När motorn är nära att lägga av...

(...får Kapten kasta sig i havet...)

Finns det någon telefonuppkoppling här? Kapten kliar sig i huvudet då han behöver få kontakt med omvärlden...
 

Hydra, Egeiska havet, Grekland

 

Vi vilar våra sinnen i en ensam ankarvik där vi lever ett analogt liv utan radio, tv, telefon och internet. Ankarviken saknar helt mänsklig exploatering och våra kroppar finner en fantastisk dygnsrytm här. Inga gatljus eller datorskärmar som stör ögat och därmed kroppens möjlighet att bilda de goda trötthetshormonerna vi behöver när det är dags att sova. Inte för att vi har några större bekymmer med vår sömn vanligtvis. Men sömnkvalitén blir extra god på detta vis. Så fort solen går ner så blir man gäspig och trött och snart sover man som en stock och vaknar inte förrän morgonsolens första strålar letar sig in genom ventilen (för Kapten sker detta lite senare, han är en sjusovare överlag). Därtill så får vi motion då vi en gång om dagen klättrar upp på berget intill. Där uppe bor internet och för att få kontakt med omvärlden måste vi erövra alla stenblock som utmanande försvårar vår väg dit. På berget slår vi oss ner intill en enebusken som skänker oss skugga och vi dricker vårt medhavda kaffe och njuter av utsikten. Samtidigt sköter vi administrativa ärenden och hör av oss till omvärlden. Efter någon timme tar vi oss ner igen och där väntar belöningen, ett svalt dopp i det azurblå havet. Kanske är detta receptet mot dålig sömnkvalité, problemet är ju vanligt idag och många äter medicin för att kunna sova. Ja nu ska vi inte ge oss in i den branschen, att försöka få bukt på människors sömnproblem, men reflektionen är intressant.

 

Vi är på ön Hydra, seglingen hit gick fint. Jämna fina vindar som vi fick direkt efter att vi lämnat Serifos. När vi närmade oss Hydra så startade vi motorn. Något vi inte nämnt förut är att vår Vetusmotor blivit lite krångligare att starta på senare tid. Likt en tjurig kärring har hon velat ha lång tändningstid för att hoppa igång, gissningsvis för att matarpumpen ska hinna bygga upp trycket då den är elektrisk. Problemet är inte nytt och vi har haft dialog med vår leverantör i Sverige kring det. Men successivt har det blivit sämre men det har alltid gått att starta motorn. Nu när vi gick för motor sista biten in i viken för att ankra upp så tyckte vi inte hon (”hon” är alltså motorn)...att hon inte svarade så bra på gasen och inte gick lika rappt som brukligt, att vi borde gjort högre fart. Men vi tänkte väl inte närmare på detta, strömmar och vind och en massa saker påverkar farten genom vattnet och det var dags att försöka lägga till någonstans så vi hade annat att koncentrera oss på.

 

I viken låg det ett par andra båtar redan men det var rätt gott om plats. Men att ankra på vanligt vis var inte att tänka på då havsbotten fort stupade till djupa mått. Bäst då att droppa ankaret rätt nära land och backa bakåt mot densamma och fästa sig i några klippblock. Nu krävde det sina manövrar då vinden låg på från ofördelaktigt håll. Styrman manövrerade som vanligt och Kapten skötte ankaret. När ankaret väl satt i sandbotten så gällde det att styra upp mot land utan att vinden skulle driva båten ur sin kurs. Men så hör Styrman ett missljud från motorn och hon ropar till Kapten ”vi har problem, när jag drar av på gasreglaget så låter det som motorn vill lägga av”.

 

Oh, no...bredvid oss låg en lyxyacht av mångmiljonklass och in i deras blanka och välputsade skrovsida ville vi inte. Motorn gick ännu tack och lov och manövern för att räta upp Wilma gjordes om och nu kom samma missljud från motorn på nytt. Och ännu en gång. Så lite småstressat så hoppade Kapten i sina badbyxor på rekordtid med en lina av längsta mått och så kastade sig Kapten likt Tarzan i vattnet och simmade in till land. Repet räckte precis och så kunde han fästa sin ände runt ett stenblock medan Styrman vinschade in Wilma i den andra änden. Motorn gick ännu...men vi ville inte fortsätta provocera den med ett eventuellt motorstopp som följd. Puh! Allt hade gått väl.

 

När vi väl fått i land flera tampar och även kollat att ankaret satt i botten rejält (det väntade hårda meltemivindar till natten) så kunde vi stänga av motorn och pusta ut. Klockan var mycket och solen hade börjat gå ner och vi var både trötta och hungriga efter en lång dag på havet. Men Kapten kände inte riktigt någon ro i kroppen. Här låg vi i en ankarvik utan vare sig möjlighet att ringa eller komma åt internet, ingen bebyggelse och inte någon väg. På stranden så stod parasoller och solstolar på rad, öde och ensamma efter att de sista badgästerna hämtats med båt. I övrigt bara berg och hav och några båtgrannar som var lika utlämnade åt naturen som vi. Hur hittar man reservdelar här, tänkte vi. För vi ville helst kunna laga felet, om än provisoriskt. För inte ville vi riskera få motorstopp vid nästa tilläggning med risk att driva upp på land eller krocka med någon annan båt. Vi behövde på något vis ta reda på felet så vi säkert kunde gå till en hamn där vi kunde komma åt reservdelar. Fast det hängde ju så klart på vad det var för slags fel på motorn. Kapten lyfte durken för att komma åt våra gula vackra motor som nu inte var med oss och felsökningen kunde börja. Snart stod det klart att motorn inte fick diesel som den skulle. ”Så typiskt ” utbrast Kapten. ”Vi har säkert lyckats tanka skitig diesel och nu är filtret igensatt, jag som nyss gjort rent tanken”.

 

Nu använder vi inte mycket diesel alls i de fina grekiska vindarna, sedan vi lämnade Thessaloniki har vi använt motorn minimalt. När vi startade årets seglingssäsong från Naxos passade vi strax före avfärd på att tömma dieseltanken, inspektera och torka ur densamma. Vi fann inget skräp eller goja alls i tanken och vi var så glada för detta med dålig diesel är rätt vanligt att råka ut för, där man får skit i dieseln av mindre nogsamma leverantörer. Särskilt från tankbilarna som kommer ner till hamnen har vi hört ryktas. Därför har vi så här långt valt att tanka från en bensinmack på land eller vid en riktig sjömack, men i Thessaloniki gjorde vi ett undantag och handlade just från en sådan liten tankbil. Säg nu inte att vi precis inspekterat och gjort rent för att bara några veckor efteråt fylla på med dålig diesel som nu satt igen dieselfiltret? Gaah!

 

Klockan var mycket så Kapten la på durken igen så vi kunde brassa lite käk och få näring och därefter sömn. Bättre var att ta itu med problemet nästkommande dag och börja med att plocka bort filtret och inspektera det.

 

Vi sov gott och nästa morgon så fortsatte vi vårt felsökande. Med matarpumpen bortplockad så öppnade vi densamma för att komma åt filtret. Vi var beredda på att se den helt igensatt av skräp. Men döm om vår förvåning, den var lika ren som ett oanvänt melittafilter på ICAs kaffehylla. Detta var ju både bra och dåliga nyheter. Fördelen var ju att nu behövde vi inte filtrera vår diesel vilket hade varit ett mastodontjobb då tanken är knökfull för tillfället (jo vi sa ju att vi inte använt motorn mycket). Nackdelen var ju att nu kunde problemet vara än större, kanske av något riktigt bekymmersamt slag.

 

Något som är riktigt bra är att Kapten har enormt många års erfarenheter av motorer. Allt från jetmotorer i flygplan till gräsklippare och mittemellan såsom bilar, båtar, motorcyklar och lastbilar. Ofta kan han höra vad som är fel. Så nu bestod felsökandet av att vi startade motorn och därefter fick Styrman gasa upp rejält och så lyssnade Kapten. Styrman drog därefter av gasen och la i neutral och Kapten lyssnade. Vi gjorde om proceduren om och om igen och Kapten lyssnade på ljudet som uppstod. Fortfarande trodde han att insprutningspumpen inte fick tillräckligt med diesel. Så han plockade bort matarpumpen igen och tog den till testbänken i verkstan. Pumpen fungerade. Hmm...därefter kollade han dieselflödet...hm...lite dåligt flöde och lite dåligt tryck verkade det vara. Ifall det berodde på detta så skulle det ju också kunna förklara varför motorn varit så trögstartad under en längre tid.

 

Av en händelse så seglar vi runt på en jäkla massa saker ombord, inga badbollar och solparasoller och sånt tjafs - utan riktiga saker som man kan behöva om man blir strandsatt på en öde ö i Stilla Havet. Alla möjliga material och verktyg och mer därtill, så självklart även en 12-volts universal-dieselpump. Sen seriekopplade Kapten den så vi fick två pumpar, allt för att se om det blev någon skillnad.

 

BRUUUM BRUUUM BRUUUM!

 

Som ljuv musik för ett mekaniker-öra så startade motorn på någon sekund! När vi gasade så svarade motorn direkt och när vi slog av gasläget ner till neutral så kom inget konstigt ljud som tydde på att motorn höll på att tjuvstanna. Felet var hittat och fixat, om än provisoriskt.

 

Lugnet la sig i lägret (läs: besättningen) och genast gick tillvaron över till sol och bad och lata sköna dagar. Nu kunde vi stanna här med gott samvete utan att känna att vi hade något motorbekymmer hängandes över oss.

 

Så ett av ärendena vi hade uppe på berget var ringa till vår svenska leverantör av motorn. Säga vad man vill, men många gånger så är det så skönt att man köpt prylar i Sverige och fått dem nedskickade, såsom motorn. För vem svarar inte i andra änden om inte Pontus på Vetus i Lysekil. På sin semester dessutom. Och vad säger han, jo att detta fixar han såklart. Ny matarpump ordnar han (går på garantin) och några andra ting därtill som vi behöver för fortsatt serviceunderhåll. Bättre support går inte att få och så har det varit längs hela vägen. Vi är fantastiskt nöjda med vår motor, den är effektiv och drar lite diesel och vi skulle inte välja något annat märke om vi skulle stå i samma sits igen att behöva byta. För saker kan ju alltid börja krångla och gå sönder vilket märke eller hur gammal eller ny saken än är. Mer viktigt är det hur problemet blir emottaget när man tar upp det med producenten eller leverantören. Så vi kan varmt rekommendera Vetus i Lysekil, supporten är enastående och det gör vår segling fortsatt trygg oavsett vart i världen vi befinner oss. Tack tack Pontus, tänk att du svarade fast du hade semester bara för att du är så mån om oss! TACK!

 

Skepp o Hoj!

 

 Vi lämnar Serifos i soluppgången...
 
 Kapten felsöker...
 
 I aktern ligger vi förtöjda med linor runt stenblock...här ligger vi fint...
 
 När vi konstaterat felet och löst det provisoriskt så tar vi oss uppför berget för att söka efter internet och telefonkontakt...
 
 Där nere i ankarviken väntar Wilma...
 
 Utsikten uppe från höjden är det inget fel på...
 
 När läget lugnat sig och vi pratat med återförsäljaren så njöt vi av en fin kväll, Kapten tog med sig grillen i land där vi grillade ett par vansinnigt goda kotletter vi köpt på Serifos...vi lever enligt devisen "lördag hela veckan lång".
 
Over and Out
 
 

 

 

1 Glenn:

skriven

Vart det en LUCAS pump som satt där!!!!!!!!!! Då är det inte konstigt att det inte funkar/ Glenn

Svar: Hahaha, Mannen som uppfann mörkret 😂 Och som inte lyckades få strömmen fram till lampan 😜 Har inte kollat faktiskt men troligt. Ha det gött/ Tjoppe
Projekt Sunshine

Kommentera här: