Gåvan...

(...till Styrman Pimpsten och våra trevliga grannar...)
 
 
 
Faros, Sifnos, Kyklanderna, Grekland
 
Om några timmar lyfter vi upp vårt ankare och seglar vidare till en ny ö. Vi tackar Sifnos för den här gången, vi kommer gärna tillbaka.
 
Som avslutning på den trevliga vistelsen i vår ankarvik så firade vi med att gå ut och ta en öl. Innan vi rodde in till byn med vår jolle så skedde två ting. Kapten rodde över till våra grekiska båtgrannar. Med två båtar och en jolle hade de dykt upp ett par dagar tidigare och lagt sig bredvid Wilma, mamma och pappa och son. Och utan att vi träffat dem innan så visste vi att vi gillade dem. Det räckte med att se deras båtar, citrongula som ett enda stort solsken i ankarviken. Även de hade en tvättdag ombord med kläder ute på tork, handtvättade såklart med enklaste medel. När de skulle hämta upp vatten ur havet så använde de en gammal plasthink som sett sina bästa dagar, de behövde en ny konstaterade Kapten. Familjen var till synes rika på kärlek men verkade ekonomiskt resurssvag. Kapten hade en idé. 
 
Efter några årtag var vi framme vid deras båt och vi visste ju inte om de behärskade engelska. Men snart blev vi varse, mamman pratade hyggligt bra och samtalet kunde ta vid. Kapten fiskade fram en slagpyts han sytt själv och så lämnade han över den som gåva. Innan överräckandet så demonstrerade Kapten hur enkelt man fiskar upp vatten ur havet och hur lätt man stuvar undan den när man är klar. Familjen såg lite överraskade ut men snart brast deras leenden ut i full blom. De tackade och tog Kapten i hand och de var märkbart rörda av generositeten. Som tack fick vi en vacker snäcka som de fångat ur havet, den var stor som en knuten näve. 
 
Vi gav beröm för deras vackra båt och vi fick veta att de kommer från ön Santorini. Familjen består av mor och far och fyra söner. Men tre av barnen var nu gifta och hade egna familjer. Den yngsta som var i tjugoårsåldern bodde kvar hemma och var nu med sina föräldrar på semester på Sifnos. De tyckte vi skulle segla till Santorini vilket vi kanske gör en dag. Men inte nu. Har vi tur så träffar vi dem på nytt den dagen.
 
När vi vinkat hejdå så rodde Kapten in till fiskebåtskajen där vi la till. Väl framme så fiskade Kapten upp nästa gåva, en ryggsäck! I egen design hade Kapten sytt en ryggsäck till sin fru. Snygg, praktisk och slitstark där han arbetat med den i små stunder när inte Styrman märkt något, och nu var den klar. Det är KÄRLEK konstaterade Styrman, att få en ryggsäck som ens make har sytt själv. Och så gav hon sin man en stor puss som tack. Ryggsäcken invigdes direkt och den fick följa med på ölrundan. Ja, sån är han, Kapten Betong. Han hjälper, fixar och lagar åt andra samtidigt som han sällan själv ber någon annan om hjälp. Man tar honom lätt för givet.
 
Kvällen blev lugn och med ryggsäcken rodde vi tillbaka innan klockan blev för mycket och liksom på grannbåten så plockade vi in vår tvätt som nu hängde torr på tvättlinan i kvällsolen. 
 
 
Skepp o Hoj!
 
 
Våra grekiska grannar...
 
 Även vi har tvättdag ombord, precis som båtgrannen...
 
 Familjen kommer från Santorini och här syns deras vackra och så väl omskötta båtar, vi gillar färgvalet. 
 
 En ryggsäck till fru Styrman Pimpsten, en gåva från Kapten Betong...
 
 Snygg design, marin och praktisk...detta har Kapten knåpat med i små stunder...
 
 Captain Concrete Design!
 
 -Kom, nu ska du få dig en fredagsöl, tjoar Styrman och tar täten...
 
 Kapten njuter av en kall Mythos...
 
Over and Out
 
 
 
 
 

Kommentera här: