Förföljda av UFO-mannen...

(...så det var inte med någon större sorg vi lämnade Chios...)

 
 
Fournoi, Nordegeiska Öarna, Grekland
 

På bruten engelska förklarar mannen för oss; ”det var utomjordingar som skapade oss människor genom ett experiment”. Samtalet hade pågått i över en timme och vi hade flertalet gånger försökt komma ifrån mannen. Till en början hade samtalet varit underhållande och i vårt tycke mer normalt då det initialt hade handlat om segling. Mannen med det spretiga håret hade tre världsomseglingar i ryggen och han hade under sina år till sjöss sett otaliga platser. Men sakta hade samtalet börjat handla om annat än båtar och segling och nu stod han engagerat och mässade med yviga gester om hur människan kommit till på jorden. Varje gång vi försökt att avsluta samtalet så hade mannen sprungit i kapp oss på nytt. Han fortsatte; ”utomgjordingarna experimenterade med vårt DNA då de ville skapa den mest perfekta varelsen till vår planet”...”men de första misslyckades och blev apor”... ”men till slut lyckades de skapa människan...”.

 Vi fick av mannen veta att utomjordingarna först fick fram en människa som var svart i hyn och därefter en bättre som var ljus, blond och blå till ögonfärg och att det därför är den ariska rasen på jorden som har övertaget. Att vi vita alltid kommer att vara överlägsna alla andra folkslag. Vi hade hört nog och ville inte lyssna mer på UFO-mannens nonsens. Kapten Betong tittade på sin klocka och utbrast”Oj är klockan så mycket, jag måste hem för jag väntar ett samtal”. Så med raska steg lämnade vi mannen bakom oss och vi hörde honom ropa ”DETTA ÄR VETENSKAP”. Tack och lov så följde han inte efter oss denna gång.

 Puh, det hade varit en smärre pärs att hämta vatten i våra dunkar och medan vi promenerade den sista biten till Wilma så diskuterade vi om det kan finnas ett bäst-före-datum för seglare. För emellanåt möter vi människor som levt på båt i så många år att de totalt verkar ha tappat förankring till den civiliserade världen. Dessa brukar uteslutande vara ensamma män med en pepparkaksbrun senig kropp med håret i hästsvans. Som regel är de vegetarianer, inget ont i det men kanske att de lider av kraftig B-vitaminbrist i kombination med för mycket sol och ensamhet. För det verkar ha slagit runt totalt i huvudet på vissa.

 Att jorden skulle vara den enda planeten i universum med intelligent livsform kan ju på ett sätt verka osannolikt och människors nyfikenhet på rymden har därför rört sig i ett spänningsfält mellan tro, vetenskap och politik. De gåtfulla radioblixtarna som nådde jorden tidigare i år har väckt nytt liv i debatten där vissa menar att det är utomjordingar som försöker kontakta oss. Tillbaka ombord på Wilma så googlade vi på det som mannen berättat för oss och vi fick träffar som stämde mycket väl med det UFO-gubben sagt. Det finns en stor grupp människor som tror på Claude Varilhons ord. Han kallar sig numera för Rael och rörelsen går under namnet Raelian Movement eller Raelian Religion. Denne man påstår sig haft närkontakt med utomjordingar den 13 december 1973 och att dessa utomjordingar går under namnet Elohim, att de är en slags rymdgudar. Rörelsen har idag ca 50.000 anhängare världen över. Enligt Rael så har det blivit hans uppgift att predika och berätta om Elohim för jordens befolkning och förbereda alla för rymdgudarnas närstående återkomst. Berättelsen känns bekant och återträffas i flertalet religioner. Inte bara kärt barn har många namn utan även frälsaren.

 Besättningen på Wilma tror mer på vetenskap än några religioner vilka de än må vara. Så teorin om att det skulle vara utomjordingar som skapat människan tror vi inte på. I våra ögon är detta gallimatias, nonsens, rappakalja och strunt. Och sen vi lyckades skaka av oss vår efterhängsna UFO-man så har vi gått omvägar för att inte passera hans båt eller stöta på honom i området kring hamnen.

 Bortsett från en del originella typer som verkar ha bosatt sig i gratis-hamnen för gott så fanns där några guldkorn. Som dessa gamla kvarnar. I övrigt så var Chios mer en praktisk plats än pittoresk...

 

 Vi såg ett litet andhål i de envetna vindarna från norr och vi tänkte ta chansen. Det har blåst rejält i flera dagar och det har gett oss en reminiscens från vinterns månader på Naxos då det blåste kuling ett par dagar i veckan - hela vintern. Vi känner oss också klara med Chios då vi nu fyllt på våra förråd och vi även hunnit vara sociala med allsköns originella typer. Dels UFO-mannen men även paret som bjöd in oss häromkvällen på en drink. Deras relation var inte den bästa för flera gånger under kvällen hamnade de tu i luven på varandra. Alla har nog råkat ut för det, för par som tjurar, surar och är sarkastiska mot sin kära med hårda ordväxlingar och med nedvärderande tillsägningar. Vi tittade lite menande på varandra under kvällen där våra växlande blickar uttalade samma sak. Vi förstår inte att människor fortsätter att vara tillsammans när de så till den milda grad har taggarna ut mot varandra att man inte ens klarar av att hålla igen när man har gäster.

 Så det var inte med någon större sorg vi lämnade Chios bakom oss i full fräs i de friska vindarna. Chios var annars bra bortsett från människorna (vi mötte även fler original). Framför allt så var Chios gratishamn (ligger lite norr om Chios centrum) en praktisk och billig plats att landa på ett tag.

 Vi lämnar Chios och seglar till en liten vacker ö som egentligen består av flera och de skapar en liten skärgård...
 

Vi fick en fantastisk segling på 50 distans rakt söderut och Wilma forsade fram i 8,7 knop som mest. Vid solnedgången ankrade vi upp i en liten vik på ön Fournoi som ligger mellan Samos och Ikaria efter att ha haft en gudomlig insegling. Som i en mindre skärgård gled vi in mellan kobbar och skär och djupa vikar där vind och svall tacknämligt hade lagt sig. Kändes som en välförtjänt avslutning på dagen då seglingen hade bjudit på rätt mycket sjö som stundtals slog över båten och gjorde såväl Wilma som besättningen blöta och saltstänkta.

 Kapten i Fournois skärgård...
 

Tanken är att bara stanna en natt i viken för att morgonen därpå (läs: idag) segla vidare rakt västerut, för att korsa meltemi-korridoren i mitten av Egeiska havet. Starka meltemi-vindar är att vänta framåt helgen och vi söker oss därför till lite lugnare vatten nära Peloponnesos. För vi har i vår kikare att sammanstråla med ensamseglande Susan som just nu befinner sig i västra Grekland. Men mer om det får ni veta i framtiden. Nu har vi att njuta av en lång dags segling. Får se vart vindarna bär oss.

 

Skepp o Hoj

 

 gatukonst i Chios centrum...
 
 Fika på stan...
 
 Chios centrum gillade vi, på tvärgatorna trängdes små caféer...
 
 Vi närmar oss en smalt sund i ögruppen dit Fournoi ingår...
 
 Solen står lågt och vi har seglat  50 distans...
 
 Vacker segling och vi hinner precis fram innan solen går ner helt...
 
Over and Out
 
 
Ps. För att förtydliga så är vi av åsikten att alla människor är unika och har lika värde, oavsett färghud, ursprung, religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Även denna UFO-man hade vi nog haft överseende med trots hans udda tro. Men när han började mässa om den vita mannens förträfflighet så gick han över gränsen... 

Kommentera här: