och milda vintrar där frost sällan förekommer tillsammans med dess unika klippgrund skapar dessa djupa och koncentrerade viner av världsklass.

 Numera bor tvåtusen munkar på halvön men rekryteringen går trögt och har så gjort en längre tid. Men under första världskriget så bodde hela sextusen munkar intill berget Athos vilket är en herre jösses många. Kanske inte så konstigt att vi reagerade på alla husen vi såg, att de såg ut att räcka till för så många fler än de munkarna som idag bor där.

 

 Utan att ha skådat en enda munk i vår kikare så seglade vi därefter vidare mot ön Limnos. Seglingen gav till en början ojämna vindar med ständiga vindvridningar och vid något tillfälle var vi var nere på knappa knopen i fart. Men när vi kommit en bit ut från Halkidikis landtungor så tog den stadiga nordostvinden tag i Wilmas segel och förde henne med säker hand mot vårt mål. Som mest var vi uppe i 6,5 knop men mestadels låg farten kring moderata 3,5. Strax efter gryningen med nästan ett dygn ute på havet så kunde vi glida in i ett makalöst vackert landskap. Morgonsolen dränkte sina första strålar över Limnos kullar. Kullarna bar fantasifulla former, en del var runda och mjuka medan andra var toppiga och det kändes som vi helt plötsligt kommit till ett annat land. Hade någon sagt Shetlandsöarna, Skottland eller Färöarna så ja visst, men vi hade aldrig tippat på Grekland. Lite trötta av en natt på havet så fick lägga vår beundran och nyfikenhet åt sidan för det var blev dags att droppa vårt ankare i en enslig men vansinnigt vacker vik. Innan vi kröp till kojs för att ta igen vår bristfälliga nattsömn så såg vi hundratals tackor och lamm rogivet beta intill stranden och snart somnade vi själva som ett par klubbade får. Limnos, vad är du för en spännande plats? Snart hoppas vi får veta.

 

 Skepp o Hoj

 

Efter bilderna kommer en liten kortfilm från seglingen, vi hade sällskap av delfiner till och från under färden, men oftast stannade de bara kort - kanske de var mer hungriga än leksugna. 

 

 Kapten provar fiskelyckan utanför det heliga berget...
 
 Tyvärr är bilden suddig på grund av den kraftiga förstoringen, vi får ju inte segla närmare än femhundra meter och vi var betydligt längre ut från kusten än så, ca 1400 meter...här syns ett kloster-komplex...
 
 ...vår kikare har bättre zoom och vi såg solpaneler och byggställningar kring bostadshuset...
 
 ...morgonen därpå kommer vi fram till ön Limnos precis lagom till soluppgången...
 
 ...vi möts av en makalös vacker natur...
 
 
...solnedgång i vår ankarvik...
 
...karta över vår senaste seglats, den tog oss 21 timmar...
 
...och här kommer filmen, varsågoda!
 

 

Over and Out

 

1 Dan ohlsson:

skriven

Hej på er! Jag har läst er blog nu snart ett år och tycker ni skriver helt fantastiskt och mycket fina bilder.
Hälsningar Dan

Svar: Hej Dan, å tack, så glada vi blir för din återkoppling. Kul att du gillar våra reseberättelser och bilder och hoppas du vill fortsätta följa oss. //Helena o Tjoppe (som vi heter när vi inte är Styrman o Kapten)
Projekt Sunshine

2 Yvonne Bruddesta:

skriven

WOW!!!!!
Puss och Kram från oss

Svar: Ja precis, WOW var ordet! Pussokram!!!
Projekt Sunshine

Kommentera här: