Tillbaka i Grekland...

 (...och vi bjuds på en kall första natt...) 

Vi har precis landat på flygplatsen och där möter vi vår norske vän som strax ska kliva på sitt plan...
 
 
Kalamaria, Thessaloniki, Grekiska fastlandet

 

När vi lämnade Wilma för sex veckor sedan så stängde vi av ALLT ombord. Ingen laddning på batterierna alls och inget som heller kunde dra ur dem. För sex veckor sedan hade vi tjugofem grader i Thessaloniki. När vi kom tillbaka hade en kylknäpp slagit till med blott nio grader.

 Wilma låg precis lika snällt som vi lämnat henne. Med väskor och annan packning hann vi först säga hej till våra grekiska båtgrannar innan vi hoppade ombord. Först Kapten som tog sig fram och in bakom alla presenningar (som skyddat båten från väta och läckage). Ja någon minns kanske att vi slipade styrhytten ren på färg precis innan vi stack hem, därav den gedigna insatsen som fått Wilma att i det närmaste likna ett julklappsinslaget paket. Efter en kort promenad genom båten konstaterade Kapten att allt såg bra ut, men det var kallt ombord. Under veckorna vi haft Wilma strömlös har hon blivit kall och utkyld. Det blir lätt så när det saknas mänsklig närvaro ombord. Inne i båten visade termometern blott 11 grader, ute var det 9. 

 Styrhytten är välinslagen och Wilma rejält utdragen från kaj. Dags att få igång allt ombord...

 

Det tog sina timmar att väcka båten till liv. Vi lyfte på durken för att komma åt batterierna och så kopplade vi på pluskablarna som legat lossade. Tryckvattenpumpen gick snällt igång direkt, vilket tydde på att vi hade tryck och vi slapp lufta systemet. Däremot hade vi ingen ström in från land. Den var frånkopplad efter att vi frånsagt oss den i samband med hemresan. Således kunde vi inte få något varmvatten ur kran. Inte heller kunde vi få värme ombord via vår elpatron (elva grader kändes lite väl kallt även för ett par råbarkade seglingsnomader som oss). Så landströmmen fick vi helt enkelt vänta med till nästkommande dag då personal åter var på plats i marinan.

 Utan värme via elpatronen fick dieselkaminen rycka ut i stället. Senast vi eldade i kaminen var i våras efter vi lämnat Naxos. Men först behövde vi fylla på vatten i centralvärmesystemet. Wilma är utrustad med flertalet element och det ger en jämn, fin och behaglig värme ombord. Detta avsett om vi värmer upp båten via elpatronen eller dieselkaminen. Med vattnet påfyllt i systemet så startade vi cirkulationspumpen, sen var det bara att tända eld i kamin. Trodde vi ja.

 

 En bild från flygningen, vi möttes av ett kylslaget Grekland...

 

Dieselregulatorn hade packat ihop visade det sig, av gammal diesel. Vi kör den nämligen på en häxbrygd bestående av hälften färsk diesel och hälften gammal diesel. Den gamla dieseln fick vi gratis av vår gode vän Hamish när vi stod på varvet i Lissabon. Han skulle slänga sin diesel i samband med ett motorbyte. Dieseln hade legat i hans tankar under många år och därför lämnade han ingen garanti för dess kvalitet. Men glatt delade han ut den till alla som ville ha. Det visade sig att dieseln hade blivit lite seg och snabbt bestämde vi oss för att DEN dieseln, den ville vi inte köra huvudmaskinen på. Det visade sig vara ett klokt val. För inte ens dieselspisen gillade Hamish fluidum. Då provade vi att använda den till kaminen istället och efter lite trixande så fann vi ut att på en blandning bestående av lika delar ny diesel som gammal diesel, så gick kaminen fint. Hux flux så hade vi på så vis fått ner vår värmekostnad till hälften.

 Nu när kaminen stått obrukad i åtta månader så ville den inte längre fungera, regulatorns fina mekanik hade klibbat igen. Vi plockade isär och rengjorde och därefter fick vi igång kaminen. Men diesel rann alldeles för långsamt, så någon riktig fart på värmen lyckades aldrig få under kvällen. Efter en värmande tomatsoppa så kröp vi ner i sängarna under bolster av täcken. Inomhustemperaturen visade blott tretton grader och vi riktigt kände hur kylan borrade sig in genom skrovsidorna. Temperaturen var utlovad att sjunka ytterligare under natten så Styrman garderade sig med att hoppa i ett underställ av ull. Sen somnade vi likt två fällda furor i ett vinterlandskap.

Det blev en kall natt.

 Pigga och utvilade vaknade vi morgonen därpå och vi började med att rengöra regulatorn ännu en gång. Och så fyllde vi på med mer färsk diesel. Sen spred sig värmen gott ombord. Inte en minut försent.  

Ett par timmare senare kunde vi också koppla in oss på landström. Så det känns enormt gott att vara tillbaka ombord på Wilma. Och förresten, sa vi att vi mötte vår norske vän Öivind på flygplatsen?! Han var påväg hem till Norge och vi hade just landat. Vilket flax! Så vi hann med en kopp kaffe på stående fot. Det blev ett kärt återseende för senast vi sågs var i april månad. Nu ligger våra båtar i samma hamn under vintern så vi kommer att träffas så gott som varje dag så snart vår vän är tillbaka.

 

Skepp o Hoj!

 

1 Christina:

skriven

Ojojoj..... temperatur å varmare grader värmer frusna kroppar 😍🥰
Här eldar vi och tömmer fällor under diskbänken ...42🐀 nu 😳🧐🤭
Laddar nu för ett firande med två tokiga 60+sare under helgen så jag har något kul att se framemot 🥰😍🤭🤭🤭♥️🤗
Nu blir det att sova fort för en liten junior med mor övernattar medans far är på jobbresa och barnbarn hos fadern... men det blir gos imorrn 😍😉♥️
Ha det nu görgott å ladda batterierna 😘🤗😀😀😀😀😀😀😀😀♥️♥️♥️

Kommentera här: