Giftig skorpionfisk på menyn...

(...tyckte vi lät gott och slog till...)
 
 Solnedgång och Kapten fyller glasen allt medan vi väntar på att serveras giftig fisk...
 
 

Faros, Sifnos, Kykladerna, Grekland

 

Vi ligger kvar i vår vackra ankarvik intill den lilla fiskebyn Faros på ön Sifnos. Helgens hårda blåst har passerat och följs nu av annat svårseglat väderfenomen, närmare bestämt vindstilla. Detta gör oss inget. Dels får vi några sköna slappardagar med sol, bad och snorkling samt att vi hinner vårda båten - vi behövde reparera Wilma. En bit tätningsmassa hade släppt mellan styrhytten och däcket vilket resulterat i att vi fått vatten in i pilothuset vid varje översköljande svallvåg. Rätt mycket också. Kapten har nu slipat bort den gamla tätningen och lagt ny samt att han har plastat upp med glasfiber och epoxy för att få det garanterat tätt. Till god sak hör att måla efteråt, vilket Kapten nu gjort.

 

Faros är en bedårande liten fiskeby och en relativt okänd pärla belägen på öns sydöstra sida. Hit hittar få turister. De flesta är greker men en och en annan skandinav och fransman dyker upp här. Här finns inga krimskramsbutiker, inga parasoller i långa rader och inget hotellkomplex. Vill man besöka Faro så får man hyra något av de små vitkalkade sockerbitsformade husen med indigofärgade fönsterluckor som står intill vattnet. Eller så bor man inne i Apollonia, huvudorten på ön och tar bussen ut över dagen. Här finns vandringsleder som tar dig till närliggande badstränder eller till någon av de 365 kapellen som finns på ön. Ett kapell för varje dag på året som grekerna här säger. Faros bjuder på lata dagar med sol och bad. Soltrötta föräldrar söker skugga på tavernan där de har god uppsikt över sina barn som leker i vattnet, borden står precis intill brynet. Om kvällarna fylls restaurangerna av hungriga människor och fisk är det givna temat på menyn. Prisläget är något högre än vi är vana vid, men inte så man får hicka. Alla är mycket vänliga och tempot är lugnt. Pittoreskt och genuint. Lugnt, varmt och azurblått. Platsen ger oss en stark semesterkänsla trots vår arbetsfria tillvaro.

 

Vi ville inte missa chansen att insupa Faros härliga atmosfär så ena kvällen rodde vi in till fiskebåtskajen för att gå på restaurang. Vi blev varmt mottagna av personalen och vi fick ett bord på terrassen med vacker panorama ut över viken och Wilma. Den trevliga servitrisen föreslog att vi skulle följa med in och själva välja en nyfångad fisk. I en kylvagn med draglådor, en fisksort för varje låda, låg fiskarna på isbädd. Vi fick veta de olika fiskarnas namn samt hur de tillagas och vilken smak och struktur de ger. Priset anges per kilo vilket till en början verkar dyrt men som landar betydligt humanare i pris än vid första anblick, här får man in maten på ett gemensamt serveringsfat och inte som portionstallrikar som i Sverige. Vi föll för röd skorpionfisk, den såg spännande ut och utlovades ha likheter med hummern. Det lät mäkta gott och till fisken serverades en oliv- och citronsås. Förutom fisken beställde vi grillade grönsaker, tzatziki, bröd och vin.

 

Av alla sorters fisk som fanns att välja på så slog vi till på den mest giftiga...ingen av oss hade ätit röd skorpionfisk förut...
 

Vi blev inte det minsta besvikna på fisken, vit och fast i strukturen och smaken påminde lite om hummer om än sparsamt. De få ben som satt i fisken var stora som fiskkrokar och därför väldigt lätta att se och plocka bort. Den röda skorpionfisken fångas av Faros egna fiskare och de tar vänligen bort alla gifttaggar före leverans. Röd skorpionfisk är nämligen giftig och skapar en toxisk reaktion och man kan bli riktigt sjuk om man blir stungen. Då skorpionfiskar lever på havsbotten så händer det att turister oavsiktligt kliver på dessa vilket inte är bra. Då gäller det att fort komma åt varmvatten, minst 40 grader men helst 45 men utan att skålla sig såklart. Ju snabbare och ju längre man spolar det angripna området, desto bättre... Nu ska man inte missta den röda skorpionfisken från den svarta där den senare nämnda tillhör en av världens farligaste vattendjur och man riskerar att dö om man blir stungen. På blott en timme kan man skickas upp till Sankte Per under svåra smärtor och för en del öppnar han porten. Bye bye, så var det slut. Den röda är inte fullt så giftig men inte heller den något att leka med. Av giftet märkte vi inget av utan vi åt med god behållning (och hälsa).

 

Med en avslutande dessert bestående av en iskall citronyoghurt med kakrasp så rodde vi tillbaka till väntande Wilma för lite god sömn. Livet är gott nu. Väldigt gott. 

 

Skepp o Hoj!

 

 Det här är Faros, små vita hus och serveringar precis intill vattnet...
 
 ...samtliga serveringar har den bästa tänkbara utsikten, den ut över vattnet och Wilma...
 
 En liten rackare kom med på bild...
 
 Faros är en riktig liten pärla...
 
 Wilma i viken...ett par andra segelbåtar har kommit och gått men mestadels har vi legat ensamma...de flesta seglare håller sig borta från meltemin och seglar hellre på östra sidan i Ioniska Havet där man nu så här års får trängas. Här finns det gott om plats.
 
 Vi har promenerat till badstranden som ligger väster om byn...
 
 På stranden står träd som skuggar badgästerna, ett trevlig sätt att slippa en massa plastiga parasoller som står på rad...temperaturen ligger på 30 grader...
 
 Så mycket större än så här är inte Faros...inget för den som söker party och tempo...men för den finns Apollonia som är huvudstaden på ön...
 
Azurblått vatten, utsikt från Wilma...
 
På promenad genom byn...
 
 ...Faros-borna ägnar sig åt småbruk och fiske, vinrankor och höns såg vi utmed promenaden...
 
 Hej Kompis...glädjande nog så såg samtliga katter i Faros mycket friska och välmående ut...
 
 ...grillade grönsaker på fisktavernan...
 
 Tillagad röd skorpionfisk...inte helt olik hummer och här serverad utan gifttaggar...
 
Over and Out
 
 
 
 

 

Kommentera här: